RSS Flöde

Etikettarkiv: musikal

La môme Piaf i dubbel Ernmanversion

Det har hänt förr och nu är det dags att ta ut svängarna en aning igen här på BleuBlancRouge. Fast frågan är hur mycket av en utsvävning det egentligen är.

Det här är förvisso en blogg om fransk kultur och det inlägget ska handla om är en svensk produktion. Men mycket mer fransk utan att för den skull vara fransk än den nyskrivna musikalen Forever Piaf som just nu spelas i Stockholm går det knappast att bli.

Regissören och manusförfattaren Rickard Bergqvist har lyckats utmärkt med att ge föreställningen en omisskännligt fransk känsla och atmosfär.

Tempot är högt och under den ca 100 minuter långa enaktaren och med hjälp av fantasifulla, snygga och kreativa scenlösningar berättas den inte alltigenom okontroversiella nationalikonen Edith Piafs händelserika livshistoria.

Eftersom det är en musikal så ligger naturligtvis en hel del av fokuset på hennes fantastiska låtskatt och urval och arrangemang är gjorda med fin fingertoppskänsla.

Manuset är välskrivet och bra disponerat. Genom att mer eller mindre parallellt berätta med både en vuxen och en ung version av Edith Piaf skapas en sorts intressant dialog mellan de olika inkarnationerna av den världsberömda sångerskan. Att mor och dotter Malena och Beata Ernman briljerar i respektive rolltolkning gör naturligtvis inte saken sämre.

Äras bör också en inspirerad Björn Kjellman som med den äran gestaltar flera olika viktiga personer som passerar revy genom Edith Piafs liv.

Forever Piaf bjuder på stor underhållning och en fin om än medvetet rapsodisk genomgång av Edith Piafs händelserika och inte sällan tragiska öde. Det som man möjligtvis kan anmärka på är att det uppdrivna tempot går ut över djupet i karaktärsskildringarna. Men det är inget som stör mig nämnvärt. Jag gick ut från teatersalongen berörd och med ett stort leende på läpparna ändå.

För den som vill ha mer av djupet är en rekommendation att komplettera Forever Piaf med att se den utmärkta spelfilmen La vie en rose (La Môme i original) i regi av Olivier Dahan från 2007.

Att uppmärksamma en legend

Postat den

frenchcancan

I går var det som bekant Norges nationaldag, men för oss frankofiler finns andra anledningar att uppmärksamma 17 maj.

På just det datumet 1904 föddes nämligen en av fransk films största genom alla tider: skådespelaren Jean Gabin. Eller Jean-Alexis Moncorgé som han egentligen hette.

För egen del uppmärksammade jag Gabins födelsedag med att se om Jean Renoirs French Cancan (Fröjdernas gata i Sverige) från 1954 som förra året släpptes i en restaurerad nyutgåva på DVD som jag fick med mig ett exemplar av hem från en resa till Paris i höstas.

Jean Gabins insats i den färgsprakande musikaliska filmen hör knappast till hans finaste stunder, men själva filmen är ändå på många sätt intressant. Inte minst för att det är en film i vilken Jean Renoir rör sig i sin berömda fars, målaren Pierre-Auguste Renoir, miljöer i 1890-talets Montmartre.

Att filmen utspelar sig i varitémiljöer är dessutom en sorts resa tillbaka till rötterna för Jean Gabin som kom in i showbiz som revy- och operettsångare. En period arbetade han till och med på legendariska Moulin Rouge i Paris, som spelar en minst sagt viktig roll i French Cancan.

En miljö som Jean Renoir också var synnerligen bekant med från sin uppväxt med sin berömda målare till far. Faktum är att filmen är ett sorts kärleksbrev till det Montmartre han växte upp i.

Flera av scenerna är komponerade och färgsatta som tavlor gjorda av någon av de många målare som var verksamma i dåtidens Montmartre och kring Moulin Rouge. Däribland naturligtvis pappa Renoir, men allra främst Henri de Toulouse-Lautrec.

Berättelsen i French Cancan om hur en musikcaféägare på ruinens brant förvandlar en fattig flicka till storstjärna och samtidigt skapar egen framgång är föga originell, men med tanke på den kunskap om det som skildras som finns i ensemblen får filmen mer tyngd än de flesta liknande historier.

Att dessutom legendariska franska artister som Edith Piaf, Patachou och André Clevet passerar revy i filmen minskar inte direkt dess styrka.

French Cancan är en stilfull och härlig film av en av Frankrikes bästa regissörer någonsin och med en av Frankrikes bästa skådespelare någonsin i huvudrollen. Det räcker såklart för att göra den till en film man verkligen bör ha sett om man är intresserad av fransk populärkulturell historia.

Att den dessutom står sig bra i konkurrens med de många framgångsrika samtida amerikanska musikalfilmerna gör naturligtvis inte saken sämre.