Enkelt, effektivt och medryckande. Svårare än så är det egentligen inte att sammanfatta den franska biosuccén Madeleine och taxichauffören (Une belle course i original) som sedan någon vecka är aktuell på den svenska biorepertoaren.
92-åriga Madeleine ska flytta in på ålderdomshem. Det är beläget på andra sidan Paris och för att ta sig dit bestämmer hon sig för att åka taxi. Slumpen gör att hon hamnar i taxichauffören Charles bil.
Alltför många orosmoln i livet just nu gör att han har en dålig dag och till en början är han inte alls nöjd att åka på just den här körningen. Madeleine vill nämligen ta sin tid att ta sig till sitt nya hem och på vägen genom den franska huvudstaden har hon för avsikt att göra stopp på platser där viktiga händelser i hennes liv utspelats.
Under resan berättar hon sin fängslande livshistoria för en alltmer engagerad Charles och även för oss åskådare blir det en allt angenämare färd.
En stor anledning till att Madeleine och taxichauffören fungerar så bra är kemin mellan stjärnorna Line Renaud och Dany Boon som glänser i huvudrollerna. Manuset är välskrivet och medryckande och regissören Christian Carion (som tidigare gjort bland annat Joyeux Noël, eller Fiendeland – en dag utan krig som den fick heta i Sverige) hittar en bra nivå i tonträffen, vilket gör att filmen undviker att fastna i den sentimentalitetsfälla som många liknande filmer gått rätt in i genom åren.
Att Pierre Cottereaus fina fotografi utmärkt fångar de parisiska miljöerna gör naturligtvis sitt till för att höja feel good-faktorn ytterligare lite till. Jag hade åtminstone ett brett leende på läpparna när eftertexterna började rulla.
BleuBlancRouge 