När man som skräckfilmsentusiast och dessutom uppväxt på 1980-talet hör en nutida regissör nämna John Carpenter och George A Romero bland sina främsta favoriter är det svårt att inte känna att hjärtat smälter lite.
När regissören som i franske långfilmsdebutanten Stéphan Castangs fall dessutom använder de där influenserna närmast till fulländning är det bara att kapitulera.
Castangs Vincent must die (Vincent doit mourir i original) från förra året är en i högsta grad anmärkningsvärd historia. Det är en rasande skickligt utförd genrecrossover och en debut som skvallrar om att det av allt att döma är starten på ett mycket intressant konstnärskap vi har att göra med.
Vincent must die, som nu finns tillgänglig i Sverige via streaming, kopplar direkt grepp om åskådaren för att sedan skruva åt det allt hårdare med hjälp av att stadigt vrida upp den hotfulla stämningen där skoningslöst våld hela tiden ligger på lut.
Det välskrivna manuset är oförutsägbart och fullt av vändningar och överraskningar och glider sömlöst mellan olika genrer.
Filmens titelperson är en lågmäld grafisk designer boende i Lyon. Ett dåligt skämt på ett möte på jobbet sätter igång en märklig händelsekedja där olika människor till synes utan anledning attackerar honom på mer och mer våldsamma sätt. Till den utsträckning att han till slut inser att hans liv är i fara.
Hans stillsamma liv raseras totalt och han tvingas fly från en situation som bara blir alltmer kaotiskt och hotfull.
Huvudsakligen är Vincent must die en blandning mellan skräckfilm och thriller men utöver det väver den skickligt in frikostigt med element av mörk absurdistisk komedi, samhällssatir och överraskande nog romantik. En såklart halsbrytande och egensinnig korsbefruktning av genrer, men Stéphan Castang och manusförfattaren Mathieu Naert får den att fungera utmärkt.
En annan nyckel till att filmen fungerar så bra som den gör är Karim Leklou som verkligen briljerar i huvudrollen som Vincent. Hans känsliga skådespelande skänker trovärdighet och emotionell laddning till filmens extrema och övernaturliga premiss.
BleuBlancRouge 