Frankrike bryter ny teknisk mark i VM – igen!

Då var VM-festen i gång även för Frankrikes del. Fast så värst festligt var det inte. I alla fall inte spelmässigt. Men det räckte till en seger med 2-1 mot Australien i den inledande gruppspelsmatchen efter ett sent avgörande mål av Paul Pogba och det är ju ändå segrarna som räknas och inga stilpoäng som delas ut.

Men helt klart är att det kommer att krävas en rejäl uppryckning om laget ska nå så långt i turneringen som det som en av huvudfavoriterna tippas göra. Å andra sidan går det att dra sig till minnes att EM på hemmaplan för två år sedan också inleddes med krampaktigt spel och en knapp seger. Då bar det så småningom hela vägen till final.

Intressant är hur Frankrikes första mål i matchen mot Australien kom till. Det var nämligen ett historiskt mål. Den straff som Antoine Griezmann säkert satte i nät utdömdes först efter att det för VM nya videogranskningssystemet VAR använts – och det var första gången som det användes till att korrigera ett så avgörande domslut på planen.

Frankrike har en förmåga att vara inblandat i nymodigheter. I det förra mästerskapet i Brasilien för fyra år sedan användes målkamerasystemet Goal-line technology för första gången och det första mål som tilldelades genom det var ett av Karim Benzemas mål för Frankrike mot Honduras i gruppspelet. Till det kan tilläggas att Frankrike också var VM-historiens första lag att vinna en match genom den nu avskaffade Golden Goal-regeln. Det var Laurent Blancs mål i förlängningen i åttondelsfinalen mot Paraguay i hemma-VM 1998.

Allez Les Bleus!

 

Fotboll på liv och död i Goal of the dead

VM i fotboll är slut sedan en knapp vecka men jag har inte riktigt tagit mig ur abstinensen än. Som tur är så är det inte så långt till att de stora europeiska ligorna kickar i gång igen. Den franska ligan inleds redan den 8 augusti med match mellan Reims och mitt kära Paris Saint-Germain. Sedan finns det naturligtvis andra sätt att försöka lindra den där abstinensen också. Som att titta på någon av de fotbollsrelaterade filmer som finns. Problemet är bara att de allra flesta av dem inte är särskilt bra. I synnerhet spelfilmerna. Att på ett trovärdigt sätt iscensätta själva spelet har visat sig vara en snart sagt omöjlig uppgift.

För att en film med fotbollstema ska fungera krävs i stället en kul och annorlunda vinkling. Som den årsfärska franska filmen Goal of the dead. Det är nämligen en zombiefilm i fotbollsmiljö! Filmen är dessutom indelad i två halvlekar och allt, den första regisserad av Benjamin Rocher och den andra av Thierry Poiraud. Den förstnämnde har varit inne på zombietemat förr, han medregisserade den stenhårda men inte helt övertygande La Horde från 2009. Goal of the dead fungerar betydligt bättre.

Den är förvisso inte heller något av genrens mästerverk men är ett rejält steg i rätt riktning. I La Horde gjordes relativt misslyckade försök att väva in element av mörk komik i handlingen, i Goal of the dead som är mer av en komedi redan från början fungerar humorn mycket bättre. Faktum är att det är just den som får det hela att lyfta. Även på själva manusstadiet är Goal of the dead en bättre och mer genomarbetad film. Dessutom har den en ingrediens som är viktigt för zombiegenren och som La Horde saknade: satirisk udd.

Goal of the dead utspelas kring en match i den franska cupen. Proffslaget från Paris har lottats att möta en mindre klubb från landsbygden. Som vanligt när ett lag från storstaden besöker ett från landsbygden ligger det en hel del fientlighet och rivalitet i luften och i det här fallet förvärras allt av att en av Parislagets mer tongivande spelare råkar vara från just den klubblaget ska möta och sättet han lämnade på var inte helt vänskapligt. Invånarna i den lilla staden gör sig kort sagt beredda på att ge gästerna, en av dem i synnerhet, ett tufft mottagande.

Vissa går hårdare in för det än andra. Ortens doktor har under en tid injicerat sin son, som spelar i hemmalaget, med muskelbyggande medel. Problemet är bara att han överdoserar vilket ger sonen en infektion som gör honom en rasande furie som är beredd att förgöra allt i sin väg – och att infektionen är synnerligen smittsam. Hatet som vibrerar i luften tar snart konkreta och ytterst våldsamma proportioner och matchen med stort M blir till en kamp för livet.

Goal of the dead är en fartfylld och underfundig skräckkomedi som spinner på de tydliga motsättningar mellan Paris och det övriga Frankrike. Den får också in en och annan fullträff i sin satir över den industri som storfotbollen har blivit. Rent hantverksmässigt är det en kompetent film och både Benjamin Rocher och Thierry Poiraud visar prov på bildlösningsmässig uppfinningsrikedom. Skådespelarna firar kanske inga större triumfer men de klarar sig helt okej.

Tyvärr drar Benjamin Rocher och Thierry Poiraud ut på saker och ting lite för långt. I stället för att följa fotbollsformatet 2 x 45 minuter har de delat upp filmen i varsin timslång halvlek och två timmars speltid är ungefär den där extra halvtimmen för lång för den här berättelsen.

Gå all in på Frankrike i kväll!

I dag är det ett ypperligt läge att rejält släppa loss frankofilen inom dig. Först genom att kolla in Frankrikes åttondelsfinal mot Nigeria i fotbolls-VM, matchen börjar klockan 18.oo och sänds på SVT, och sedan genom att titta på fransk film. Klockan 21:30 visar SVT1 den atmosfärrika spänningsfilmen Mysteriet på Moulin Rouge (Mystère au Moulin Rouge) från 2011 i regi av Stéphane Kappes.

Vi börjar med det som jag ägnar det mesta av min uppmärksamhet åt just nu, fotbollen. Det har ju varit ett smått fantastiskt VM hittills och att det gått så bra för Frankrike gör ju inte den känslan mindre stark. Men att dominera i ett gruppspel (i en på pappret dessutom tämligen svag grupp) är en sak, utslagsmatcher något helt annat. Så även om Frankrike får ses som storfavorit att ta hem matchen mot Nigeria i kväll är det inte med någon bergfast övertygelse om att det verkligen kommer att bli fransk seger som jag kommer att ta plats framför tv:n om några timmar. Det har ju dessutom varit något av ett överraskningarnas VM såhär långt.

Det som känns betryggande inför kvällen är den harmoni som den franska truppen och spelet utstrålar, så långt ifrån den individualism och krampaktighet som kännetecknat den franska landslagsfotbollen de senaste mästerskapen. Avsaknaden av skadade storstjärnan Franck Ribéry har knappt märkts, kollektivet har klivit fram och Frankrike har blivit en lagmaskin. Vi får se hur långt det räcker.

Jag befarar att Franck Ribéry med den enorma spetskompetens han har hade behövts för att Frankrike ska kunna gå riktigt långt i den här turneringen, men jag har naturligtvis gärna fel. Med risk för att gå saker och ting i förväg väntar förmodligen Tyskland i en eventuell kvartsfinal för Frankrike och mot det stentuffa motståndet behövs spelare av Ribérys kaliber.

Men först och främst är det alltså full fokusering på Nigeria som gäller. Allez, Les Bleus!

Mysteriet på Moulin Rouge, som alltså visas på SVT1 efter fotbollen i kväll, är en inte helt oäven tv-film som (som titeln indikerar) utspelas 1892. Den unga och lite pryda kvinnan Diane anländer till Paris för att försöka ta reda på vad som har hänt hennes syster som försvunnit. Spåren leder henne till kabarén vid det mytomspunna nöjespalatset Moulin Rouge. För att på nära håll kunna söka vidare efter sin syster gör hon allt för att bli antagen som dansare i kabarén. I takt med att hennes efterforskningar framskrider börjar det hända hemska saker och Diane inser snart att även hon kan vara i fara.

Mysteriet på Moulin Rouge är sannerligen inget mästerverk men för att vara en tv-produktion känns den ändå hyfsat påkostad. Kläderna och La Belle Epoque-miljöerna är snygga och skickligt återskapade och storyn i alla fall dugligt utmejslad och spännande. Skådespelarmässigt svajar det på sina håll men belgiskan Emelie Dequenne (som gjorde en sensationellt stark debut i Dardenne-brödernas guldpalmvinnare Rosetta 1999) är riktigt bra i huvudrollen.

Med tanke på att Mysteriet på Moulin Rouge är en tämligen snäll kriminalhistoria som utspelas i fashionabla men också lite mörka parisiska sekelskiftesmiljöer kan jag tänka mig att den borde attrahera alla som gillar att läsa Claude Izners spänningsromaner. Stämningen i Mysteriet på Moulin Rouge påminner onekligen om den i Victor Legris-mysterierna.

Äntligen dags igen!

Det finns få saker som jag tycker är lika häftiga som ett stort mästerskap i fotboll. När det vankas VM eller EM är min ambition alltid att se alla matcher, vare sig Sverige är med eller inte. Vi är bara inne på den fjärde dagen av världsmästerskapet än men såhär långt har jag sett alla matcher. Men det är klart, vissa matcher känns mer speciella än andra. Naturligtvis Sveriges i de fall där Sverige har lyckats kvalificera sig, men också Italiens och Frankrikes. Min kärlek till det italienska landslaget daterar sig till VM i Spanien 1982 (det första fotbollsmästerskap som jag kommer ihåg helt och hållet och medvetet följde), medan kärleken till Frankrike inte riktigt är lika gammal.

Mitt frankofila jag föddes som jag har varit inne på tidigare här på bloggen några år in på 80-talet och den där frankofilin smittade av sig även på mina fotbollsmässiga sympatier lite senare. VM i Mexiko 1986 var det första mästerskap där jag började följa det franska landslaget med mer positiv blick och därifrån har det utvecklats. Sedan hade ju franska landslagsfotboll en lite tyngre period, man misslyckades till exempel kvala in till världsmästerskapen1990 och 1994 (efter att ha hamnat efter Sverige och Bulgarien i kvalgruppen) så det var egentligen inte förrän i hemma-VM i Frankrike som jag som fullskalig frankofil fick nöjet att följa ett franskt landslag nästa gång. Det blev som bekant en synnerligen angenäm upplevelse med VM-guld och fullständig upprättelse.

EM 2000 och VM 2006 blev närmast perfekta fotbollsupplevelser för mig, helt perfekt hade naturligtvis varit om Sverige gått hela vägen och vunnit, eftersom Frankrike och Italien i dessa mästerskap möttes i final. I bägge fallen blev det dramatiska, välspelade och härliga matcher. En dröm för min del vore såklart en repris på det i Rio de Janeiro om en knapp månad. Italien tog ju ett litet steg mot ett sådant scenario genom att i natt svensk tid inleda sin turnering med att rättvist besegra England med 2-1. Italien var ju också i final i EM för två år sedan så där finns det relativt färska, fina minnen att falla tillbaka på.

När det gäller Frankrike har det dock varit motgång på motgång sedan den där VM-finalplatsen 2006. Själva finalen där kan väl också sägas ha varit en motgång eftersom det blev förlust på straffar och ikonen Zinedine Zidane fick avsluta sin spelarkarriär i skam efter att ha blivit utvisad efter att i förlängningen ha satt en dansk skalle i bröstet på den italienske försvararen Marco Materazzi, men ett VM-silver bör rimligtvis ses som en framgång.

EM 2008 slutade redan i gruppspelsfasen, vilket också var fallet i det senaste världsmästerskapet i Sydafrika för fyra år sedan. I EM för två år sedan gick det något bättre. Då blev det trots allt en kvartsfinalplats (trots förlust mot Sverige i den sista gruppspelsmatchen) men Frankrike gjorde en tämligen blek figur även i den turneringen. Vad värre är så har fransk landslagsfotboll under åren sedan 2006 skaffat sig ett dåligt rykte och fått något av ett löjets skimmer över sig. Värst var läget under och efter VM i Sydafrika. Då utspelade sig de inre stridigheter som det länge ryktats om inför mer eller mindre öppen ridå och spelare skickades av disciplinära skäl hem mitt under brinnande mästerskap.

Frankrike lyckades förvissa endast med ett nödrop kvalificera sig till detta världsmästerskap men sedan dess verkar förbundskapten Didier Deschamps ha fått ordning på sina styrkor. De värsta oroshärdarna har rensats ut ur truppen och det har till synes givit resultat. Spelet har börjat stämma och det finns en glädje i det franska spelet som man inte har sett på många år nu. Spelarna verkar trivas tillsammans och då har resultaten också kommit. I den sista matchen inför resan till Brasilien besegrades Jamaica (inte det tuffaste motståndet i världen, jag vet, men ändå) med hela 8-0. Detta utan den skadade fixstjärnan Franck Ribéry i truppen. Ribéry som också kommer att missa VM.

Om bara två timmar är det avspark i Frankrikes första match i detta VM. Honduras står för motståndet och då får vi se hur det står till med den franska landslagsfotbollen även i skarpt läge. För det är klart att det är skillnad på träningslandskamp och tävlingslandskamp. I synnerhet i ett världsmästerskap där marginalerna är små och där varje misstag kan vara ödesdigert. Frankrike är naturligtvis storfavorit i mötet med Honduras, men favoritskap betyder ingenting. Fråga bara Uruguay (fyra i förra VM) som i går fick stryk med 1-3 mot Costa Rica. Jag tar absolut inte ut något i förskott men tycker ändå att det känns riktigt bra när det gäller möjligheterna för Frankrike att sätta avtryck i detta VM. Och då menar jag positiva avtryck och inte den typ av avtryck som Frankrike har satt de senaste mästerskapen. Allez, Les Bleus!

Bem-vindo David Luiz

Det har varit klart i några veckor men nu är det helt officiellt, den brasilianske landslagsbacken David Luiz är klar för Paris Saint-Germain! Han har skrivit på ett kontrakt som stäcker sig över fem år och lämnar Chelsea för att flytta till den stad som PSG vill göra gällande är huvudstaden för brasiliansk fotboll. Det här betyder också att David Luiz kommer att få spela med Thiago Silva i stället för att som på bilden ovan, som togs vid det första kvartsfinalmötet mellan PSF och Chelsea i Champions League, stångas mot honom.

Det här betyder att PSG nästa säsong kommer att kunna stoltsera med det ordinarie mittbacksparet i det brasilianska landslag som är huvudfavorit att ta hem det VM som just inletts på hemmaplan i Brasilien. Det ryktas ju dessutom friskt att PSG ska vara på väg att knyta till sig ytterbacken Dani Alves från Barcelona. Om det blir så skulle PSG förfoga över tre fjärdedelar av den backlinje som Brasilien startade med i matchen mot Kroatien. Lägg därtill att Maxwell (som också är uttagen i den brasilianska landslagstruppen), löftena Lucas och Marquinhos och den brasilienfödda italienske landslagsmannen Thiago Motta redan står under kontrakt med klubben. Det finns med andra ord visst fog för klubbens nya slogan: Paris – capitale de football bresilien.

Däremot är det klart att en annan brasiliansk spelare lämnar klubben. Den hårdföre mittbacken Alex har skrivit på för Milan. Där får han sällskap av Jeremy Ménéz som nu också lämnar PSG. Med tanke på att det så kallade transferfönstret just har öppnat är det nog ingen djärv gissning att det kommer att hända en hel del på transferfronten för PSG innan ligasäsongen kickar i gång i början av augusti med för PSG:s del match borta mot Reims.

Bleu Blanc Rouge – Suède

Återigen, det blir inte alltid som man tänkt sig. Någon högra makt måste ha missförstått mig när jag häromdagen inför semifinalerna i fotbolls-VM för damer skrev att jag önskade mig en final mellan Sverige och Frankrike. Nu blir det förvisso på sätt och vis just en sådan, men det var inte en final om bronset jag menade. Efter 1-3 för såväl Frankrike mot USA som Sverige mot Japan i semifinalerna möts ikväll Frankrike och Sverige i match om tredjepris. Inte alls fy skam att nå en match om plats 3 och 4 i hela världen, men det var ju den där häftiga kampen om guldet jag ville skulle stå mellan mina två favoritländer. En bronsmatch kan dock bevisligen också bli en härlig upplevelse. Vilken fotbollsintresserad svensk som var gammal nog att uppleva det kommer inte med välbehag ihåg bronsmatchen mot Bulgarien i VM 1994? 4-o blev det i den klang och jubel-föreställningen. Så det finns all anledning att se fram emot kvällens match mellan Sverige och Frankrike. Och det här gången är det ju dessutom en liten win-win-situation. Jo, jag kommer självklart att hålla på Sverige, men om det skulle bli så att Frankrike vinner så finns det naturligtvis inget annat landslag som jag hellre ser att Sverige förlora mot. Med andra ord kan jag se fram emot att vara nöjd oavsett resultat. Fantastiskt nöjd om Sverige vinner och skapligt nöjd om Frankrike vinner.

Matchen sparkar under alla omständigheter igång klockan 17.30. Mitt råd till dig är återigen att se den om du kan. Det finns all anledning att tro att det blir en bra match, att två revanschtörstande kommer att ta den sista chansen för den här gången att visa upp sig från sin bästa sida och på sitt allra bästa spelhumör. Och som sagt, ett trevligt land kommer garanterat att vinna.

Allons enfants du fjällhöga nord

Temperaturen stiger. Fotbollsfebern sprider sig. I kväll avgörs semifinalerna i fotbolls-VM för damer och nu är det hög tid att forma en svenskfransk allians, åtminstone till på söndag då finalen avgörs. För visst vore det häftigt med en final mellan Sverige och Frankrike? Det är onekligen lockande toner för ett frankofilt svenskt öra. Sverige spelar som de flesta vet semifinal mot Japan senare i kväll, avspark är det närmare bestämt klockan 20.45. Frankrike går in i elden redan nu klockan 18 och möter USA. Om vi för en stund bortser från det faktum att USA leds av en svensk förbundskapten så är det väl, kära frankofila blogvänner, ändå dags att konstatera att Frankrikes sak är vår. I den matchen i alla fall. Om allt går i lås och det blir en final mellan Frankrike och Sverige kommer det såklart att förändra läget. Men det tar vi då. Jag vill härmed uppmana alla som har möjlighet till det att bänka sig framför tv-apparaterna och kolla in båda matcherna. Inte bara för att det är svensk-franska intressen i dem, utan också för att det högst förmodligen kommer att bjudas på både underhållande spel och stor dramatik. Det finns ingen anledning att tro något annat efter den oerhört dramatiska kvartsfinalomgången där alla matcher, utom Sveriges, avgjordes i förlängning eller på straffar.

Med tanke på hur välspelat och underhållande hela detta världsmästerskap hittills har varit borde det bli det stora publika och mediala genombrotten för damfotbollen. Ett synnerligen välförtjänt sådant i så fall, efter alla dessa år. Jag ångrar sannerligen inte mitt beslut, som jag skrev om för några veckor sedan: att i jämställdhetens namn behandla detta mästerskap som jag skulle ha behandlat ett mästerskap för herrar, det vill säga att om möjligt se alla matcher. Det har bjudits på riktigt fin fotboll. Och så skadar det såklart inte att det har gått så bra för både Sverige och Frankrike. Så allez, les Bleues och heja, Sverige! BleuBlancRougeSuede, quoi. Det är melodin för kvällen. Nu går jag och tar plats framför tv:n och ska dessutom försöka fundera ut vilken film jag ska se i morgon för att uppmärksamma att det är den 14 juli. Några tips? Någon speciell film som är obligatorisk och hör samman med den franska nationaldagen?

Att försöka leva som man lär

I mina ögon finns det få saker som slår ett stort mästerskap i fotboll. Varje gång det vankas världs- eller europamästerskap i fotboll sitter jag som klistrad vid tv-apparaten och ser så många matcher jag bara kan. Det spelar ingen roll om Sverige är med eller inte, det är precis lika intressant och spännande ändå. Varje enskild match en potentiell höjdare. Det är bara det att detta hittills bara har gällt fotboll för herrar. Så pass sterotypt och fördomsfullt har jag agerat på den fronten. Visst, jag rycktes som de flesta andra fotbollsintresserade med i den kortvariga hysterin som skapades runt det svenska damlandslaget i fotboll inför hemma-VM 1995 och under vägen mot det där härliga silvret i VM 2003, men utöver det har jag förhållit mig pinsamt kallsinnig till mästerskap i damfotboll. Trots att jag predikar och står för jämställdhet på alla nivåer. Skärpning anmodas, så nu när det är dags för ett nytt världsmästerskap i fotboll för damer tänkte jag göra ett försök att leva som jag lär. Nu ska jag ta och behandla det mästerskapet på samma sätt som jag närmade mig förra sommarens VM för herrar. Det vill säga att se alla matcher jag kan se. I motsats till förra sommarens VM-fest är dessutom både Sverige och Frankrike kvalificerade. Bara en så’n sak borde glädja en svensk Frankrikeentusiast som undertecknad. Så nu under eftermiddagen har jag suttit och tittat på invigningsmatchen mellan Frankrike och Nigeria, en match som glädjande nog för oss frankofiler slutade 1-0. Rättvist dessutom, kan jag tillägga. Frankrike spelar sin nästa match på torsdag mot Kanada. för Sveriges del inleds VM mot Colombia på tisdag eftermiddag. Tyvärr så är det en av de matcher som jag inte kommer att kunna se, men jag hoppas att så många som möjligt av de som har möjlighet att se matchen också kommer att göra det. Damfotbollen är definitivt värd mycket mer uppmärksamhet än den redan får. Premiärmatchen mellan Frankrike och Nigeria var exempelvis tagvis riktigt underhållande. Det gäller bara att sluta upp med att jämföra damfotboll och herrfotboll med varandra. Det är på många sätt två olika varianter av samma sport – båda med sina för- och nackdelar och underhållande på olika sätt.