Polen/Ukraina, här kommer vi!

Vilken härlig kväll det blev när kvalet till nästa års EM i fotboll avslutades. Dramatik och spänning, kast mellan hopp och förtvivlan – och ett lyckligt slut. Sverige gjorde det ”omöjliga” och besegrade Holland med 3-2 (tack Johan Elmander, bäst på plan) och ett krampaktigt spelande Frankrike lyckades mot slutet av matchen på straff lyckades kvittera till 1-1 (tack, Samir Nasri) i den direkt avgörande matchen mot Bosnien/Hercegovina om segern i sin kvalgrupp. Det betyder att både Sverige och Frankrike kan boka sina biljetter till fotbollsfesten nästa sommar. Att Frankrike skulle klara av att ta den nödvändiga poängen mot Bosnien/Hercegovina hemma i Paris kändes som något man kunde förvänta sig på förhand, men att Sverige som så sent som i fredags hade alla preoblem i världen med att besegra Finland skulle kunna besegra det Holland som just nu rankas som världens bästa landslag kändes som jag varit inne på tidigare, omöjligt. Nu kan vi dock dra ett fett streck över Sveriges, förutom matchen mot Holland nu då, miserabla spel denna kvalhöst och Frankrikes måttligt imponerande kvalinsats. Nu startar vi om på noll – i Polen/Ukraina i sommar. Jag vet inte ens om det är teoretiskt möjligt med tanke på seedning och så, men vore det inte häftigt om Sverige och Frankrike hamnar i samma grupp i EM? Lottningen sker i början av december. Den ska bli angenämt spännande att följa. Liksom de stundande play off-matcherna om de återstående slutspelsplatserna. Med favoritlandslagens biljetter redan lösta kan jag lugnt luta mig tillbaka och följa dramatiken och låta mig underhållas, utan några stora känslomässiga insatser. Sport är för härligt. Ibland.

Bleu Blanc Rouge – Suède

Återigen, det blir inte alltid som man tänkt sig. Någon högra makt måste ha missförstått mig när jag häromdagen inför semifinalerna i fotbolls-VM för damer skrev att jag önskade mig en final mellan Sverige och Frankrike. Nu blir det förvisso på sätt och vis just en sådan, men det var inte en final om bronset jag menade. Efter 1-3 för såväl Frankrike mot USA som Sverige mot Japan i semifinalerna möts ikväll Frankrike och Sverige i match om tredjepris. Inte alls fy skam att nå en match om plats 3 och 4 i hela världen, men det var ju den där häftiga kampen om guldet jag ville skulle stå mellan mina två favoritländer. En bronsmatch kan dock bevisligen också bli en härlig upplevelse. Vilken fotbollsintresserad svensk som var gammal nog att uppleva det kommer inte med välbehag ihåg bronsmatchen mot Bulgarien i VM 1994? 4-o blev det i den klang och jubel-föreställningen. Så det finns all anledning att se fram emot kvällens match mellan Sverige och Frankrike. Och det här gången är det ju dessutom en liten win-win-situation. Jo, jag kommer självklart att hålla på Sverige, men om det skulle bli så att Frankrike vinner så finns det naturligtvis inget annat landslag som jag hellre ser att Sverige förlora mot. Med andra ord kan jag se fram emot att vara nöjd oavsett resultat. Fantastiskt nöjd om Sverige vinner och skapligt nöjd om Frankrike vinner.

Matchen sparkar under alla omständigheter igång klockan 17.30. Mitt råd till dig är återigen att se den om du kan. Det finns all anledning att tro att det blir en bra match, att två revanschtörstande kommer att ta den sista chansen för den här gången att visa upp sig från sin bästa sida och på sitt allra bästa spelhumör. Och som sagt, ett trevligt land kommer garanterat att vinna.

Allons enfants du fjällhöga nord

Temperaturen stiger. Fotbollsfebern sprider sig. I kväll avgörs semifinalerna i fotbolls-VM för damer och nu är det hög tid att forma en svenskfransk allians, åtminstone till på söndag då finalen avgörs. För visst vore det häftigt med en final mellan Sverige och Frankrike? Det är onekligen lockande toner för ett frankofilt svenskt öra. Sverige spelar som de flesta vet semifinal mot Japan senare i kväll, avspark är det närmare bestämt klockan 20.45. Frankrike går in i elden redan nu klockan 18 och möter USA. Om vi för en stund bortser från det faktum att USA leds av en svensk förbundskapten så är det väl, kära frankofila blogvänner, ändå dags att konstatera att Frankrikes sak är vår. I den matchen i alla fall. Om allt går i lås och det blir en final mellan Frankrike och Sverige kommer det såklart att förändra läget. Men det tar vi då. Jag vill härmed uppmana alla som har möjlighet till det att bänka sig framför tv-apparaterna och kolla in båda matcherna. Inte bara för att det är svensk-franska intressen i dem, utan också för att det högst förmodligen kommer att bjudas på både underhållande spel och stor dramatik. Det finns ingen anledning att tro något annat efter den oerhört dramatiska kvartsfinalomgången där alla matcher, utom Sveriges, avgjordes i förlängning eller på straffar.

Med tanke på hur välspelat och underhållande hela detta världsmästerskap hittills har varit borde det bli det stora publika och mediala genombrotten för damfotbollen. Ett synnerligen välförtjänt sådant i så fall, efter alla dessa år. Jag ångrar sannerligen inte mitt beslut, som jag skrev om för några veckor sedan: att i jämställdhetens namn behandla detta mästerskap som jag skulle ha behandlat ett mästerskap för herrar, det vill säga att om möjligt se alla matcher. Det har bjudits på riktigt fin fotboll. Och så skadar det såklart inte att det har gått så bra för både Sverige och Frankrike. Så allez, les Bleues och heja, Sverige! BleuBlancRougeSuede, quoi. Det är melodin för kvällen. Nu går jag och tar plats framför tv:n och ska dessutom försöka fundera ut vilken film jag ska se i morgon för att uppmärksamma att det är den 14 juli. Några tips? Någon speciell film som är obligatorisk och hör samman med den franska nationaldagen?

Att försöka leva som man lär

I mina ögon finns det få saker som slår ett stort mästerskap i fotboll. Varje gång det vankas världs- eller europamästerskap i fotboll sitter jag som klistrad vid tv-apparaten och ser så många matcher jag bara kan. Det spelar ingen roll om Sverige är med eller inte, det är precis lika intressant och spännande ändå. Varje enskild match en potentiell höjdare. Det är bara det att detta hittills bara har gällt fotboll för herrar. Så pass sterotypt och fördomsfullt har jag agerat på den fronten. Visst, jag rycktes som de flesta andra fotbollsintresserade med i den kortvariga hysterin som skapades runt det svenska damlandslaget i fotboll inför hemma-VM 1995 och under vägen mot det där härliga silvret i VM 2003, men utöver det har jag förhållit mig pinsamt kallsinnig till mästerskap i damfotboll. Trots att jag predikar och står för jämställdhet på alla nivåer. Skärpning anmodas, så nu när det är dags för ett nytt världsmästerskap i fotboll för damer tänkte jag göra ett försök att leva som jag lär. Nu ska jag ta och behandla det mästerskapet på samma sätt som jag närmade mig förra sommarens VM för herrar. Det vill säga att se alla matcher jag kan se. I motsats till förra sommarens VM-fest är dessutom både Sverige och Frankrike kvalificerade. Bara en så’n sak borde glädja en svensk Frankrikeentusiast som undertecknad. Så nu under eftermiddagen har jag suttit och tittat på invigningsmatchen mellan Frankrike och Nigeria, en match som glädjande nog för oss frankofiler slutade 1-0. Rättvist dessutom, kan jag tillägga. Frankrike spelar sin nästa match på torsdag mot Kanada. för Sveriges del inleds VM mot Colombia på tisdag eftermiddag. Tyvärr så är det en av de matcher som jag inte kommer att kunna se, men jag hoppas att så många som möjligt av de som har möjlighet att se matchen också kommer att göra det. Damfotbollen är definitivt värd mycket mer uppmärksamhet än den redan får. Premiärmatchen mellan Frankrike och Nigeria var exempelvis tagvis riktigt underhållande. Det gäller bara att sluta upp med att jämföra damfotboll och herrfotboll med varandra. Det är på många sätt två olika varianter av samma sport – båda med sina för- och nackdelar och underhållande på olika sätt.

Idrott är också kultur

Webadressen till den här bloggen är som bekant bleublancrougesuede. I kväll är det dags för bleublancrouge suède i praktiken. I Slovakien av alla länder. Där pågår årets VM i ishockey och i kväll möts Frankrike och Sverige. Normalt sett brukar jag, trots mitt stora sportintresse, inte tycka att hockey-VM är något att yvas över, men den här matchen tänker jag inte missa. Det känns nästan som en tanke att det blir en bleublancrouge-suède-match såhär en vecka efter att jag sjösatte det här bloggprojektet. Att det sedan förmodligen inte är någon blivande klassiker till match vi pratar om är en annan sak. Sverige ska vinna ganska komfortabelt, även om den franska hockeyn har gjort vissa framsteg på senare år. Och bara för ordnings skull – jag må vara stor Frankrikevän, men i kväll håller jag självklart på Sverige. Sedan får Frankrike gärna skrälla mot de andra lagen.

Förutom att fundera på kvällens hockeymatch lyssnar jag ytterligare ett varv på duon Brigittes spännade skiva Et vous, tu m’aimes? Den tänkte jag skriva mer om i morgon. Så mycket kan jag dock redan nu avslöja att jag tycker att den är bra. Riktigt bra.