PSG 4 Barcelona 0

Vilken match! Vilken fotbollskväll! Egentligen säger inläggsrubriken allt om vilken fantastisk upplevelse för ett person vars hjärta bultar för Paris Saint-Germain detta var. En kväll som vida överträffade ens de vildaste drömmar man kunde ha inför matchen.

Att 4-0 sedan med tanke på hur spelet på planen såg ut snarast var smickrande för Barcelona gör sannerligen inte saken sämre. Födelsedagsbarnen Angel dí Maria och Edinson Cavani kunde ha gjort något fler mål än de 2 respektive 1 de gjorde. Men jag klagar absolut inte. 4-0 mot mäktiga Barcelona räcker mer än väl för att få mig att somna lycklig i kväll.

Jag har följt PSG sedan mitten av 90-talet och kan på rak arm inte komma på någon match då laget spelat lika bra eller bättre än i denna. Det finns naturligtvis inga helt perfekta matcher, men detta var snubblande nära. Och den här upplevelsen väger med råge upp för alla frustrerande stunder av dåligt spel som PSG denna såhär långt ganska problematiska säsong bjudit på. Förhoppningsvis ger denna seger en självförtroendeboost och rejäl skjuts i titelracet med Monaco i franska ligan. Det kommer att behövas.

Att få med sig 4-0 inför returmötet i Barcelona om tre veckor ger såklart ett minst sagt utmärkt utgångsläge att återigen ta sig till kvartsfinal i Champions League, men jag tar det sannerligen inte för givet. Barcelona är normalt sett mycket hemmastarka och om PSG ger det katalanska storlaget utrymme till det kan returmatchen utvecklas till en mardröm.  Om PSG genomför en liknande stark kollektiv laginsats som på Parc des Princes i kväll så ska det dock kunna gå vägen.

Men det är något som jag väljer att inte fundera på just nu. Nu ska jag bara njuta av en en av mitt livs mest fantastiska upplevelser som fotbollsfan. Paris est magique!

Ligacupmästarnas mästare!

Efter den mycket bistra och tunga förra veckan med först uttåg ur Champions League efter förlust mot Chelsea med minsta möjliga marginal och så förlust i ligaspelet mot Lyon på det var det en enorm tillfredsställelse att i går kväll få se PSG tillbaka i vinnarspåret igen. Och inte nog med det så innebar segern dessutom att säsongens första riktiga (jag räknar inte den mer symboliska titel som vanns i försäsongsmatchen mellan ligamästaren och cupmästaren) titel. Gårdagens match var nämligen finalen i den franska ligacupen och PSG vann den, inför fullsatta läktare på nationalarenan Stade de France, med 2-1. PSG spelade dessutom riktigt bra, framförallt i den första halvleken, och vann fullt rättvist. Även om det var med lite hjälp från domarhåll, det måste erkännas. Den straff som Cavani gjorde 2-0 på var minst sagt tveksam.

Extra skön (och viktig) var segern eftersom det var ett snabbt revanschmöte med Lyon och att det var just Edinson Cavani som fick göra båda målen och bli matchvinnare. Ingen, utom möjligtvis coachen Laurent Blanc, har fått utstå lika mycket kritik och bära lika mycket ansvar för de där två tunga förlusterna i förra veckan än Edinson Cavani. Förhoppningsvis får detta det att lossna ordentligt för honom nu för PSG behöver en Edinson Cavani i form och med självförtroende för att på ett bra sätt klara sig genom perioden med Zlatan Ibrahimovic skadad och borta från plan. Vissa verkar redan ha räknat in ligatiteln som klar men det behövs faktiskt två segrar till på de återstående fem matcherna för att den verkligen ska bli det. Såvida inte jagande Monaco åker på något poängtapp under sina avslutande matcher men det ska vi nog inte räkna med. Men det är klart att jag hoppas på en hjälpande hand från Nice i lagets derby borta mot Monaco i morgon. Skulle Nice till och med gå och vinna kan PSG säkra ligatiteln i matchen mot Evian hemma på Parc des Princes på onsdag. Drömma kan man såklart, och PSG:s klubbmotto är trots allt rêvons plus grand.

För tillfället fortsätter jag att njuta av att klubbens fjärde titel i ligacupen är säkrad. Det är dessutom ett rekord. Inget annat lag har vunnit titeln fyra gånger. I morgon eftermiddag kommer jag att hålla ett öga på matchen Monaco-Nice och efter det kan det vara dags att blicka fram emot matchen mot Evian på onsdag och eventuellt oroa mig lite över att just Evian varit ett lag som PSG haft det lite besvärligt med, framförallt på bortaplan. Förutom Lyon så är det bara just Evian som slagit PSG i ligaspelet denna säsong. Men det där får som sagt vänta. Nu är det att fira ligacupsegern som gäller. För att citera det den unge anfallaren Lucas sa efter att förra årets ligatitel säkrats (i Lyon faktiskt): Champions, mon frère!

Vågar man inget, vinner man inget…

Det var matchen då Edinson Cavani slutgiltigt skulle kliva ut ur den store Ibrahimovics skugga, men han tog inte chansen. Det är förvisso smått löjligt att ens tänka i de banorna, att en världsklassanfallare som Cavani skulle ha något att bevisa men likafullt hade jag känslan av att det var så. Att han efter att i en tidningsintervju för några veckor sedan uttryckt frustration över att inte få spela på sin mest naturliga position som central anfallare faktiskt hade något att bevisa, att han i Zlatans skadefrånvaro skulle visa att han kan leda laget. Det gjorde han inte. 0-2 borta mot Chelsea gör att PSG för andra säsongen i rad blev utslaget på fler bortamål i kvartsfinalspelet i Champions League. Det är naturligtvis hela laget som förlorar och ingen enskild spelare som ska lastas mer än någon annan men jag kan liksom inte riktigt sluta tänka på den jättechans Cavani brände bara minuter innan Chelseas förödande 2-o-mål föll. Om Cavani gjort mål där hade förmodligen (sådant kan man naturligtvis inte helt säkert veta) utfallet blivit ett helt annat och min känsla nu varit den av eufori i stället för bitterhet och frustration.

Edinson Cavani gjorde överlag inget starkare intryck i match med grundförutsättningar som borde ha passat honom, men till hans försvar kan definitivt en alldeles för ängslig och defensiv taktik och matchplan från Laurent Blanc anföras. PSG var överlag alldeles för passivt och inriktat på att försvara den ledning man hade med sig från mötet i Paris och gav tidigt bort initiativet till Chelsea och hade det inte varit för att trävirket i målburen bakom Salvatore Sirigu inte mindre än två gånger på bara någon minut räddat laget hade den här matchen kunnat glidit laget ur händerna ännu tidigare. Sett över två matcher var det i mina ögon helt jämnt mellan lagen, men i kväll var det inget snack. Chelsea var det bättre laget. PSG:s som lag bristande rutin av att spela den här typen av matcher sken smärtsamt tydligt igenom. Men det är naturligtvis bara genom att spela den här typen av matcher och göra den här typen av erfarenheter som den rutinen införskaffas. Man får inte glömma att det är ett ungt projekt (som det heter på nutida fotbollsspråk) och att detta bara var den andra Champions League-säsongen i modern tid för klubben. Att nå ända till kvartsfinal och dessutom förlora dessa med knappast möjliga marginal båda dessa säsonger är riktigt starkt gjort. Med tanke på att spelet denna säsong tagit stora kliv framåt finns det i bedrövelsen all anledning att känna stolthet över vad laget åstadkommit och stor tillförsikt inför framtiden. Den tillhör PSG det är jag helt övertygad om. PSG har tagit plats i den europeiska fotbollens finrum för att stanna.

Nu gäller det för laget att slicka såren och ladda om inför den viktiga ligamatchen borta mot Lyon på söndag. Två segrar till krävs för att säkra andra raka ligatiteln. Hoppas att den första av dem kommer redan på söndag. Lyon står för övrigt för motståndet i de kommande två matcherna för i påskhelgen är det ligacupfinal mellan PSG och Lyon på Stade de France. Då hoppas jag att kapten Thiago Silva för höja segerbucklan mot skyn.

Trots den bittra förlusten i kväll är det med stor stolthet jag utbrister i ett Paris est magique, ici c’est Paris! För ett PSG-fan finns ingen tradition av att vara medgångssupporter. Det tänker jag inte bryta mot nu heller.

Kvällen då PSG verkligen tog steget in i finrummet!

Det var målet som kan ha tagit Paris Saint-Germain till semifinal i Champions League och vilket mål det var sedan! Javier Pastore (som jag har klagat på dig den senaste tiden men nu är allt förlåtet) av alla drog när matchuret tickat in på tilläggstid med en ”Kurre Hamrin”, snurrade upp Chelsea försvaret och tryckte in bollen vid den närmsta stolproten. Målet fastställde slutresultatet till 3-1 och gör all skillnad i världen inför returmötet på Stamford Bridge i London nästa tisdag. Nu har PSG ett riktigt bra resultat att gå på, Chelsea måste vinna med minst 2-0 för att vända på steken. Vilket naturligtvis långtifrån är omöjligt men samtidigt finns det goda möjligheter för PSG att kontra in ett eller annat mål. Helt klart är att Chelsea har pressen på sig att kliva fram i banan och det kan öppna upp för vindsnabba anfallare som Edinson Cavani, Lucas Muora och Ezequiel Lavezzi. När vi ändå är inne på den sistnämde, vilken match han gjorde! Förmodligen hans bästa i PSG-tröjan och vid sidan av Thiago Silva var han i mina ögon bäste spelare på planen.

PSG fick en drömstart med ledningsmål av Lavezzi redan i den tredje minuten men efter att Chelsea utjämnat på straffspark var det i ärlighetens namn gästerna från London som såg ut som det vassaste laget. I det läget var jag riktigt nervös och orolig, men efter att ha snackat ihop sig i pausvilan kom PSG ut som ett helt nytt lag och i den andra halvleken var det liksom inget snack, PSG malde sakta med säkert ner Chelsea och hade med lite flyt kunnat ha vunnit med större siffror. Men 3-1 duger så oerhört bra så och jag hade varit fenomenalt lycklig över situationen om det inte hade varit för den där skadan som kan visa sig bli blytung.

I mitten av den andra halvleken tvingades Zlatan Ibrahimovic lämna matchen efter en misstänkt bristning i ena lårets baksida. Om det visar sig vara en bristning så kommer han säkert att vara borta i minst en månad och då missa inte bara returen mot Chelsea i nästa vecka utan även flera ligamatcher och ligacupfinalen mot Lyon. En skada som riskerar att bli kostsam i så fall. Jag är inte särskilt orolig för ligaspelet, med 13 poängs marginal till Monaco på andraplats ska det inte behöva vara någon fara, men inför returen mot Chelsea vore det såklart ett enormt avbräck. Å andra sidan finns det ju fler spelare med goda kvaliteter i laget. Inte minst ger det Edinson Cavani möjligheten att få spela i sin naturliga centrala anfallsposition. Det borde gynna honom. Men jag skulle ljuga om jag påstod något anant än att jag håller alla tummar jag kan för att det inte är någon fara med Zlatan. PSG är ett bättre lag med honom på plan, inget snack om det.

Nu ska jag suga på den här fotbollskaramellen i några dagar sedan är det laddning inför helgens ligamatch hemma mot Reims, då ska ytterligare ett steg mot ligatiteln tas. Sedan väntar som sagt returen borta mot Chelsea. Oavsett hur det går där har PSG nu med eftertryck visat att laget hör hemma i den absoluta Europatoppen. Kvällens match var ett stryrkebesked som heter duga! Paris est magique!

Nu börjar det på riktigt allvar!

Med all respekt för de lag som mitt älskade PSG har mött hittills i Champions League denna säsong så känns det som att det är först nu som laget verkligen kommer att behöva bekänna färg. Kvartsfinalen mot Chelsea är en utmaning som heter duga och jag är redan såhär flera timmar föra avspark duktigt nervös. Att få ett bra resultat med sig från kvällens hemmamatch känns som något av helt avgörande karaktär för dubbelmötet, en seger om inte ett måste så synnerligen önskvärt. Samt det viktiga att helst inte släppa in något mål. Vikten av mål på bortaplan fick laget bittert erfara i förra säsongens kvartsfinalmöte med Barcelona.

Zlatan Ibrahimovic och Edinson Cavani formar ett av de bästa anfallspar som något lag i världen har och de två blir naturligtvis viktiga i kväll. Men eftersom det nästan är viktigare att inte släppa in mål än att göra något är det ändå främst försvarsspelet som på förhand känns som den verkliga nyckeln till framgång och därmed lutar jag mot att det är mittbacksgeneralen och lagkaptenen Thiago Silva som är den enskilt viktigaste spelaren för PSG i kväll. En annan nyckel till framgång är att det centrala mittfältet med (förmodligen)  Blaise Matudi, Marco Veratti och Thiago Motta på planen från start vinner kampen med sina meriterade motståndare hos gästande Chelsea.

Sedan blir det en stor utmaning för den i sammanhanget orutinerade PSG-coachen Laurent Blanc att vinna den taktiska kampen mot den rutinerade och synnerligen slipade José Mourinho. När det gäller det taktiska spelet har den portugisiske tränaren få, om ens några, övermän. I det stora hela känns det också som att Chelsea är ett lite bättre lag än PSG och därmed får gälla som favoriter. Men jag tror på en jämn kamp över två matcher. Oavsett hur det går känns det dock fantastiskt häftigt att få se PSG vara med och leka och konkurrera på denna höga nivå.

Även om jag befarar en knapp förlust hoppas jag naturligtvis på något annat. Och drömma måste man ju få göra, framförallt med tanke på att PSG:s nya slogan lyder rêvons plus grand. Drömbilden är klar, i den ingår att få se Thiago Silva lyfta segerbucklan efter finalen i maj månad. Vägen till att den drömmen slår in går förmodligen via en seger mot Chelsea på Parc des Princes i kväll. Matchstart är det 20:45. Allez PSG!

Il est de retour!

För två veckor sedan avgjordes Le Cashico, som mötet mellan de nyrika klubbarna PSG och Monaco redan börjat kallas i folkmun. Nu är det dags för fransk fotbolls prestigemöte nummer 1, Le Classique mellan PSG och Marseille. Höstens möte på Velodromen i Marseille slutade med en blytung seger med 2-1 för PSG efter att laget trots en man mindre på planen efter att Thiago Motta råkat ut för en synnerligen tveksam utvisning lyckats vända underläge med 0-1 till seger. Zlatan Ibrahimovic (vem annars?) avgjorde i den andra halvleken. Zlatan har gör övrigt i kväll chansen att passera PSG-legendaren Pedro Miguel Pauleta som lagets bäste målskytt genom tiderna mot Marseille.

Synnerligen glädjande är att Edinson Cavani nu är fri från den lårskada han ådrog sig för några veckor sedan och är redo för comeback lagom till den prestigeladdade drabbningen. Han är uttagen i truppen men huruvida han startar eller inte är i skrivande stund inte känt. Det är klart att en frisk och spelsugen Edinson Cavani är en stor tillgång för PSG och dåliga nyheter för ett Marseille som på förhand får ses som en rejäl underdog. Men trots att det nu var länge sedan PSG förlorade en match mot ärkerivalen från söder känner jag mig på inget sätt lugn och trygg inför kvällens match. Marseille kommer naturligtvis att sälja sig dyrt och så stor skillnad i kvalitet mellan lagen är det inte att det kommer att räcka till seger om hemmahjältarna inte går in i det hela med full koncentration och satsning. Det är som det ofta brukar heta att motivation slår klass.

Kvällens match, det är avspark klockan 21:00 på Parc des Princes, innebär inte bara en möjlighet att ytterligare en gång besegra Marseille utan också att öka avståndet till i tabellen närmast jagande Monaco. Monegaskerna förlorade gårdagens svåra möte med Saint-Etienne på bortaplan med 0-2 och det gör att PSG vid vinst kommer att vara åtta poäng före Monaco i tabellen. Det låter riktigt bra i mina öron! Allez, Paris!

Giganternas kamp överskuggar OS

OS i all ära, riktigt roligt med de svenska skidframgångarna hittills, men dagens stora händelse i idrottsvärlden är i  mina ögon utan tvekan kvällens stormöte mellan giganterna Monaco och Paris Saint-Germain i Ligue 1. Klockan 21:00 är det avspark på Stade Louis II i Monte Carlo. I potten ligger naturligtvis bara tre poäng och det är löjligt att som vissa påstå att ligan kan avgöras i kväll, men samtidigt går det inte att säga annat än att detta blir en speciell match. Och om PSG lyckas vinna, vilket de sällan gör i just Monaco, så innebär det i så fall ett ryck i toppen som kan visa sig vara av avgörande för utgången av ligan. Inför matchen skiljer det fem poäng mellan ettan PSG och tvåan Monaco i tabellen och det är klart att det är en oerhörd skillnad mellan om det efter matchen skulle skilja åtta poäng eller bara två mellan lagen vilket ju är följden av en seger för PSG respektive för Monaco. Alldeles oavsett ligger det naturligtvis oerhört mycket prestige i potten i detta möte mellan de två miljarbyggena.

Matchen mellan lagen på Parc des Princes i höstas slutade 1-1 efter mål av respektive lags största stjärna Zlatan Ibrahimovic och Radamel Falcao. Den sistanämnda kommer inte att finnas på plan i kväll, han är långtidsskadad och borta för resten av säsongen, och det är självklart ett stort avbräck för Monaco. Men eftersom Edinson Cavani saknas i Paris så kan det kanske sägas gå jämt ut på skadefronten. Dessutom har Monaco värvat in en ytterst kompetent ersättare i bulgariske stjärnan Demitar Berbatov.

Det har varit lite frågetecken kring även Zlatan Ibrahimovics skadestatus de senaste dagarna men de senaste uppgifterna från Frankrike talar om att han kommer att spela från start i kväll. Och det är klart att jag innerligt håller tummarna för att det blir så. Om Zlatan Ibrahimovic skulle tvingas göra Edinson Cavani sällskap vid sidan av planen skulle maktbalansen mellan lagen onekligen påverkas starkt. Då skulle i mina ögon Monaco bli knappa favoriter att vinna. Med Zlatan är PSG alltid favorit.

Det blev alltså oavgjort mellan lagen i Paris i höstas och ett liknande utfall i kväll känns verkligen inte otänkbar. Mitt utgångstips är 1-1 även den här gången men jag har naturligtvis gärna fel. En seger för PSG och åtta poängs försprång i ligatoppen skulle sitta underbart! Allez, PSG!

De tre musketörerna tar sikte mot europatoppen

Förra säsongen började det med en kassaskåpssäker seger mot Dynamo Kiev på hemmaplan och slutade i ett bittert uttåg i kvartsfinalmötet med mäktiga Barcelona. Men den heroiskt starka insatsen mot Barcelona, sett över hela dubbelmötet var PSG kanske till och med det bättre laget, gav kraftig mersmak och sådde ett frö till hopp om ett ännu bättre resultat nästa säsong. I kväll får vi en första vink om vartåt det barkar. Om det där fröet har fått fäste i bördig jord. För i kväll, i den grekiska hamnastaden Pireus, inleder PSG gruppspelsfasen i årets upplaga av Champions League med match mot det grekiska mästarlaget Olympiakos. Det blir en tuff match, inte minst med tanke på Olympiakos hängivna, passionerade och högljudda publik, men som jag har varit inne på tidigare här på bloggen så får det ändå i sammanhanget ses som en fördelaktig lottning för PSG att det är lag som Olympiakos man har att stångas med i gruppen. Och på pappret ska Olympiakos vara ett motstånd som PSG bör kunna bemästra. Men teori och praktik är ju nu en gång för alla helt olika saker och skrällar och överraskningar sker trots allt titt som tätt. Så jag är ingalunda tvärsäker utan snarare ordentligt nervös så här timmarna före avspark, som för övrigt sker 20.45.

Men med de tre hjältarna på bilden ovan, de tre musketörer som jag anspelar på i rubriken, Zlatan Ibrahimovic, Edinson Cavani och Thiago Silva i laget finns det självklart god andledning att ändå se fram emot såväl kvällens som säsongens övriga Champions League-matcher med tillförsikt. De tre tillhör trots allt världens absolut bästa på sina respektive positioner. Till anledningarna att känna optimism går också att föra den finfina insats som PSG stod för i segermatchen i ligan borta mot Bordeaux i ligan i fredags. Segersiffrorna blev 2-0 men kunde (borde) ha blivit större. Det var härligt att se flytet i spelet då. Hoppas på något likande i kväll. Drömmen om en ännu bättre insats i Champions League än förra säsongens lever i allra högsta grad. Paris est magique!

Drömlottning för PSG – i år igen

Det finns naturligtvis inga enkla matcher när det vankas gruppspel i Champions League men det är trots allt bara att konstatera att fru Fortuna även denna säsong log mot Paris Saint-Germain när gruppspelet i dag lottades. Portugisiska Benfica, grekiska Olympiakos och belgiska Anderlecht är med tanke på hur mycket värre det hade kunnat bli rena drömmoståndet för den franska ligamästaren. Bara för att jämföra med ligatvåan Marseille som får tampas i samma grupp som Arsenal, Napoli och fjolårsfinalisten Dortmund. Eller för all del gruppen med Barcelona, Milan, Ajax och Celtic.

På pappret ser det onekligen bra ut för Edinson Cavani, Zlatan och de andra hjältarna. Målet att överträffa förra säsongens kvartsfinalplats blir enklare att nå om det blir gruppseger och det ska inte vara omöjligt efter den lottningen. Men för den skull känner jag mig inte lugn och trygg i att det verkligen kommer att bli så. Precis som förra säsongen har ligaspelet inletts knackigt och skönspelet lyst med sin frånvaro och motståndet på Champions League-nivå är aldrig dåligt.

Huvudkonkurrenten om förstaplatsen i gruppen torde bli Benfica, ett lag som absolut inte får underskattas. Dessutom finns det ytterligare en faktor att beakta när det gäller just Benfica och det är publiktrycket. På Parc des Princes! I Paris bor mängder av portugiser och jag minns när PSG och Benfica för några år sedan möttes i Europa League-slutspel. Då var det så många portugiser på Parc des Princes att publiktrycket nästan blev som en hemmamatch för Benfica! Benfica gick också segrande ur det dubbelmötet. Men trots att det bara är några år sedan känns det som en helt annan tid. PSG var ett helt annat lag och ett helt annan klubb då än nu. Sedan dess har ju ägarna från Quatar kommit in i bilden och investerat miljardbelopp i att bygga ett lag för den absoluta europatoppen. I ett ekonomiskt krisande Portugal har Benfica haft det lite tuffare. Men ett bra lag är Benfica alltjämt.

Spännande ska det under alla omständigheter bli och det känns med tanke på utfallet i lottningen riktigt bra. Ännu bättre skulle det naturligtvis kännas om PSG började visa gryende form i spelet också. Gärna redan i övermorgon i hemmamötet med nykomlingen Guingamp i ligan. Ici c’est Paris!

Nu drar det igång igen!

Efter en sommar med först stor turbulens och sedan några riktiga stjärnvärvningar är det nu äntligen dags. I kväll kickar den ny säsong av Ligue 1 igång och det med den ovana situationen att det är Paris Saint-Germain som är titelförsvarare. Efter 19 långa år blev ju laget i mitt hjärta äntligen mästare igen. Försvaret av titeln inleds ikväll med match mot Montpellier på bortaplan. Att påstå att jag är laddad är närmast en underdrift. Att försvara en ligatitel är naturligtvis inte helt lätt och i det här specifika fallet gör en ny aktör på scenen det ännu lite tuffare. Nyrika nykomlingen Monaco har laddat inför återkomsten till Ligue 1 med den ena spektakulära storvärvningen efter den andra och kommer högst förmodligen att bjuda på tufft motstånd. Dessutom kommer självklart inte Marseille, Lyon och Saint-Etienne att ge sig utan säkerligen vilja sätta käppar i hjulen för de två giganterna.

Jag är mycket spänd att se hur nye tränaren Laurent Blanc väljer att formulera sina trupper. Kommer Zlatan Ibrahimovic och nyförvärvet Edinson Cavani att få starta? I så fall är det första matchen de spelar ihop och det blir spännande att se hur deras samspel kommer att fungera. Olyckskorparna har ju kraxat att det inte ska gå att få ett fungerande spel med dem båda samtidigt på planen men jag håller inte med. Det borde absolut gå att formulera ett riktigt vasst anfallspar av dessa storstjärnor och deras respektive spelsätt och kvalitéter känns definitivt kompatibla. Jag kan dessutom fortfarande tycka att laget saknar en riktigt vass spelfördelare på mittfältet, något som bland annat visade sig mot på pappret sämre motstånd i ligan under förra säsongen. PSG hade vid flera tillfällen påfallande svårt att dyrka upp och ta sig genom kompakta och högt pressande försvar. Men det kanske Laurent Blanc, som i grunden är mer offensiv i sitt fotbollstänk än föregångaren Carlo Ancelotti, har lyckats lösa till denna säsong med hjälp av de befintliga spelarna. Kompetens och spelförståelse finns där. Det gäller bara att kunna få ut den också. En nyckel kan definitivt vara att få fart på Javier Pastore. Försäsongsmatcherna har indikerat att något sådant kan vara på gång.

Jag förväntar mig ingen klang och jubel-föreställning i kväll men hoppas naturligtvis att laget inte ska vara lika trögstartat som förra säsongen. Avspark är det 20.30. Som jag längtar. Allez, PSG!