Det finns segrar och så finns det SEGRAR

Trots att ha spelat 10 spelare mot 12 under den sista timmen av matchen lyckades ett heroiskt kämpande Paris Saint-Germain vända underläge med 0-1 och vinna Le Clasique borta mot Marseille med 2-1. Bästa kompisarna Maxwell (som gjorde en närmast exakt kopia av Kennet Anderssons klassiska kvittering mot Rumänien i VM-kvartsfinalen 1994) och Zlatan Ibrahimovic gjorde målen. Detta var PSG:s första seger på fiendemark på Stade Vélodrome sedan 2008 och segerns sötma kunde inte ha varit sötare. Moralen, spelskickligheten och kämpaglöden som laget visade genom att vända matchen och plocka hem de tre poängen till Paris trots att ha varit 10 mot 12 spelare på planen var enorm. Jo, jag raljerar en del här men det kändes verkligen som att domaren Clément Turpin var som en extra motståndare den här kvällen och jag tror till och med att den mest inbitne OM-supporter när krutröken och känslorna lagt sig också kan gå med på att herr Turpin stod för en hel del märkliga beslut i Marseilles favör denna kväll. Den utvisning som drabbade Thiago Motta i samband med den i sig fullt korrekta straffen till Marseille i den första halvleken var inget annat än rent skandalös. Fullt i klass med den famösa utvisning som Thiago Silva drabbades av i matchen mot Valenciennes i våras. Och det var inte det enda märkliga beslutet domare Turpin tog denna kväll. Men trots all denna hjälp från mannen i gult lyckades PSG resa sig efter att ha hamnat i underläge både resultatmässigt och numerärt på planen och vinna. Faktum är att PSG efter utvisningen tog tag i matchen och dominerade den från utvisningen och framåt. Det visar på en hel del av den klass som PSG av modell 2013/14 besitter. Stor cred till coach Laurent Blanc. Det var inte många om ens någon, jag gjorde det definitivt inte, som trodde att han skulle kunna överträffa Carlo Ancelotti i sitt lagbygge men det har han definitivt gjort. Såhär långt i alla fall. PSG under Blanc känns både stabilare och mer underhållande än det under Ancelotti.

Nu går laget till landslagsuppehållet i delad serieledning med Monaco vilket naturligtvis känns ohyggligt bra. Smolket i glädjebägaren denna kväll är utvisningen på Thiago Motta. Den italienske landslagsmannen som varit en sådan viktig pjäs såhär långt denna säsong blir borta ett tag. Rött kort direkt brukar betyda minst två matchers avstängning i Frankrike. Hur felaktigt domarens beslut än må ha varit. Men det tar på intet vis udden ur glädjen över segern mot den bittraste av rivaler. Ici c’est Paris! Rêvons plus grande!

Paris est tragique

Baserat på hur laget spelar just nu är det en betydligt mer passande slogan än den officiella Paris est magique. Kvällens insats mot Marseille var direkt pinsam och Javier Pastore som jag hoppades skulle glänsa igen var istället sällsynt blek och blev till och med utbytt med en halvtimme kvar att spela! Det säger en hel del om vilken sorts kväll detta var för mitt PSG. Faktum är att de 3-0 till Marseille som matchen slutade med var i underkant. Det var helt enkelt en gammal hederlig överkörning det handlade om. Ett högmotiverat och hungrigt OM trampade gasen i botten och gav aldrig ett desillusionerat och vilset PSG skuggan av en chans. Inte den söndagskväll framför tv:n som jag hade önskat. För nattsömnens skull hoppas jag att jag kan glömma detta så snabbt som möjligt. Osäkert hur bra det går. Men ingen tycker om en medgångssupporter och någon sådan är det per definition omöjligt att vara om man som jag har följt PSG under lång tid. Så…Allez, Paris Saint-Germain! Vi tar dem nästa gång och låter Auxerre sota för detta redan nästa vecka. Sämre än såhär kan det under alla omständigheter inte gärna bli.

Le Clasico!

Nu är det bara några minuter kvar. Matchpulsen börjar stiga, till och med lite mer än vanligt. Men så är det inte vilken ”vanlig” match som helst som väntar heller, utan den mest prestigeladdade av alla inom fransk fotboll. Olympique Marseille mot Paris Saint-Germain. Le Clasico. Den här säsongen sker det första mötet mellan de bittra fienderna på mäktiga Stade Velodrome i Marseille. Normalt sett skulle ett tungt favoritskap falla på hemmalaget, men i år ser läget annorlunda ut. De nya stenrika ägarna från Quatar har genom sitt förvärv av PSG förändrat maktbalansen och spelreglerna inom den franska fotbollen. Nu är PSG favoriter i alla matcher de spelar i Frankrike. Så är det bara. Desstutom har Marseille såhär långt i alla fall underpresterat kraftigt i ligan och ligger tia, hela 18 poäng efter PSG som inför matchen ligger tvåa men vid seger på Velodromen tar tillbaka serieledningen från Montpellier.

Men tabelläge inför match spelar ingen som helst roll inför Le Clasico. Den här matchen har liksom sina egna spelregler, sin egen dramaturgi och sin egen position inom fransk fotboll. Visst det är bara 3 poäng som står på spel, liksom i alla andra matcher men en seger i Le Clasico betyder så mycket mer.

Det blir nervösa två timmar. Inte minst eftersom mitt kära PSG har visat lite dålig form den senaste tiden, spelet var direkt bedrövligt i förlustmatchen hemma mot Nancy förra helgen och Javier Pastore har de sensaste matcherna bara varit en skugga av vad han var under september och början av oktober. Jag hoppas verkligen att han och de andra lyfter nivån i sitt spel igen i kväll. Ett bättre tillfälle att göra det än just borta mot Marseille går inte att tänka sig. Nu börjar snart matchen. Allez, Paris Saint-Germain!