Candide möter Coelho

Den franske före detta gränspolisen Romain Puértolas har gjort stor succé hemma i Frankrike med sin roman L’Extraordinaire voyage du fakir qui  était resté coincé dans une armoire IKEA. Någonstans runt 300 000 sålda exemplar har det blivit och bokrättigheterna har sålts till ett stort antal länder. Den svenska översättningen Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp (utgiven på Wahlström & Widstrand) är alldeles nyutkommen och nu återstår att se om den blir en succé även här. Och visst har den all möjlighet att göra det.

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp är en godmodig och fartfylld skröna, en bok som tar huvudpersonen (och läsaren) med på ett osannolikt äventyr till flera länder. Huvudpersonen Pugalendhi är en fakir och skrupelfri bedragare från Rajasthan i Indien. Romanen inleds med att han anländer till Charles De Gaulle-flygplatsen i Paris för att åka till IKEA och köpa med sig spikmattesängen Svavelspik och sedan resa hem igen.

Ett på pappret nog så okomplicerat uppdrag. Men eftersom det enda han äger och har med sig är en falsk 100-eurosedel och sängen till på köpet visar sig vara lite dyrare än så blir det snabbt problematiskt. Han lyckas lura till sig lite mer pengar men de verkliga problemen startar när han får veta att IKEA-varuhuset han åkt till inte har sängen i lager utan att han måste vänta till nästa dag för att få den. Eftersom han inte har någon annanstans att bo beslutar han sig för att gömma sig på varuhuset och övernatta där.

När några människor plötsligt dyker upp gömmer han sig i en garderob men det bär sig inte bättre än att just den garderoben paketeras i en låda och lastas upp på en lastbil på väg mot England. Och det är ändå bara början på det äventyr som nu väntar Pugalendhi.

För att göra saker och ting än värre har han den taxichaufför som körde honom från flygplatsen till IKEA-varuhuset och som Pugalendhi med stor fingerfärdighet lurade på betalningen för resan efter sig. Den hämndlystne taxichauffören tänker absolut inte ge sig så lätt och har dessutom ett stort kontaktnät med personer villiga att hjälpa honom.

Det är verkligen full fart från första sidan till den sista och för att vara en bok på bara dryga 250 sidor är den extremt händelserik. Romain Puértolas lyckas trycka in en hel del på de där sidorna. Kanske till och med lite för mycket. Det är nästan så att jag som läsare inte riktigt hänger med i svängarna alla gånger och jag tror att boken hade vunnit på ett mer varierat berättartempo.

Boken har ett rykte om sig att vara oerhört rolig men så förtvivlat rolig tyckte jag inte att den var. Men det där med humor är å andra sidan naturligtvis en smaksak. Jag ser Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp mer som en äventyrsroman, nästan av Jules Verne-snitt, än som en komedi.

Förutom att vara ett nästan matinéartat och smått surrealistiskt äventyr är det dessutom en moralistisk och sedelärande berättelse med satirisk udd. Det är en sorts pikareskroman inte helt utan likheter med Voltaires klassiker Candide. Pugalendhi blir under sina äventyr som en storögt världsbetraktande Candide och Romain Puértolas refererar på ett satiriskt sätt (dock inte lika giftosande satiriskt som Voltaire) till ”den bästa av världar”. Med (får man anta) utgångspunkt från egna erfarenheter från jobbet vid gränspolisen riktar Puértolas främst sin satir mot den Europeiska flyktingpolitiken. Boken berör i sina mer allvarsamma stunder även cyniska människosmugglingsindustri som bara tycks växa sig starkare.

Innan jämförelserna med Voltaires mästerverk Candide dras alltför långt vill jag poängtera att Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp definitivt inte är någon ny Candide (om det nu ens varit någon ambition för Romain Puértolas). Det är något som den moralistiska och sedelärande tonen i boken effektivt sätter stopp för.

Inget ont i att vara moralistisk och sedelärande i sig men när Romain Puértolas som här klär den sidan av boken i kylskåpsmagnetlika snusförnuftiga sentenser fungerar det i alla fall inte särskilt bra på mig. Det är lite som om det vore Paolo Coelho som skrivit Candide i stället för Voltaire. Det blir lite för grunt och flåshurtigt för att riktigt fungera och det går dessutom lite ut över satiren och samhällskritiken.

Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp är perfekt för hängmattan en lat och solig sommardag. Den är fartfylld, lättsam och har en milt allvarsam klangbotten. Det är underhållning för stunden som gäller och det finns ett driv i berättelsen som gör den lättläst. Den kräver ingen större tankeverksamhet men bjuder då heller inte på något vidare tuggmotstånd och det är något som krävs för att jag ska anse en bok vara riktigt minnesvärd.

Vi pratar inte enbart tomma kalorier här men kostfiberinnehållet är inte alls så högt som det borde eller kunnat vara. Då är Voltaires roman från 1759 alltjämt ett mycket bättre alternativ. Det är den för övrigt egentligen i alla avseenden, utom möjligtvis den där lata sommardagen då man inte orkar med någon vidare tankeverksamhet. Då kommer den här boken som sagt väl till hands.