Som traditionen bjuder här på BleuBlancRouge har det återigen så här på den 17 maj blivit dags för att på dennes födelsedag hylla en av de verkliga legendarerna inom fransk film: skådespelaren Jean Gabin.
I vanlig ordning sker denna i hyllning i form av att skriva om en av alla filmer i hans imponerande omfångsrika filmografi och i år handlar det om kriminalkomedin Falskmyntarna (Le cave se rebiffe i original) från 1961.
Det är en film som löst hänger i hop med två andra klassiska filmer som jag skrivit om tidigare, nämligen Blod på guldet (Touchez pas au grisbi) och Tuffa killar med revolver (Les tontons flingueurs). Samtliga bygger nämligen på romaner av författaren Albert Simonin som i litterär form utgör en sammanhållen trilogi.
Som filmer står de dock helt för sig själva. Blod på guldet är förvisso en tämligen trogen tolkning av förlagan medan de andra två förhåller sig väldigt fritt från originalet.
En annan gemensam nämnare mellan de tre filmerna förutom att de bygger på romaner av Albert Simonin är att dialogerna är skrivna av mästaren Michel Audiard och det är sannerligen ingen dålig sådan. För dialogerna är fantastiska i alla tre filmerna och i Falskmyntarna är de rätt och slätt den enskilt främsta anledningen att se filmen.
Handlingsmässigt är det nämligen en ganska alldaglig film. Den handlar om tre småskurkar som smider planer att göra sig en rejäl hacka på förfalskade pengar. Bilskojaren Éric är den som lanserar idén. Han har ihop det med Solange, en kvinna som är gift med den timide Robert som råkar ha ett mästerligt handlag för att gravera och trycka.
Tanken är att dra nytta av hans kunskaper och samtidigt lura honom på förtjänsten. Men de behöver hjälp från ytterligare ett håll, någon med erfarenhet som kan styra operationen. Valet faller på den pensionerade mästerförfalskaren Le dabe (spelad av Jean Gabin) som de lyckas övertala att genomföra en sista kupp.
De lockar honom med att han ska få hälften av förtjänsten och han skrider till verket, vad han inte vet är att de parallellt börjar smida på en plan som ska ge dem en större andel av bytet.
Falskmyntarna är en underhållande om än med ålderns rätt gammaldags historia. Jean Gabin är den största behållningen skådespelarmässigt och han levererar sin rollprestation med sedvanlig pondus, inte minst i leveransen av Audiards välskrivna repliker. Men han är inte ensam om att imponera i sin rolltolkning.
Den idag lite bortglömda birollskungen Bertrand Blier som spelar en av de tre ränksmidande skurkarna förtjänar också att nämnas.
Regissören Gilles Grangier iscensätter filmen med lätt hand och en hel del glimt i ögat vilket gör att den drar mer åt komedi än kriminalfilm. Den franska publiken gillade det, nära tre miljoner löste biobiljett när den biovisades på hemmaplan och i dag är Falskmyntarna att räkna till de franska kultklassikerna.
BleuBlancRouge 