Den här veckoslutet har det varit svensk biopremiär för inte bara en utan två franska filmproduktioner. Adam har jag skrivit om tidigare och nu har turen kommit till det starka fransk-belgiska lantbruksdramat Jorden vi ärvde (Au nom de la terre i original) i regi av Édouard Bergeon från förra året.
Jorden vi ärvde blev något överraskande, men desto mer glädjande med tanke på det viktiga ämne den tar upp, en publiksuccé hemma i Frankrike. Det är en verklighetsbaserad film och bygger på regissörens egen fars öde.
Den tar sin början i skarven mellan 70- och 80-talen. Pierre Jarjeau återvänder hem efter några år i USA. Han kommer hem för att ta över pappans gård på den franska landsbygden och bilda familj med sin fästmö.
Så långt är allt lyckligt och väl. Men när filmen sedan gör ett skutt till mitten av 90-talet är läget ett delvis annat. Pierre och hans fru har nu två barn och deras farm har vuxit, men det senare har också fört med sig stora skulder.
Pressad av den ekonomiska situationen och ett ständigt missnöje från faderns sida hur han sköter gården börjar tillvaron sakta men säkert tära på den kärve och envise, men tidigare också positivt lagde Pierre.
Så inträffar en olycka som snabbt gör läget än besvärligare. Och han bryts gradvis ner mer och mer. Vilket självklart också sätter djupa spår hos och påverkar den övriga familjen.
Jorden vi ärvde är ett lågmält och känslostarkt drama som tar sin utgångspunkt i det sorgliga faktum att statistiken säger att en lantbrukare per dag begår självmord i Frankrike.
Den beskriver den utsatta och tuffa situation som det småskaliga lantbruket i dag lever under inte bara i Frankrike utan även på de flesta andra håll. Men det är långtifrån någon helt becksvart film. Här finns plats för ljusa och glädjerika stunder också och bilderna från den franska landsbygden (filmen är inspelad i Saint-Pierre-sur-Orthe i departementet Mayenne i Pays de la Loire) är mycket vackra.
Skådespelarna är genomgående mycket bra och allra mest skiner stjärnan Guillaume Canet i rollen som Pierre.
Jorden vi ärvde är en lågmäld, trovärdig och gripande film med en vulkan av känslor bubblande under den återhållsamma ytan som både själva filmen och rollfigurerna i den håller fram.
BleuBlancRouge 