Förutsägbar, men mysig. Där har du min bedömning i kortversion av den franska filmen En frukost på berget (Les choses simples) som hade svensk biopremiär i fredags.
Den sammanfattande bedömningen gäller för övrigt för flera av regissören och manusförfattaren Éric Besnards filmer, till exempel Mina päron (Mes héros) från 2012 som jag skrivit om tidigare här på BleuBlancRouge.
En frukost på berget handlar om den framgångsrike men stressade entreprenören Vincent. Under en tur i bergen i sydöstra Frankrike går hans bil sönder på en avsides belägen och slingrig väg. Av en slump har den buttre Pierre, som bor spartanskt och ensligt uppe i bergen, vägarna förbi med sin motorcykel och en aning motvilligt tar han sig an att hjälpa Vincent.
Vincent återvänder till sitt hektiska liv med det är något i mötet med Pierre och det mer enkla livet i bergen som sätter igång något i honom och får honom att börja fundera kring sina livsval. En attack av panikångest får honom att lämna allt och bege sig tillbaka till Pierre och livet i bergen.
De stora dagen i hur det hela fortlöper med kulturkrockar och olika kynnen som stångas med varandra är lätt att räkna ut, men likafullt blir En frukost på berget varken tråkig eller platt.
De fint fångade bilderna av de synnerligen vackra omgivningarna, den vänliga och godmodiga tonen i manuset och inte minst finfint gemensamt skådespel av Lambert Wilson och Grégory Gadebois (som spelade huvudrollen även i Besnards förra film Utsökt) i rollerna som Vincent respektive Pierre är tre avgörande faktorer till det.
Rakt igenom förutsägbar är En frukost på berget heller inte, några små överraskningar lyckas den bjuda på och manuset är lättsamt filosofiskt och resonerande kring lycka och att hitta det som verkligen räknas i livet.