Romantiskt drama för den digitala tidsåldern

Claire är en ensamstående medelålders litteraturprofessor. När hennes yngre älskare lämnar henne skapar hon ett Facebookkonto under falskt namn och utger sig för att vara den 24-åriga Clara. Meningen är att hon ska spionera på sin älskare men får i stället nära kontakt med dennes bäste kompis, fotografen Alex.

De kommunicerar inledningsvis via textmeddelanden, sedan långa samtal och en stark attraktion uppstår mellan dem. Men när Alex blir alltmer påstridig om att de ska ses får Claire ett dilemma. Ska hon berätta sanningen för honom och hur kommer han då att reagera?

Det är grundhistorien i den franska filmen Inte den du tror (Celle que vous croyez i original) som i fredags hade svensk biopremiär. Regissören Safy Nebbou, som skrivit filmens manus baserat på boken med samma namn Camille Laurens, låter filmen berättas i återblickar och i samtal mellan Claire och hennes terapeut.

Ett grepp som fungerar utmärkt, inte minst tack vare de två kvinnliga huvudrollerna. Juliette Binoche är sedvanligt självlysande i rollen som Claire och Nicole Garcia briljerar i rollen som terapeuten. Att rollen som Alex görs av fransk films nästa storstjärna under uppsegling, François Civil, gör också sitt till för det lyckade resultatet.

Inte den du tror är en tämligen litterär och dialogdriven film. Att förlagan är en bok är väldigt tydligt och Safy Nebbou litar på texten. Vilket han gör helt rätt i. Med hjälp av de så duktiga skådespelarna närmast vibrerar orden och berättelsen griper tag. För en gripande film är det och den tar sig an ämnen som ligger i tiden. Ensamhet, närhetslängtan, ålder, skönhetsideal och vad den digitala tidsåldern och de social medierna gör med allt detta.

Grundhistorien som låter nog så enkel tar dessutom ett antal vändningar längs med vägen vilket gör att åtminstone jag fängslas av filmen från start till mål och mellan all dialog slänger Safy Nebbou in några bildmässigt suggestiva och starka scener. Inte den du tror är inget du som gillar fransk film vill missa.

Dujardin med havsutsikt mot det förflutna

I och med att vi har tagit oss in i ett nytt år så har vi samtidigt tagit oss in i de olika filmgalornas mest intensiva period. Nomineringarna till vår en egen Guldbaggegala presenterades i förra veckan och jag gläds alldeles extra åt att två av tre nominerade filmer i kategorin bästa utländska film är franskspråkiga: Amour och (den i mitt tycka allra bästa filmen från 2012) Laurence Anyways.

Vilka filmer som till slut tilldelas årets guldbaggar får vi veta den 21 januari. Några dagar senare, närmare bestämt den 25 januari offentliggörs nomineringarna till Césargalan, Frankrikes motsvarighet till Guldbaggen. Inom kort får vi också reda på nomineringarna till filmgalornas filmgala: den amerikanska Oscargalan.

Förra årets stora Oscarvinnare var som bekant den suveränt charmiga franska stumfilmssensationen The Artist. Att hoppas på en lika succéartad Oscargala för fransk film detta år är kanske att ta i, men med tanke på den enorma succé som det franska tävlingsbidraget till årets Oscargala En oväntad vänskap (Intouchables) har gjort över hela världen och inte minst i USA så är det alls inte helt otänkbart att det kommer att bli ännu en Oscargala med en fransk film åtminstone nominerad i några av de tyngsta kategorierna. En nominering i kategorin bästa icke engelskspråkiga känns i det närmaste självklar.

En av alla de Oscarstatyetter som The Artist kammade hem under den där fantastiska galakvällen i februari i fjol var som bekant den som Jean Dujardin (högst välförtjänt) vann för bästa manliga huvudroll. Som en naturlig följd av detta stora internationella genombrott för ”Frankrikes George Clooney” så släpps nu några av hans tidigare filmer även i Sverige.

För halvannan månad sedan släpptes exempelvis Un balcon sur la mer från 2010 på svensk dvd under den internationella titeln A View of Love. Det är en lätt Hitchcock-anstruken romantisk dramathriller i regi av Nicole Garcia, där Jean Dujardin ikläder sig den typ av roll som Cary Grant och James Stewart ofta gjorde i den brittiske thrillermästarens filmer. Det vill säga den som en stillsam man som lever ett lugnt och ordnat liv men som på grund av en vacker kvinna dras in i ett händelseförlopp som han inte riktigt kan kontrollera.

Filmen utspelas på 90-talet och Jean Dujardin spelar Marc, en medelålders fastighetsmäklare i vackra Aix-en-Provence i den franska södern. Han bor med sin familj i ett fint hus och arbetar på sin svärfars firma. Hans liv tar dock en oväntad vändning när han möter en kvinnlig husspekulant som han tycker sig känna igen men inte riktigt kan placera.

Marc blir som uppslukad av den svala och vackra kvinnan och kan inte riktigt släppa tanken på henne. Senare samma dag inser han att kvinnan är ingen mindre än Cathy, Marcs stora kärlek under barndomsåren i den algeriska staden Oran mot det absoluta slutet av den franska kolonialperioden.

Marc söker upp Cathy och de tillbringar natten tillsammans i hennes hotellrum. Dagen efter försvinner Cathy spårlöst. Hela situationen blir ännu mer komplicerad och mystisk när Marc får reda på att Cathy i själva verket aldrig lämnade Oran utan att hon dog i ett bombattentat riktat mot hennes far. Marc vägrar att tro på de uppgifterna men fårgan kvarstår: vem är kvinnan och varför har hon återvänt till hans liv efter så många år?

Det ska slås fast med en gång att Nicole Garcia inte är någon Hitchcock men hon använder influenserna från honom ganska väl och A View of Love är alls ingen oäven film. Jean Dujardin är klart stabil i rollen som Marc och det är alltid kul att se honom i de tyvärr inte alltför många dramatiska roller han får.

Allra bäst i filmen är dock den i mina ögon grovt underskattade kanadensiska skådespelaren Marie-Josée Croze i rollen som Cathy. Hon har definitivt gjort sig förtjänt av att vara en betydligt större stjärna än vad hon är. Själva storyn i A View of Love vinner inte direkt några pris för originalitet och Nicole Garcia lyckas som regissör heller inte tillföra det där lilla extra.

Det är en dos stabil underhållning för stunden som främst lever på skådespelarinsatserna. Förutom Dujardin och Croze så dyker även bland annat den alltid utmärkta Sandrine Kiberlain upp i rollen som Marcs fru Clotilde.