Kriminalsamarbete över gränserna

Påskdeckaren har börjat bli ett begrepp även här i Sverige, hos våra grannar i Norge har det länge varit tradition att konsumera deckare under påskhelgen. Om man vidgar deckarbegreppet att gälla hela kriminalgenren så kommer här ett något sent tips från mig på den fronten: den fransktyska samproduktionen Crossing Lines.

I praktiken är dock serien Crossing Lines, för det är en tv-serie det handlar om, en än mer internationella produktion än fransktysk. Den är skapad av en amerikan, Edward Allen Bernero, och är inspelad runtom Europa och i original på engelska. Bernero har för övrigt tidigare bland annat arbetat i teamet bakom Criminal Minds.

Crossing Lines bygger på lite samma premiss som  författaren Arne Dahls deckare om Opcop. Den handlar om en specialenhet, i detta fall under den internationella brottsmålsdomstolen, bestående av några av de bästa specialisterna som den europeiska polisen kan erbjuda. Enheten sätts in för att utreda den internationella brott och det för de in på vådliga utredningar runtom i Europa.

Teamet leds av en fransman, spelad av Marc Lavoine, och utgår i mångt och mycket från Paris. Men teamet har inte bara de kniviga utredningarna att koncentrera sig på, alla av gruppens medlemmar har sina egna demoner och bakgrundshistorier att bearbeta och till dessa läggs bit för bit under seriens gång.

Crossing Lines är urtypen för vad jag skulle kalla bra underhållning för stunden. Det är tämligen lättuggat och traditionellt men likafullt underhållande. Dessutom känns de europeiska miljöerna som den utspelas i som en fräsch omväxling till de amerikanska som vi nästan dagligen och lite slentrianmässigt matas med i liknande amerikanska produktioner.

Det är redan bestämt att det kommer att bli en andra säsong av serien och jag hoppas att Bernero och hans team av manusförfattare ägnar mer tid åt själva fallen till den säsongen. I den första är det tydligt att fokus främst har legat på att sätta rollfigurerna på plats, själva kriminalgåtorna är inte särskilt snillrikt utformade och saknar en del i detaljrikedom. Det är lite si och så med trovärdigheten emellanåt och ibland kommer lösningarna lite väl lättvindigt. Men jag tycker att rollfigurerna är så intressanta att jag inte bara kan ha överseende med de manusmässiga tillkortakommandena utan faktiskt längta lite till att jag ska få se och veta mer om dem.

Marc Lavoine är inte den enda berömdheten i rollistan. Donald Sutherland, William Fichtner och Kim Coates (känd från Sons of Anarchy) spelar också viktiga roller.

De franska inslagen i serien är aningen begränsade men inte minst en hel del fina Parisbilder kan man trots allt njuta av.

Ligacupmästarnas mästare!

Efter den mycket bistra och tunga förra veckan med först uttåg ur Champions League efter förlust mot Chelsea med minsta möjliga marginal och så förlust i ligaspelet mot Lyon på det var det en enorm tillfredsställelse att i går kväll få se PSG tillbaka i vinnarspåret igen. Och inte nog med det så innebar segern dessutom att säsongens första riktiga (jag räknar inte den mer symboliska titel som vanns i försäsongsmatchen mellan ligamästaren och cupmästaren) titel. Gårdagens match var nämligen finalen i den franska ligacupen och PSG vann den, inför fullsatta läktare på nationalarenan Stade de France, med 2-1. PSG spelade dessutom riktigt bra, framförallt i den första halvleken, och vann fullt rättvist. Även om det var med lite hjälp från domarhåll, det måste erkännas. Den straff som Cavani gjorde 2-0 på var minst sagt tveksam.

Extra skön (och viktig) var segern eftersom det var ett snabbt revanschmöte med Lyon och att det var just Edinson Cavani som fick göra båda målen och bli matchvinnare. Ingen, utom möjligtvis coachen Laurent Blanc, har fått utstå lika mycket kritik och bära lika mycket ansvar för de där två tunga förlusterna i förra veckan än Edinson Cavani. Förhoppningsvis får detta det att lossna ordentligt för honom nu för PSG behöver en Edinson Cavani i form och med självförtroende för att på ett bra sätt klara sig genom perioden med Zlatan Ibrahimovic skadad och borta från plan. Vissa verkar redan ha räknat in ligatiteln som klar men det behövs faktiskt två segrar till på de återstående fem matcherna för att den verkligen ska bli det. Såvida inte jagande Monaco åker på något poängtapp under sina avslutande matcher men det ska vi nog inte räkna med. Men det är klart att jag hoppas på en hjälpande hand från Nice i lagets derby borta mot Monaco i morgon. Skulle Nice till och med gå och vinna kan PSG säkra ligatiteln i matchen mot Evian hemma på Parc des Princes på onsdag. Drömma kan man såklart, och PSG:s klubbmotto är trots allt rêvons plus grand.

För tillfället fortsätter jag att njuta av att klubbens fjärde titel i ligacupen är säkrad. Det är dessutom ett rekord. Inget annat lag har vunnit titeln fyra gånger. I morgon eftermiddag kommer jag att hålla ett öga på matchen Monaco-Nice och efter det kan det vara dags att blicka fram emot matchen mot Evian på onsdag och eventuellt oroa mig lite över att just Evian varit ett lag som PSG haft det lite besvärligt med, framförallt på bortaplan. Förutom Lyon så är det bara just Evian som slagit PSG i ligaspelet denna säsong. Men det där får som sagt vänta. Nu är det att fira ligacupsegern som gäller. För att citera det den unge anfallaren Lucas sa efter att förra årets ligatitel säkrats (i Lyon faktiskt): Champions, mon frère!