Champions League-final!

Kvartsfinalen mot Atalanta förra veckan blev en pärs, men i kvällens semifinal mot Leipzig var det aldrig något snack.

Säkra 3-0 efter en oerhört imponerande och sammanhållen laginsats och Paris Saint-Germain är klart för sin första Champions League-final någonsin!

Efter de många och häpnadsväckande misslyckandena efter fantastiska utgångslägen tidigare säsonger är lyckan över att till slut ha nått hela vägen fram till final dessutom ännu större.

Om det blir tunga och mäktiga maskinen Bayern München eller ligakonkurrenten Lyon som står för motståndet i finalen på söndag avgörs i morgon kväll.

Bayern är solklar favorit men vet, det kanske blir en helfransk final? Det är åtminstone vad jag drömmer om!

Och i drömmen vinner såklart PSG den också!

Paris Saint-Germain 50 år i dag – blir det ett firande i dur eller moll?

I dag är det exakt 50 år sedan sammanslagningen av klubbarna Paris FC och Stade Saint-Germain klubbades igenom och mitt älskade Paris Saint-Germain såg dagens ljus. Själva sammanslagningen höll dock i bara två säsonger och Paris FC behöll platsen i den högsta serien medan den del som även fortsatt kallade sig Paris Saint-Germain fick börja om i den tredje divisionen. Till säsongen 74/75 var klubben tillbaka i högsta ligan och har hållit sig kvar där sedan dess.

Inte utan besvär dock. Innan de nuvarande av oljepengar stinna ägarna kom in i bilden och gjorde klubben till den odiskutabla stormakten i fransk fotboll som radat upp de inhemska titlarna var PSG med få undantag något av en kroniskt underpresterande huvudstadsklubb, inte sällan med krisstämpel kring sig och så sent som säsongen 2007/08 låg klubben inför den sista omgången på nedflyttningsplats men räddades kvar av en seger med 2-1 i den sista omgången. Ivorianen Amara Diané som gjorde bägge målen i den där matchen mot Socheaux har efter det för alltid hjältestatus hos oss fans.

Men några stora framgångar nådde man alltså även före oljemiljarderna. Till exempel framfarten i Cupvinnarcupen säsongen 1995/96 som ledde fram till klubbens enda stora europeiska titel hittills. Det var också den PSG-upplagan som fick mig att verkligen få upp ögonen för klubben och bli det stora fan som jag är i dag. Semifinalen i Champions League året innan och finalplatsen i Cupvinnarcupen året efter är två andra stora framgångar på europeisk nivå.

Franska ligatitlar är något av stapelvara på Parc des Princes nuförtiden, laget har ju vunnit sju av de senaste åtta, men innan dess hade klubben bara vunnit två.

Där slutar historielektionen och framåtblicken börjar. För denna kväll har PSG ett gyllene läge att ge sig självt en mycket fin födelsedagspresent. För ett bättre läge att för första gången ta sig till semifinal i det betydligt större och mer penningstinna format som Champions League har i dag än vad man har när man i kvartsfinal på neutral plan i Portugal i kväll möter italienska Atalanta kan man knappast få.

Absolut inget ont om Atalanta, det är ett mycket bra lag som kommer att kunna ställa till rejäla problem för PSG, men i jämförelse med vilka lag man kunde ha ställts mot är det relativt sett en drömlottning. Så frågan är alltså om det blir ett firande i dur eller moll i kväll? Jag vet så klart vad jag önskar och drömmer om, men oavsett om det blir ytterligare ett bittert uttåg i ännu en kvartsfinal eller inte så är en sak helt klart. Min kärlek till PSG kommer för alltid att bestå!

Så allez, Paris Saint-Germain! Nu och för alltid! Grattis på 50-årsdagen!

PSG 4 Barcelona 0

Vilken match! Vilken fotbollskväll! Egentligen säger inläggsrubriken allt om vilken fantastisk upplevelse för ett person vars hjärta bultar för Paris Saint-Germain detta var. En kväll som vida överträffade ens de vildaste drömmar man kunde ha inför matchen.

Att 4-0 sedan med tanke på hur spelet på planen såg ut snarast var smickrande för Barcelona gör sannerligen inte saken sämre. Födelsedagsbarnen Angel dí Maria och Edinson Cavani kunde ha gjort något fler mål än de 2 respektive 1 de gjorde. Men jag klagar absolut inte. 4-0 mot mäktiga Barcelona räcker mer än väl för att få mig att somna lycklig i kväll.

Jag har följt PSG sedan mitten av 90-talet och kan på rak arm inte komma på någon match då laget spelat lika bra eller bättre än i denna. Det finns naturligtvis inga helt perfekta matcher, men detta var snubblande nära. Och den här upplevelsen väger med råge upp för alla frustrerande stunder av dåligt spel som PSG denna såhär långt ganska problematiska säsong bjudit på. Förhoppningsvis ger denna seger en självförtroendeboost och rejäl skjuts i titelracet med Monaco i franska ligan. Det kommer att behövas.

Att få med sig 4-0 inför returmötet i Barcelona om tre veckor ger såklart ett minst sagt utmärkt utgångsläge att återigen ta sig till kvartsfinal i Champions League, men jag tar det sannerligen inte för givet. Barcelona är normalt sett mycket hemmastarka och om PSG ger det katalanska storlaget utrymme till det kan returmatchen utvecklas till en mardröm.  Om PSG genomför en liknande stark kollektiv laginsats som på Parc des Princes i kväll så ska det dock kunna gå vägen.

Men det är något som jag väljer att inte fundera på just nu. Nu ska jag bara njuta av en en av mitt livs mest fantastiska upplevelser som fotbollsfan. Paris est magique!

Det är nu som det stora vemodet rullar in

Nej, det blev ingen drömavslutning på Europamästerskapet för arrangörsnationen Frankrike. Det som hade sådan potential att bli en explosion i eufori slutade i stället med tårar av silver. Portugal vann med 1-0 efter ett avgörande i förlängningen av en spelare som till vardags dessutom hör hemma i Lille i den franska ligan.

Med tanke på hur det såg ut i förlängningen känns Portugals seger rättvis, men nog är det allt en känsla av bitterhet i det hela. Inte minst med tanke på att Frankrike hade de bästa chanserna under ordinarie speltid och var en stolpträff av André-Pierre Gignac i slutminuten från att vinna matchen. Det var som ofta de så berömda små marginalerna som spelade en avgörande roll.

I det stora hela var det annars en ganska blek final där Frankrike inte riktigt orkade sätta den fart i spelet som hade krävts för att dyrka upp det cyniskt men vägvinnande spelande portugisiska försvaret. Ett försvar som mer eller mindre bestod av hela laget.

Min känsla är att Frankrike inte riktigt hade tillräckligt med energi för det. Den enorma insatsen i semifinalen (den moraliska finalen?) mot Tyskland tog kanske ut sin rätt. Hur det än är med det så är det bara att säga grattis Portugal och så småningom konstatera att ett EM-silver trots allt inte är fy skam.

Just nu är det dock mest tomhet jag känner. Tomhet efter den snöpliga förlusten i sig och att den månadslånga fotbollsmässiga njutningen nu är över.

Det positiva är att säsongsstarten för de stora europeiska ligorna bara är ungefär en månad bort. Den 12 augusti kickar till exempel den franska ligan i gång med match mellan Bastia och mitt älskade PSG.

Det är trots allt en viss tröst i bedrövelsen efter finalförlusten för Les Bleus. För det ska bli mycket spännande att se hur det nya PSG utan Zlatan Ibrahimovic och under ledning av nye tränaren Unai Emery kommer att formera sig. Det kommer jag att få anledning att återkomma till senare.

Merci Zlatan!

Det började tidigt på sommaren 2012 som något som jag avfärdade som vanligt, grundlöst Silly Season-snack. Att Zlatan Ibrahimovic skulle lämna Milan för spel i Paris Saint-Germain? Det kändes helt osannolikt. Men med tiden blev snacket om det alltmer intensivt och dagarna innan det hela faktiskt blev officiellt och en sanning var hysteriska. Liksom fansens mottagande av Zlatan Ibrahimovic i Paris den där dagen i juli 2012 blev.

Fyra smått osannolikt framgångsrika år är sannsagan Zlatan i PSG över. Och det hela avslutades på ett värdigt sätt. Zlatan Ibrahimovic gjorde två mål (liksom han gjorde i sin första tävlingsmatch för PSG) och visade vägen när ärkerivalen Marseille besegrades med 4-2 i den franska cupfinalen. Därmed säkrades den tolfte (!) titeln för PSG under Zlatans fyra säsonger i klubben. För andra säsongen i rad kammade PSG hem samtliga fyra inhemska titlar.

En säsong där PSG redan slagit 13 rekord avslutades med ett tangerat 14:e. Detta var PSG:s 10:e cuptitel och därmed är laget uppe jämsides med just Marseille i den statistiken.

Nu skiljs alltså Zlatans och PSG:s vägar åt och det är bara att buga, bocka och tacka för de fyra härliga åren. Det har varit en ynnest att se Zlatan bära mitt favoritlags tröja och vara den enskilt viktigaste beståndsdelen under en period då klubben etablerat sig bland de största i Europa. Så: un grand merci, Zlatan!

Det var med en känsla av vemod jag tittade på bilderna av hur laget firade cupsegern. Det känns som att det är en epok som är över. Återstår att se vad som händer med PSG nu. Vem ska fylla luckan efter Zlatan? Ja, Silly Season-snacket är återigen igång. Det pratas intensivt om Cristiano Ronaldo, Neymar och Antoine Griezmann. Det känns osannolikt av någon av dem skulle gå att köpa loss, men det gjorde det ju när snacket om Zlatan Ibrahimovic drog igång. Så vem vet? Drömma går ju. Helt klart är att det krävs en spelare och ett namn av den kalibern för att kunna fylla tomrummet som nr 10 lämnar efter sig.

Vad som än händer i framtiden så kommer jag att leva gott på minnena från de senaste fyra säsongerna. Och för alltid gäller devisen Paris est magique!

Paris est historique!

Matchen i sig var kanske inte särskilt sprakande eller minnesvärd. Att vinna med 1-0 mot en motståndare som placerade sig i mitten av tabellen i den andra divisionen är sannerligen inget att göra vågen över, men det gör absolut ingenting.

Det var ju den franska cupfinalen det handlade om och i med att det blev seger för PSG mot Auxerre skrevs det fransk fotbollshistoria i kväll. För första gången någonsin lyckades en och samma klubb plocka hem samtliga de fyra inhemska titlarna under en och samma säsong! Ett rekord som naturligtvis är omöjligt att överträffa.

I tur och ordning inhämtades Trophée des champions (matchen mellan de regerande liga- och cupmästarna), Ligacupen, Ligan och Franska cupen. Lägg därtill avancemang till kvartsfinal i Champions League (där ett urstarkt Barcelona, förmodligen världens bästa klubblag, blev för svårt) och det är bara att konstatera att säsongen 2014/2015 blev en mycket framgångsrik och minnesvärd sådan för mitt älskade PSG!

Efter att ha plockat hem den historiska inhemska kvadrupeln bör nästa säsongs stora mål bli att gå ännu längre i Champions League en de tre senaste säsongernas respass på kvartsfinalnivå. Det blir naturligtvis inte lätt, men det känns som att det är dags att ta ett steg till på den europeiska toppnivån nu.

För det kommer det förmodligen att krävas att truppen vässas ytterligare. Det blir med andra ord mycket spännande att se vad som kommer att hända när transferfönstret öppnar om en månad. Hur ser PSG:s trupp ut när nästa säsong tar sin början om två och en halv månad?

Nåja, det är något som framtiden får utvisa. Nu ska jag bara njuta av och fira den historiska bedrift som PSG slutförde i kväll. Det är trots allt hela fyra titlar som ska firas. Paris est magique – et historique!

Parisiens et champions!

Det börjar bli en riktigt trevlig vana detta! För tredje året i rad är Paris Saint-Germain franska ligamästare i fotboll för herrar. Och denna klubbens totalt femte ligatitel säkrades på ett fint vis, med seger med 2-1 borta mot Montpellier. Målskyttar för PSG var Blaise Matudi och Ezequiel Lavezzi. PSG inledde starkt och hade ledningen med 2-0 och bud på fler mål, men efter en sen reducering i den första halvleken fick Montpellier nya krafter och i den andra halvleken hade laget några vassa möjligheter även till en kvittering.

Men det är historia nu och eftersom jagande Lyon samtidigt endast mäktade med att spela oavgjort mot Bordeaux så hade det heller inte spelat någon roll om Montpellier hade kvitterat eller till och med vänt på matchen. Fast det är klart, det känns naturligtvis ännu bättre att fira den säkrade ligatiteln efter en seger även i den enskilda matchen.

Detta är alltså den tredje raka ligatiteln för PSG. Den första av de tre känns fortfarande som den häftigaste eftersom det var den första som jag fått uppleva sedan jag vid mitten av 90-talet aktivt började följa laget, men jag måste säga att det känns nästan lika häftigt denna gång. Mycket på grund av att den här säsongen har varit så mycket av en kamp.

Spelet stämde länge inte alls och för inte allt för länge sedan var jag helt övertygad om att det inte skulle gå vägen. Många skador, ruskigt tufft matchande och en riktigt vass utmanare i ett frejdigt och ungdomligt Lyon såg ut att ställa till det.

Men då klev laget fram, och då menar jag verkligen LAGET, och spelade sin allra bästa fotboll när det gällde som allra mest. Den senaste tiden har det varit en ren fröjd att se hur PSG har spelat. Spelglädjen, kreativiteten och harmonin har flödat och resultaten har blivit därefter. Det är en synnerligen värdig fransk ligamästare som i kväll har korats, det tror jag att de allra flesta är helt överens om.

Nu återstår en ligamatch, hemma mot Reims nästa helg, och helgen därefter har PSG chansen att säkra en historisk trippel då man möter Auxerre i finalen i den franska cupen. Seger där och PSG blir första lag att samma säsong vinna såväl ligan som ligacupen och franska cupen. Paris est magique – et toujours champion!

20 mars 2015 – en dag av våryra, bakverk, frankofoni och fotboll

Ett år går fort. Det är redan den 20:e mars igen. Den dag då det i min värld finns tre ypperliga skäl att fira. Det är ju på samma gång Vårdagjämning, Jour du Macaron och kanske framförallt Journée internationale de la Francophonie.

Den internationella frankofonidagen uppmärksammas naturligtvis främst i frankofona länder, men även på många andra håll runtom i världen. Bland annat i Sverige. Det finns såklart mängder av olika sätt att hylla det franska språket. För egen del blir det nog genom att se någon bra fransk film och kanske läsa lite en fransk bok. Valmöjligheterna kring hur man ska fira Macarondagen är något mer begränsade . I det fallet handlar det väl, antar jag, mest om vilka smaker på bakverken man ska välja.

En annan sak som kommer att befinna sig i centrum av min uppmärksamhet denna dag är mitt kära Paris Saint-Germain. Först eftersom vi i dag får reda på vilket lag PSG kommer att få möta i kvartsfinalen av Champions League och sedan eftersom det senare i kväll är dags för ligamatch igen. Lorient på hemmaplan står på programmet.

Det är med spänd förväntan och en hel del nervositet jag ser fram emot bägge dessa händelser. Men mest nervös är jag nog trots allt inför lottningen av Champions League-kvartsfinalerna. Alla lag som tar sig såhär långt i en sådan turnering är naturligtvis bra, så det är vanskligt att prata i termer av önskelottning. Men det är klart att Monaco, Porto och Juventus känns som betydligt bättre alternativ än Bayern München, Real Madrid eller Barcelona. Om jag tvingas välja ett alternativ som skulle kännas mest överkomligt eller minst svårt så får jag nog ändå säga att jag hoppas att det blir Monaco. Vid lunchtid får vi veta vilket lag det blir.

Paris est héroïque!

Bragd. Det är ett på många sätt vid det här laget utslitet och därmed en aning värdedevalverat ord, men ibland sker saker som verkligen gör användandet av ordet befogat. PSG:s fantastiska insats i matchen mot Chelsea i kväll är i min mening en sådan sak. Den här kvällen på Stamford Bridge i London skapades hjältar. Det här var en match som det kommer att talas om länge, länge bland alla oss som håller PSG nära hjärtat.

Trots numerärt underläge i, som det skulle visa sig 90 minuter, och målmässigt underläge två gånger om var laget aldrig nära att vika ner sig. Man lyckades hela tiden kämpa sig tillbaka och nå det oavgjorda resultat 2-2 som gjorde att det denna säsong var PSG som gick vidare efter totalt 3-3 och fler mål gjorda på bortaplan.

Jag känner en extra stor glädje över att det var just det ofta ifrågasatta och ibland hårt kritiserade mittbacksparet David Luiz och Thiago Silva som fick göra målen som tog PSG vidare mot nya utmaningar i den största av klubblagsturneringar i fotboll.

Jag har en känsla av att den här laginsatsen kan komma att betyda oerhört mycket för hela den återstående säsongen för PSG. Den sammanhållning och vilja att kämpa för varandra som man visade i kväll skvallrar om exakt den harmoni i truppen som elaka tungor menat saknats i PSG och ett PSG som visar den här viljan blir svårt att tas med.

Oavsett om det handlar om det fortsatta Champions League-slutspelet, slutspurten av Ligue 1, den franska cupen eller den franska ligacupen. PSG är fortsatt med i striden på alla dessa fyra fronter. Det blir naturligtvis galet tufft att gå i land med det, men det känns som att det här laget skulle kunna göra det. Vägen dit är lång. Mycket lång. Första steget på den vägen är ligamatch mot Bordeaux på söndag.

Och så ska det naturligtvis bli spännande att få se vilket lag PSG så småningom kommer att lottas mot i den kommande kvartsfinalen i Champions League. Det blir tufft oavsett vilket lag det blir, men efter i kväll känner jag mig som en Gunde Svan som med självklarhet utbrister i ett: ingenting är omöjligt! Allez, Paris!

Så nära en ren Zlatangrupp för PSG!

Det kunde ha blivit så häftigt. Efter det att PSG lottats att möta Barcelona och Ajax kändes det av ödet förutbestämt att det fjärde laget i den Champions League-gruppen naturligtvis skulle bli Malmö. Men i stället föll lotten på att det blev APOEL Nicosia som kompletterade gruppen. Precis efter det drogs Malmö…

Nåja, man kan inte få allt. Två tidigare Zlatanklubbar mot hans nuvarande känns kittlande nog. Även om det på förhand i alla fall känns som en något tuffare grupp än vad PSG lottats in i de senaste två säsongerna så är det nog ändå att betrakta som en gynnsam lottning för mitt älskade lag. Barcelona och PSG får sägas vara solklara favoriter att knipa de två platserna som leder till åttondelsfinalen och Barcelona bör räknas som favorit till att vinna gruppen och på så sätt få fördelen av ett, på pappret i alla fall, lättare motstånd i åttondelen.

Men PSG är ingalunda på förhand slaget av Barcelona. Det visade om inte annat det stentuffa kvartsfinalmötet lagen mellan för två år sedan. Då gick ju Barcelona vidare på fler gjorda bortamål efter att bägge matcherna slutat oavgjort. Som jag ser det är styrkeförhållandena mellan lagen ungefär desamma nu som då.

Spännande och intressant ska det under alla omständigheter bli. Om tre veckor drar gruppspelet igång. För PSG:s del den 17 september med match borta mot Ajax i Amsterdam. Förhoppningsvis är både Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva tillbaka efter sina respektive skador då. De kommer definitivt behövas för att Champions League-spelet ska få en angenäm start för PSG.

Allra närmast väntar dock en tuff ligamatch när svårspelade Saint-Etienne på söndag gästar Parc des Princes. Det blir en tuff nöt nog att knäcka för ett PSG som ännu inte visat någon storform i säsongsupptakten direkt.

Allez, Paris!