Den svenska filmen Vägen ut från 1999 blev en succé på svenska biografer och belönades bland annat med två guldbaggar. Lite drygt 20 år senare är nu en fransk film baserad på samma verkliga händelser Sverigeaktuell.
Filmen heter I väntan på frihet (Un triomphe i original), är regisserad av Emmanuel Courcol och bygger på den svenske skådespelaren och regissören Jan Jönssons uppmärksammade arbete med att på 80-talet sätta upp Samuel Beckets I väntan på Godot med fångar på Kumlaanstalten som skådespelare.
Här är handlingen av förklarliga skäl flyttad till Frankrike. Kad Merad spelar den arbetslöse skådespelaren Etienne som åtar sig jobbet att leda en teatergrupp på ett fängelse. Väl där får han idén att sätta upp Beckets mästerverk I väntan på Godot.
Idén möts till att börja med motstånd från många håll, men Etienne är inte den som ger sig i första taget och det hela är starten på något som ska förändra mångas liv i grunden.
Regissören Emmanuel Courcol samtalade en hel del med Jan Jönsson i förberedelserna men har enligt egen utsago inte sett Vägen ut (som Jan Jönsson för övrigt uttryckt sitt missnöje med). Grunderna i berättelsen är intakta men i övrigt har Courcol tagit sig en del dramaturgiska friheter, bland annat för att anpassa den till en nutida Frankrike i motsats till verklighetetens svenska 80-tal.
Resultatet är en medryckande, välspelad och varför inte dra till med fängslande (!) feel good-berättelse om teaterns (och kulturens) kraft.
Det var alldeles för länge sedan jag såg den Vägen ut för att göra några närmare jämförelser mellan de två filmerna och det är kanske heller inte särskilt relevant.
I väntan på frihet underhåller och berör för stunden och är väl värd att lägga ca 100 minuter av sitt liv. Det räcker nog så.
BleuBlancRouge 