Andlöst tempo när musketörerna svingar sina svärd igen

Postat den

Det är verkligen full fart som gäller i den andra delen av Martin Bourboulons påkostade och stjärnspäckade filmatisering av Alexandre Dumas den äldres klassiker De tre musketörerna. Vi kastas rakt in i handlingen som tar vid exakt där den första, De tre musketörerna – D’Artagnan, slutar och sedan rullar det på i ett rasande tempo.

De tre musketörerna – Milady (Les Trois Mousquetaires – Milady i original) som den andra delen heter fick i motsats till den första filmen aldrig någon biopremiär i Sverige men är sedan en tid tillbaka aktuell här via streaming. Att en film inte får biopremiär kan vara anledning till viss oro över kvaliteten men i detta fall finns i mitt tycke ingen anledning till det.

I synnerhet inte om du såg den första filmen och gillade den för den är i det stora hela helt jämförbar. Den stora skillnaden är att berättelsens fokus denna gång ligger på den mystiska Milady, som undertiteln skvallrar om, och hennes historia. Och det kan sägas direkt att snarare är till den andra filmens fördel eftersom Eva Green verkligen glänser i rollen som Milady.

Det skiftade fokuset till trots är de nu fyra musketörvännerna ingalunda marginaliserade i den andra filmen. De får gott om möjligheter att visa upp sina färdigheter i att fäktas och slåss även denna gång.

Vincent CasselPio Mamaï, Romain Duris och François Civil, som spelar i tur och ordning Athos, Porthos, Aramis och D’Artagnan, håller stilen från den första filmen. Samspelet och kemin mellan dem är synnerligen medryckande.

Regissören Martin Bourboulon har även i den andra delen valt en tydlig matinéfilmsapproach till originaltexten och fokuset i berättandet ligger på underhållning, humor och gott humör. Det är snyggt, välgjort och tempostarkt.

Kanske lite väl tempostarkt i vissa lägen. Det är inte alltid helt lätt att hinna med i svängarna i de ganska komplicerade intrigerna och det omfattande persongalleriet och något egentligt tuggmotstånd bjuder filmen inte på. Det gör att det i slutänden ekar lite tomt när den förvisso fartfyllda och underhållande resan nått i mål.

Om den nu har det vill säga. Det suggestiva slutet öppnar sannerligen för en fortsättning.

Om mattiaslin71

Jag heter Mattias Lindén och är journalist till yrket. Vid det här laget har jag varit verksam som journalist i drygt 25 år. Främst inom radio, men även som skribent. Jag har ett passionerat förhållande till film och sport. Utöver det tar även musik och att läsa upp stor del av min uppmärksamhet. Och min förkärlek för det franska är, som den här bloggen visar, mycket stor.

Lämna en kommentar