Champions League-final!

Kvartsfinalen mot Atalanta förra veckan blev en pärs, men i kvällens semifinal mot Leipzig var det aldrig något snack.

Säkra 3-0 efter en oerhört imponerande och sammanhållen laginsats och Paris Saint-Germain är klart för sin första Champions League-final någonsin!

Efter de många och häpnadsväckande misslyckandena efter fantastiska utgångslägen tidigare säsonger är lyckan över att till slut ha nått hela vägen fram till final dessutom ännu större.

Om det blir tunga och mäktiga maskinen Bayern München eller ligakonkurrenten Lyon som står för motståndet i finalen på söndag avgörs i morgon kväll.

Bayern är solklar favorit men vet, det kanske blir en helfransk final? Det är åtminstone vad jag drömmer om!

Och i drömmen vinner såklart PSG den också!

Paris Saint-Germain 50 år i dag – blir det ett firande i dur eller moll?

I dag är det exakt 50 år sedan sammanslagningen av klubbarna Paris FC och Stade Saint-Germain klubbades igenom och mitt älskade Paris Saint-Germain såg dagens ljus. Själva sammanslagningen höll dock i bara två säsonger och Paris FC behöll platsen i den högsta serien medan den del som även fortsatt kallade sig Paris Saint-Germain fick börja om i den tredje divisionen. Till säsongen 74/75 var klubben tillbaka i högsta ligan och har hållit sig kvar där sedan dess.

Inte utan besvär dock. Innan de nuvarande av oljepengar stinna ägarna kom in i bilden och gjorde klubben till den odiskutabla stormakten i fransk fotboll som radat upp de inhemska titlarna var PSG med få undantag något av en kroniskt underpresterande huvudstadsklubb, inte sällan med krisstämpel kring sig och så sent som säsongen 2007/08 låg klubben inför den sista omgången på nedflyttningsplats men räddades kvar av en seger med 2-1 i den sista omgången. Ivorianen Amara Diané som gjorde bägge målen i den där matchen mot Socheaux har efter det för alltid hjältestatus hos oss fans.

Men några stora framgångar nådde man alltså även före oljemiljarderna. Till exempel framfarten i Cupvinnarcupen säsongen 1995/96 som ledde fram till klubbens enda stora europeiska titel hittills. Det var också den PSG-upplagan som fick mig att verkligen få upp ögonen för klubben och bli det stora fan som jag är i dag. Semifinalen i Champions League året innan och finalplatsen i Cupvinnarcupen året efter är två andra stora framgångar på europeisk nivå.

Franska ligatitlar är något av stapelvara på Parc des Princes nuförtiden, laget har ju vunnit sju av de senaste åtta, men innan dess hade klubben bara vunnit två.

Där slutar historielektionen och framåtblicken börjar. För denna kväll har PSG ett gyllene läge att ge sig självt en mycket fin födelsedagspresent. För ett bättre läge att för första gången ta sig till semifinal i det betydligt större och mer penningstinna format som Champions League har i dag än vad man har när man i kvartsfinal på neutral plan i Portugal i kväll möter italienska Atalanta kan man knappast få.

Absolut inget ont om Atalanta, det är ett mycket bra lag som kommer att kunna ställa till rejäla problem för PSG, men i jämförelse med vilka lag man kunde ha ställts mot är det relativt sett en drömlottning. Så frågan är alltså om det blir ett firande i dur eller moll i kväll? Jag vet så klart vad jag önskar och drömmer om, men oavsett om det blir ytterligare ett bittert uttåg i ännu en kvartsfinal eller inte så är en sak helt klart. Min kärlek till PSG kommer för alltid att bestå!

Så allez, Paris Saint-Germain! Nu och för alltid! Grattis på 50-årsdagen!

PSG 4 Barcelona 0

Vilken match! Vilken fotbollskväll! Egentligen säger inläggsrubriken allt om vilken fantastisk upplevelse för ett person vars hjärta bultar för Paris Saint-Germain detta var. En kväll som vida överträffade ens de vildaste drömmar man kunde ha inför matchen.

Att 4-0 sedan med tanke på hur spelet på planen såg ut snarast var smickrande för Barcelona gör sannerligen inte saken sämre. Födelsedagsbarnen Angel dí Maria och Edinson Cavani kunde ha gjort något fler mål än de 2 respektive 1 de gjorde. Men jag klagar absolut inte. 4-0 mot mäktiga Barcelona räcker mer än väl för att få mig att somna lycklig i kväll.

Jag har följt PSG sedan mitten av 90-talet och kan på rak arm inte komma på någon match då laget spelat lika bra eller bättre än i denna. Det finns naturligtvis inga helt perfekta matcher, men detta var snubblande nära. Och den här upplevelsen väger med råge upp för alla frustrerande stunder av dåligt spel som PSG denna såhär långt ganska problematiska säsong bjudit på. Förhoppningsvis ger denna seger en självförtroendeboost och rejäl skjuts i titelracet med Monaco i franska ligan. Det kommer att behövas.

Att få med sig 4-0 inför returmötet i Barcelona om tre veckor ger såklart ett minst sagt utmärkt utgångsläge att återigen ta sig till kvartsfinal i Champions League, men jag tar det sannerligen inte för givet. Barcelona är normalt sett mycket hemmastarka och om PSG ger det katalanska storlaget utrymme till det kan returmatchen utvecklas till en mardröm.  Om PSG genomför en liknande stark kollektiv laginsats som på Parc des Princes i kväll så ska det dock kunna gå vägen.

Men det är något som jag väljer att inte fundera på just nu. Nu ska jag bara njuta av en en av mitt livs mest fantastiska upplevelser som fotbollsfan. Paris est magique!

Paris est historique!

Matchen i sig var kanske inte särskilt sprakande eller minnesvärd. Att vinna med 1-0 mot en motståndare som placerade sig i mitten av tabellen i den andra divisionen är sannerligen inget att göra vågen över, men det gör absolut ingenting.

Det var ju den franska cupfinalen det handlade om och i med att det blev seger för PSG mot Auxerre skrevs det fransk fotbollshistoria i kväll. För första gången någonsin lyckades en och samma klubb plocka hem samtliga de fyra inhemska titlarna under en och samma säsong! Ett rekord som naturligtvis är omöjligt att överträffa.

I tur och ordning inhämtades Trophée des champions (matchen mellan de regerande liga- och cupmästarna), Ligacupen, Ligan och Franska cupen. Lägg därtill avancemang till kvartsfinal i Champions League (där ett urstarkt Barcelona, förmodligen världens bästa klubblag, blev för svårt) och det är bara att konstatera att säsongen 2014/2015 blev en mycket framgångsrik och minnesvärd sådan för mitt älskade PSG!

Efter att ha plockat hem den historiska inhemska kvadrupeln bör nästa säsongs stora mål bli att gå ännu längre i Champions League en de tre senaste säsongernas respass på kvartsfinalnivå. Det blir naturligtvis inte lätt, men det känns som att det är dags att ta ett steg till på den europeiska toppnivån nu.

För det kommer det förmodligen att krävas att truppen vässas ytterligare. Det blir med andra ord mycket spännande att se vad som kommer att hända när transferfönstret öppnar om en månad. Hur ser PSG:s trupp ut när nästa säsong tar sin början om två och en halv månad?

Nåja, det är något som framtiden får utvisa. Nu ska jag bara njuta av och fira den historiska bedrift som PSG slutförde i kväll. Det är trots allt hela fyra titlar som ska firas. Paris est magique – et historique!

20 mars 2015 – en dag av våryra, bakverk, frankofoni och fotboll

Ett år går fort. Det är redan den 20:e mars igen. Den dag då det i min värld finns tre ypperliga skäl att fira. Det är ju på samma gång Vårdagjämning, Jour du Macaron och kanske framförallt Journée internationale de la Francophonie.

Den internationella frankofonidagen uppmärksammas naturligtvis främst i frankofona länder, men även på många andra håll runtom i världen. Bland annat i Sverige. Det finns såklart mängder av olika sätt att hylla det franska språket. För egen del blir det nog genom att se någon bra fransk film och kanske läsa lite en fransk bok. Valmöjligheterna kring hur man ska fira Macarondagen är något mer begränsade . I det fallet handlar det väl, antar jag, mest om vilka smaker på bakverken man ska välja.

En annan sak som kommer att befinna sig i centrum av min uppmärksamhet denna dag är mitt kära Paris Saint-Germain. Först eftersom vi i dag får reda på vilket lag PSG kommer att få möta i kvartsfinalen av Champions League och sedan eftersom det senare i kväll är dags för ligamatch igen. Lorient på hemmaplan står på programmet.

Det är med spänd förväntan och en hel del nervositet jag ser fram emot bägge dessa händelser. Men mest nervös är jag nog trots allt inför lottningen av Champions League-kvartsfinalerna. Alla lag som tar sig såhär långt i en sådan turnering är naturligtvis bra, så det är vanskligt att prata i termer av önskelottning. Men det är klart att Monaco, Porto och Juventus känns som betydligt bättre alternativ än Bayern München, Real Madrid eller Barcelona. Om jag tvingas välja ett alternativ som skulle kännas mest överkomligt eller minst svårt så får jag nog ändå säga att jag hoppas att det blir Monaco. Vid lunchtid får vi veta vilket lag det blir.

Paris est héroïque!

Bragd. Det är ett på många sätt vid det här laget utslitet och därmed en aning värdedevalverat ord, men ibland sker saker som verkligen gör användandet av ordet befogat. PSG:s fantastiska insats i matchen mot Chelsea i kväll är i min mening en sådan sak. Den här kvällen på Stamford Bridge i London skapades hjältar. Det här var en match som det kommer att talas om länge, länge bland alla oss som håller PSG nära hjärtat.

Trots numerärt underläge i, som det skulle visa sig 90 minuter, och målmässigt underläge två gånger om var laget aldrig nära att vika ner sig. Man lyckades hela tiden kämpa sig tillbaka och nå det oavgjorda resultat 2-2 som gjorde att det denna säsong var PSG som gick vidare efter totalt 3-3 och fler mål gjorda på bortaplan.

Jag känner en extra stor glädje över att det var just det ofta ifrågasatta och ibland hårt kritiserade mittbacksparet David Luiz och Thiago Silva som fick göra målen som tog PSG vidare mot nya utmaningar i den största av klubblagsturneringar i fotboll.

Jag har en känsla av att den här laginsatsen kan komma att betyda oerhört mycket för hela den återstående säsongen för PSG. Den sammanhållning och vilja att kämpa för varandra som man visade i kväll skvallrar om exakt den harmoni i truppen som elaka tungor menat saknats i PSG och ett PSG som visar den här viljan blir svårt att tas med.

Oavsett om det handlar om det fortsatta Champions League-slutspelet, slutspurten av Ligue 1, den franska cupen eller den franska ligacupen. PSG är fortsatt med i striden på alla dessa fyra fronter. Det blir naturligtvis galet tufft att gå i land med det, men det känns som att det här laget skulle kunna göra det. Vägen dit är lång. Mycket lång. Första steget på den vägen är ligamatch mot Bordeaux på söndag.

Och så ska det naturligtvis bli spännande att få se vilket lag PSG så småningom kommer att lottas mot i den kommande kvartsfinalen i Champions League. Det blir tufft oavsett vilket lag det blir, men efter i kväll känner jag mig som en Gunde Svan som med självklarhet utbrister i ett: ingenting är omöjligt! Allez, Paris!

PSG 3, Barcelona 2

Egentligen räcker det så. Wow, vilken match det var! Så härligt efter en tid av knackigt spel och resultatmässig besvikelse var det så underbart att se ett skadedrabbat och på senare tid utskällt och kritiserat PSG samla sig och visa vilka enorma kvaliteter det finns i truppen och hur bra laget kan spela. Jag är naturligtvis fortfarande i ett lyckorus och en aning förblindad av det, men just nu känns detta som en av de bäst matcher jag sett PSG spela och en av de mest underhållande och häftiga Champions League-matcherna jag sett.

At ett PSG utan Zlatan Ibrahimovic, försvargeneralen Thiago Silva och den vindsnabbe kontringsspelaren Ezequiel Lavezzi skulle kunna rubba Barcelona hade jag knappt ens vågat drömma om. Men andra klev fram och det stort. David Luiz och Marco Verratti gjorde sina respektive första mål för klubben (vilket väl valt tillfälle att göra det!) och grovjobbaren Blaise Matuidi fick göra det som skulle visa sig bli det matchavgörande målet. Allra mest gladde jag mig nog ändå åt att den unge mittbacken Marquinhos äntligen fick visa prov på in fulla potential som den blivande världsspelare han är. Konkurrensen var stenhård men i mitt tycke var han bäst på plan.

Hoppas att detta nu gör så att bitarna faller på plats för laget även i ligaspelet. Det kan behövas eftersom det är Monaco som står för motståndet härnäst. Men innan jag funderar vidare alltför mycket på den matchen, det är långt till söndag kväll, ska jag fortsätta att suga på den här karamellen. PSG 3, Barcelona 2. Det känns oerhört skönt att skriva det. Allez, Paris! Det här skakade liv i drömmen om att ta flytta fram positionerna ytterligare och verkligen kunna utmana i Champions League.

Så nära en ren Zlatangrupp för PSG!

Det kunde ha blivit så häftigt. Efter det att PSG lottats att möta Barcelona och Ajax kändes det av ödet förutbestämt att det fjärde laget i den Champions League-gruppen naturligtvis skulle bli Malmö. Men i stället föll lotten på att det blev APOEL Nicosia som kompletterade gruppen. Precis efter det drogs Malmö…

Nåja, man kan inte få allt. Två tidigare Zlatanklubbar mot hans nuvarande känns kittlande nog. Även om det på förhand i alla fall känns som en något tuffare grupp än vad PSG lottats in i de senaste två säsongerna så är det nog ändå att betrakta som en gynnsam lottning för mitt älskade lag. Barcelona och PSG får sägas vara solklara favoriter att knipa de två platserna som leder till åttondelsfinalen och Barcelona bör räknas som favorit till att vinna gruppen och på så sätt få fördelen av ett, på pappret i alla fall, lättare motstånd i åttondelen.

Men PSG är ingalunda på förhand slaget av Barcelona. Det visade om inte annat det stentuffa kvartsfinalmötet lagen mellan för två år sedan. Då gick ju Barcelona vidare på fler gjorda bortamål efter att bägge matcherna slutat oavgjort. Som jag ser det är styrkeförhållandena mellan lagen ungefär desamma nu som då.

Spännande och intressant ska det under alla omständigheter bli. Om tre veckor drar gruppspelet igång. För PSG:s del den 17 september med match borta mot Ajax i Amsterdam. Förhoppningsvis är både Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva tillbaka efter sina respektive skador då. De kommer definitivt behövas för att Champions League-spelet ska få en angenäm start för PSG.

Allra närmast väntar dock en tuff ligamatch när svårspelade Saint-Etienne på söndag gästar Parc des Princes. Det blir en tuff nöt nog att knäcka för ett PSG som ännu inte visat någon storform i säsongsupptakten direkt.

Allez, Paris!

Champion de France encore une fois!

Tack vare att Guingamp skrällde och fick med sig en poäng från bortamötet med Monaco stod det redan minuterna före avspark i kvällens match mot Rennes på Parc des Princes klart att PSG återigen är franska ligamästare! Ligatiteln är den andra raka och fjärde totalt i klubbens drygt 40-åriga historia. Att det ”krävdes” hjälp från annat håll för att till slut säkra den där titeln som laget haft som i en liten ask en tid och borde ha säkrat redan för några veckor sedan är talande för den totalt tappade form och det bristande självförtroende laget visat efter den bittra och svidande förlusten mot Chelsea i Champions League. Nog för att det säkerligen hade gått vägen ändå men det känns onekligen skönt att det inte behövde dra ut på tiden.

Ligatiteln är lagets andra stora för säsongen efter segern i ligacupen för några veckor sedan och även om spelet hackat lite den senaste månaden känns det som att PSG som lagbygge tagit stora kliv framåt under Laurent Blancs ledning. Han har en del att jobba vidare med så det finns absolut möjlighet till förbättringar och vidareutveckling under nästa säsong. Nu återstår det att se vad det är för lag han kommer att förfoga över och under vilka premisser. Någon gång inom snar framtid väntas UEFA ge besked om vilka bestraffningar PSG har att vänta för sina påstådda brott mot de nya så kallade Financial fair play-reglerna. Det har spekulerats om både det ena och det andra och besked från officiellt håll väntas alltså inom kort.

Men det är inget jag bryr mig just nu. Liksom att matchen mot Rennes inte var något att skriva hem om, förlust med 1-2 efter en kombination av lojt spel och en horribel domare som rånade laget på två solklara straffar. Jag har ju trots allt ett ligaguld att fira! Ici c’est Paris!

Ligacupmästarnas mästare!

Efter den mycket bistra och tunga förra veckan med först uttåg ur Champions League efter förlust mot Chelsea med minsta möjliga marginal och så förlust i ligaspelet mot Lyon på det var det en enorm tillfredsställelse att i går kväll få se PSG tillbaka i vinnarspåret igen. Och inte nog med det så innebar segern dessutom att säsongens första riktiga (jag räknar inte den mer symboliska titel som vanns i försäsongsmatchen mellan ligamästaren och cupmästaren) titel. Gårdagens match var nämligen finalen i den franska ligacupen och PSG vann den, inför fullsatta läktare på nationalarenan Stade de France, med 2-1. PSG spelade dessutom riktigt bra, framförallt i den första halvleken, och vann fullt rättvist. Även om det var med lite hjälp från domarhåll, det måste erkännas. Den straff som Cavani gjorde 2-0 på var minst sagt tveksam.

Extra skön (och viktig) var segern eftersom det var ett snabbt revanschmöte med Lyon och att det var just Edinson Cavani som fick göra båda målen och bli matchvinnare. Ingen, utom möjligtvis coachen Laurent Blanc, har fått utstå lika mycket kritik och bära lika mycket ansvar för de där två tunga förlusterna i förra veckan än Edinson Cavani. Förhoppningsvis får detta det att lossna ordentligt för honom nu för PSG behöver en Edinson Cavani i form och med självförtroende för att på ett bra sätt klara sig genom perioden med Zlatan Ibrahimovic skadad och borta från plan. Vissa verkar redan ha räknat in ligatiteln som klar men det behövs faktiskt två segrar till på de återstående fem matcherna för att den verkligen ska bli det. Såvida inte jagande Monaco åker på något poängtapp under sina avslutande matcher men det ska vi nog inte räkna med. Men det är klart att jag hoppas på en hjälpande hand från Nice i lagets derby borta mot Monaco i morgon. Skulle Nice till och med gå och vinna kan PSG säkra ligatiteln i matchen mot Evian hemma på Parc des Princes på onsdag. Drömma kan man såklart, och PSG:s klubbmotto är trots allt rêvons plus grand.

För tillfället fortsätter jag att njuta av att klubbens fjärde titel i ligacupen är säkrad. Det är dessutom ett rekord. Inget annat lag har vunnit titeln fyra gånger. I morgon eftermiddag kommer jag att hålla ett öga på matchen Monaco-Nice och efter det kan det vara dags att blicka fram emot matchen mot Evian på onsdag och eventuellt oroa mig lite över att just Evian varit ett lag som PSG haft det lite besvärligt med, framförallt på bortaplan. Förutom Lyon så är det bara just Evian som slagit PSG i ligaspelet denna säsong. Men det där får som sagt vänta. Nu är det att fira ligacupsegern som gäller. För att citera det den unge anfallaren Lucas sa efter att förra årets ligatitel säkrats (i Lyon faktiskt): Champions, mon frère!