Bem-vindo David Luiz

Det har varit klart i några veckor men nu är det helt officiellt, den brasilianske landslagsbacken David Luiz är klar för Paris Saint-Germain! Han har skrivit på ett kontrakt som stäcker sig över fem år och lämnar Chelsea för att flytta till den stad som PSG vill göra gällande är huvudstaden för brasiliansk fotboll. Det här betyder också att David Luiz kommer att få spela med Thiago Silva i stället för att som på bilden ovan, som togs vid det första kvartsfinalmötet mellan PSF och Chelsea i Champions League, stångas mot honom.

Det här betyder att PSG nästa säsong kommer att kunna stoltsera med det ordinarie mittbacksparet i det brasilianska landslag som är huvudfavorit att ta hem det VM som just inletts på hemmaplan i Brasilien. Det ryktas ju dessutom friskt att PSG ska vara på väg att knyta till sig ytterbacken Dani Alves från Barcelona. Om det blir så skulle PSG förfoga över tre fjärdedelar av den backlinje som Brasilien startade med i matchen mot Kroatien. Lägg därtill att Maxwell (som också är uttagen i den brasilianska landslagstruppen), löftena Lucas och Marquinhos och den brasilienfödda italienske landslagsmannen Thiago Motta redan står under kontrakt med klubben. Det finns med andra ord visst fog för klubbens nya slogan: Paris – capitale de football bresilien.

Däremot är det klart att en annan brasiliansk spelare lämnar klubben. Den hårdföre mittbacken Alex har skrivit på för Milan. Där får han sällskap av Jeremy Ménéz som nu också lämnar PSG. Med tanke på att det så kallade transferfönstret just har öppnat är det nog ingen djärv gissning att det kommer att hända en hel del på transferfronten för PSG innan ligasäsongen kickar i gång i början av augusti med för PSG:s del match borta mot Reims.

Champion de France encore une fois!

Tack vare att Guingamp skrällde och fick med sig en poäng från bortamötet med Monaco stod det redan minuterna före avspark i kvällens match mot Rennes på Parc des Princes klart att PSG återigen är franska ligamästare! Ligatiteln är den andra raka och fjärde totalt i klubbens drygt 40-åriga historia. Att det ”krävdes” hjälp från annat håll för att till slut säkra den där titeln som laget haft som i en liten ask en tid och borde ha säkrat redan för några veckor sedan är talande för den totalt tappade form och det bristande självförtroende laget visat efter den bittra och svidande förlusten mot Chelsea i Champions League. Nog för att det säkerligen hade gått vägen ändå men det känns onekligen skönt att det inte behövde dra ut på tiden.

Ligatiteln är lagets andra stora för säsongen efter segern i ligacupen för några veckor sedan och även om spelet hackat lite den senaste månaden känns det som att PSG som lagbygge tagit stora kliv framåt under Laurent Blancs ledning. Han har en del att jobba vidare med så det finns absolut möjlighet till förbättringar och vidareutveckling under nästa säsong. Nu återstår det att se vad det är för lag han kommer att förfoga över och under vilka premisser. Någon gång inom snar framtid väntas UEFA ge besked om vilka bestraffningar PSG har att vänta för sina påstådda brott mot de nya så kallade Financial fair play-reglerna. Det har spekulerats om både det ena och det andra och besked från officiellt håll väntas alltså inom kort.

Men det är inget jag bryr mig just nu. Liksom att matchen mot Rennes inte var något att skriva hem om, förlust med 1-2 efter en kombination av lojt spel och en horribel domare som rånade laget på två solklara straffar. Jag har ju trots allt ett ligaguld att fira! Ici c’est Paris!

Ligacupmästarnas mästare!

Efter den mycket bistra och tunga förra veckan med först uttåg ur Champions League efter förlust mot Chelsea med minsta möjliga marginal och så förlust i ligaspelet mot Lyon på det var det en enorm tillfredsställelse att i går kväll få se PSG tillbaka i vinnarspåret igen. Och inte nog med det så innebar segern dessutom att säsongens första riktiga (jag räknar inte den mer symboliska titel som vanns i försäsongsmatchen mellan ligamästaren och cupmästaren) titel. Gårdagens match var nämligen finalen i den franska ligacupen och PSG vann den, inför fullsatta läktare på nationalarenan Stade de France, med 2-1. PSG spelade dessutom riktigt bra, framförallt i den första halvleken, och vann fullt rättvist. Även om det var med lite hjälp från domarhåll, det måste erkännas. Den straff som Cavani gjorde 2-0 på var minst sagt tveksam.

Extra skön (och viktig) var segern eftersom det var ett snabbt revanschmöte med Lyon och att det var just Edinson Cavani som fick göra båda målen och bli matchvinnare. Ingen, utom möjligtvis coachen Laurent Blanc, har fått utstå lika mycket kritik och bära lika mycket ansvar för de där två tunga förlusterna i förra veckan än Edinson Cavani. Förhoppningsvis får detta det att lossna ordentligt för honom nu för PSG behöver en Edinson Cavani i form och med självförtroende för att på ett bra sätt klara sig genom perioden med Zlatan Ibrahimovic skadad och borta från plan. Vissa verkar redan ha räknat in ligatiteln som klar men det behövs faktiskt två segrar till på de återstående fem matcherna för att den verkligen ska bli det. Såvida inte jagande Monaco åker på något poängtapp under sina avslutande matcher men det ska vi nog inte räkna med. Men det är klart att jag hoppas på en hjälpande hand från Nice i lagets derby borta mot Monaco i morgon. Skulle Nice till och med gå och vinna kan PSG säkra ligatiteln i matchen mot Evian hemma på Parc des Princes på onsdag. Drömma kan man såklart, och PSG:s klubbmotto är trots allt rêvons plus grand.

För tillfället fortsätter jag att njuta av att klubbens fjärde titel i ligacupen är säkrad. Det är dessutom ett rekord. Inget annat lag har vunnit titeln fyra gånger. I morgon eftermiddag kommer jag att hålla ett öga på matchen Monaco-Nice och efter det kan det vara dags att blicka fram emot matchen mot Evian på onsdag och eventuellt oroa mig lite över att just Evian varit ett lag som PSG haft det lite besvärligt med, framförallt på bortaplan. Förutom Lyon så är det bara just Evian som slagit PSG i ligaspelet denna säsong. Men det där får som sagt vänta. Nu är det att fira ligacupsegern som gäller. För att citera det den unge anfallaren Lucas sa efter att förra årets ligatitel säkrats (i Lyon faktiskt): Champions, mon frère!

Vågar man inget, vinner man inget…

Det var matchen då Edinson Cavani slutgiltigt skulle kliva ut ur den store Ibrahimovics skugga, men han tog inte chansen. Det är förvisso smått löjligt att ens tänka i de banorna, att en världsklassanfallare som Cavani skulle ha något att bevisa men likafullt hade jag känslan av att det var så. Att han efter att i en tidningsintervju för några veckor sedan uttryckt frustration över att inte få spela på sin mest naturliga position som central anfallare faktiskt hade något att bevisa, att han i Zlatans skadefrånvaro skulle visa att han kan leda laget. Det gjorde han inte. 0-2 borta mot Chelsea gör att PSG för andra säsongen i rad blev utslaget på fler bortamål i kvartsfinalspelet i Champions League. Det är naturligtvis hela laget som förlorar och ingen enskild spelare som ska lastas mer än någon annan men jag kan liksom inte riktigt sluta tänka på den jättechans Cavani brände bara minuter innan Chelseas förödande 2-o-mål föll. Om Cavani gjort mål där hade förmodligen (sådant kan man naturligtvis inte helt säkert veta) utfallet blivit ett helt annat och min känsla nu varit den av eufori i stället för bitterhet och frustration.

Edinson Cavani gjorde överlag inget starkare intryck i match med grundförutsättningar som borde ha passat honom, men till hans försvar kan definitivt en alldeles för ängslig och defensiv taktik och matchplan från Laurent Blanc anföras. PSG var överlag alldeles för passivt och inriktat på att försvara den ledning man hade med sig från mötet i Paris och gav tidigt bort initiativet till Chelsea och hade det inte varit för att trävirket i målburen bakom Salvatore Sirigu inte mindre än två gånger på bara någon minut räddat laget hade den här matchen kunnat glidit laget ur händerna ännu tidigare. Sett över två matcher var det i mina ögon helt jämnt mellan lagen, men i kväll var det inget snack. Chelsea var det bättre laget. PSG:s som lag bristande rutin av att spela den här typen av matcher sken smärtsamt tydligt igenom. Men det är naturligtvis bara genom att spela den här typen av matcher och göra den här typen av erfarenheter som den rutinen införskaffas. Man får inte glömma att det är ett ungt projekt (som det heter på nutida fotbollsspråk) och att detta bara var den andra Champions League-säsongen i modern tid för klubben. Att nå ända till kvartsfinal och dessutom förlora dessa med knappast möjliga marginal båda dessa säsonger är riktigt starkt gjort. Med tanke på att spelet denna säsong tagit stora kliv framåt finns det i bedrövelsen all anledning att känna stolthet över vad laget åstadkommit och stor tillförsikt inför framtiden. Den tillhör PSG det är jag helt övertygad om. PSG har tagit plats i den europeiska fotbollens finrum för att stanna.

Nu gäller det för laget att slicka såren och ladda om inför den viktiga ligamatchen borta mot Lyon på söndag. Två segrar till krävs för att säkra andra raka ligatiteln. Hoppas att den första av dem kommer redan på söndag. Lyon står för övrigt för motståndet i de kommande två matcherna för i påskhelgen är det ligacupfinal mellan PSG och Lyon på Stade de France. Då hoppas jag att kapten Thiago Silva för höja segerbucklan mot skyn.

Trots den bittra förlusten i kväll är det med stor stolthet jag utbrister i ett Paris est magique, ici c’est Paris! För ett PSG-fan finns ingen tradition av att vara medgångssupporter. Det tänker jag inte bryta mot nu heller.

Kvällen då PSG verkligen tog steget in i finrummet!

Det var målet som kan ha tagit Paris Saint-Germain till semifinal i Champions League och vilket mål det var sedan! Javier Pastore (som jag har klagat på dig den senaste tiden men nu är allt förlåtet) av alla drog när matchuret tickat in på tilläggstid med en ”Kurre Hamrin”, snurrade upp Chelsea försvaret och tryckte in bollen vid den närmsta stolproten. Målet fastställde slutresultatet till 3-1 och gör all skillnad i världen inför returmötet på Stamford Bridge i London nästa tisdag. Nu har PSG ett riktigt bra resultat att gå på, Chelsea måste vinna med minst 2-0 för att vända på steken. Vilket naturligtvis långtifrån är omöjligt men samtidigt finns det goda möjligheter för PSG att kontra in ett eller annat mål. Helt klart är att Chelsea har pressen på sig att kliva fram i banan och det kan öppna upp för vindsnabba anfallare som Edinson Cavani, Lucas Muora och Ezequiel Lavezzi. När vi ändå är inne på den sistnämde, vilken match han gjorde! Förmodligen hans bästa i PSG-tröjan och vid sidan av Thiago Silva var han i mina ögon bäste spelare på planen.

PSG fick en drömstart med ledningsmål av Lavezzi redan i den tredje minuten men efter att Chelsea utjämnat på straffspark var det i ärlighetens namn gästerna från London som såg ut som det vassaste laget. I det läget var jag riktigt nervös och orolig, men efter att ha snackat ihop sig i pausvilan kom PSG ut som ett helt nytt lag och i den andra halvleken var det liksom inget snack, PSG malde sakta med säkert ner Chelsea och hade med lite flyt kunnat ha vunnit med större siffror. Men 3-1 duger så oerhört bra så och jag hade varit fenomenalt lycklig över situationen om det inte hade varit för den där skadan som kan visa sig bli blytung.

I mitten av den andra halvleken tvingades Zlatan Ibrahimovic lämna matchen efter en misstänkt bristning i ena lårets baksida. Om det visar sig vara en bristning så kommer han säkert att vara borta i minst en månad och då missa inte bara returen mot Chelsea i nästa vecka utan även flera ligamatcher och ligacupfinalen mot Lyon. En skada som riskerar att bli kostsam i så fall. Jag är inte särskilt orolig för ligaspelet, med 13 poängs marginal till Monaco på andraplats ska det inte behöva vara någon fara, men inför returen mot Chelsea vore det såklart ett enormt avbräck. Å andra sidan finns det ju fler spelare med goda kvaliteter i laget. Inte minst ger det Edinson Cavani möjligheten att få spela i sin naturliga centrala anfallsposition. Det borde gynna honom. Men jag skulle ljuga om jag påstod något anant än att jag håller alla tummar jag kan för att det inte är någon fara med Zlatan. PSG är ett bättre lag med honom på plan, inget snack om det.

Nu ska jag suga på den här fotbollskaramellen i några dagar sedan är det laddning inför helgens ligamatch hemma mot Reims, då ska ytterligare ett steg mot ligatiteln tas. Sedan väntar som sagt returen borta mot Chelsea. Oavsett hur det går där har PSG nu med eftertryck visat att laget hör hemma i den absoluta Europatoppen. Kvällens match var ett stryrkebesked som heter duga! Paris est magique!

Nu börjar det på riktigt allvar!

Med all respekt för de lag som mitt älskade PSG har mött hittills i Champions League denna säsong så känns det som att det är först nu som laget verkligen kommer att behöva bekänna färg. Kvartsfinalen mot Chelsea är en utmaning som heter duga och jag är redan såhär flera timmar föra avspark duktigt nervös. Att få ett bra resultat med sig från kvällens hemmamatch känns som något av helt avgörande karaktär för dubbelmötet, en seger om inte ett måste så synnerligen önskvärt. Samt det viktiga att helst inte släppa in något mål. Vikten av mål på bortaplan fick laget bittert erfara i förra säsongens kvartsfinalmöte med Barcelona.

Zlatan Ibrahimovic och Edinson Cavani formar ett av de bästa anfallspar som något lag i världen har och de två blir naturligtvis viktiga i kväll. Men eftersom det nästan är viktigare att inte släppa in mål än att göra något är det ändå främst försvarsspelet som på förhand känns som den verkliga nyckeln till framgång och därmed lutar jag mot att det är mittbacksgeneralen och lagkaptenen Thiago Silva som är den enskilt viktigaste spelaren för PSG i kväll. En annan nyckel till framgång är att det centrala mittfältet med (förmodligen)  Blaise Matudi, Marco Veratti och Thiago Motta på planen från start vinner kampen med sina meriterade motståndare hos gästande Chelsea.

Sedan blir det en stor utmaning för den i sammanhanget orutinerade PSG-coachen Laurent Blanc att vinna den taktiska kampen mot den rutinerade och synnerligen slipade José Mourinho. När det gäller det taktiska spelet har den portugisiske tränaren få, om ens några, övermän. I det stora hela känns det också som att Chelsea är ett lite bättre lag än PSG och därmed får gälla som favoriter. Men jag tror på en jämn kamp över två matcher. Oavsett hur det går känns det dock fantastiskt häftigt att få se PSG vara med och leka och konkurrera på denna höga nivå.

Även om jag befarar en knapp förlust hoppas jag naturligtvis på något annat. Och drömma måste man ju få göra, framförallt med tanke på att PSG:s nya slogan lyder rêvons plus grand. Drömbilden är klar, i den ingår att få se Thiago Silva lyfta segerbucklan efter finalen i maj månad. Vägen till att den drömmen slår in går förmodligen via en seger mot Chelsea på Parc des Princes i kväll. Matchstart är det 20:45. Allez PSG!

Chelsea, it is!

Det var onekligen med viss bävan jag inväntade resultatet av dagens lottning av kvartsfinalerna i Champions League. Alla lag som nått till kvartsfinal är naturligtvis riktigt bra men nog var det lätt att se några dröm- respektive mardrömsmotståndare. Om Bayern München och Real Madrid var mardrömsmotståndet och Manchester United och Dortmund drömmotståndet så var Chelsea som det till slut blev något mittemellan. Det ÄR en tuff lottning, men det känns absolut inte omöjligt att PSG kan klara av utmaningen som den engelske ligaledaren kommer att innebära. Som jag ser det känns det på förhand som ett ganska jämnt möte med liten fördel för Chelsea. Så känslan efter att resultatet av lottningen var bättre än i samma läge förra året då lotten föll på Barcelona.

Kvartfinalmötet mellan PSG och Chelsea inleds på Parc des Princes den 2 april med returmöte i London den 8:e april. Naturligtvis är det riktigt viktigt för PSG att få med sig ett bra resultat från hemmamatchen och helst inte släppa in något mål. Vad mål på bortaplan kan betyda fick ju laget bittert erfara förra säsongen efter att spelat 2-2 hemma och sedan 1-1 borta mot Barcelona.

PSG och Chelsea har inte mötts i någon tävlingsmatch sedan säsongen 04/05 då lagen ingick i samma grupp i gruppspelsfasen av Champions League. Då vann Chelsea med 3-0 i Paris medan mötet i London slutade mållöst. Chelsea var redan då den storklubb som den är i dag medan det i fallet PSG har hänt massor sedan dess, så det bör kunna bli en mycket jämnare kamp denna gång. Lagen möttes senast i en försäsongsmatch i New York inför förra säsongen och du blev slutresultatet 1-1.

I skuggan av Champions League-lottningen i Nyon spelade PSG i kväll också ligamatch på konstgräset i Lorient. PSG vann utan att förta sig med 1-0 efter mål av Thiago Motta. Det var verkligen en dag på jobbet för PSG som verkligen ine gjorde mer än vad som verkligen behövdes. Faktum är att Lorient när det gäller chanser hade minst lika mycket som PSG av den varan och hade förtjänat åtminstone ett oavgjort resultat. Men jag tackar naturligtvis och tar emot. Segern innebär att PSG nu leder ligan med hela 11 poäng före Monaco, men då har Monaco en match mindre spelad.

En hel del smolk i glädjebägaren och skäl till viss oro inför det som komma skall efter matchen i ett för kvällen regning Bretagne var att Thiago Silva tvingades bryta matchen på grund av skada efter att ha fått en smäll i ansiktet. förhoppningsvis var bytet bara en ren säkerehetsåtgärd men om det visar sig att det är något som håller honom borta från spel i några veckor är det inte bra. Inte alls. Kapten Silva måste finnas på plan för att PSG ska ha någon riktig chans att rubba Chelsea. Försvarsspelet utan honom, med Marquinhos och Alex som mittbackspar, känns bitvis riktigt skakigt.

Men alldeles oavsett ska det bli en häftig upplevelse att få se mitt älskade PSG mäta sina krafter med ett storlag som Chelsea. Men före det väntar en viktig ligamatch borta mot Nice nästa helg. Ici c’est Paris!