Giganternas kamp överskuggar OS

OS i all ära, riktigt roligt med de svenska skidframgångarna hittills, men dagens stora händelse i idrottsvärlden är i  mina ögon utan tvekan kvällens stormöte mellan giganterna Monaco och Paris Saint-Germain i Ligue 1. Klockan 21:00 är det avspark på Stade Louis II i Monte Carlo. I potten ligger naturligtvis bara tre poäng och det är löjligt att som vissa påstå att ligan kan avgöras i kväll, men samtidigt går det inte att säga annat än att detta blir en speciell match. Och om PSG lyckas vinna, vilket de sällan gör i just Monaco, så innebär det i så fall ett ryck i toppen som kan visa sig vara av avgörande för utgången av ligan. Inför matchen skiljer det fem poäng mellan ettan PSG och tvåan Monaco i tabellen och det är klart att det är en oerhörd skillnad mellan om det efter matchen skulle skilja åtta poäng eller bara två mellan lagen vilket ju är följden av en seger för PSG respektive för Monaco. Alldeles oavsett ligger det naturligtvis oerhört mycket prestige i potten i detta möte mellan de två miljarbyggena.

Matchen mellan lagen på Parc des Princes i höstas slutade 1-1 efter mål av respektive lags största stjärna Zlatan Ibrahimovic och Radamel Falcao. Den sistanämnda kommer inte att finnas på plan i kväll, han är långtidsskadad och borta för resten av säsongen, och det är självklart ett stort avbräck för Monaco. Men eftersom Edinson Cavani saknas i Paris så kan det kanske sägas gå jämt ut på skadefronten. Dessutom har Monaco värvat in en ytterst kompetent ersättare i bulgariske stjärnan Demitar Berbatov.

Det har varit lite frågetecken kring även Zlatan Ibrahimovics skadestatus de senaste dagarna men de senaste uppgifterna från Frankrike talar om att han kommer att spela från start i kväll. Och det är klart att jag innerligt håller tummarna för att det blir så. Om Zlatan Ibrahimovic skulle tvingas göra Edinson Cavani sällskap vid sidan av planen skulle maktbalansen mellan lagen onekligen påverkas starkt. Då skulle i mina ögon Monaco bli knappa favoriter att vinna. Med Zlatan är PSG alltid favorit.

Det blev alltså oavgjort mellan lagen i Paris i höstas och ett liknande utfall i kväll känns verkligen inte otänkbar. Mitt utgångstips är 1-1 även den här gången men jag har naturligtvis gärna fel. En seger för PSG och åtta poängs försprång i ligatoppen skulle sitta underbart! Allez, PSG!

Mer Dujardin åt (svenska) folket!

Den där Oscarstatyetten som han i fjol vann för bästa manliga huvudroll har naturligtvis gjort Jean Dujardin till ett gångbart namn även utanför den frankofona intressesfären. Det återstår naturligtvis att se hur länge detta intresse för honom kommer att hålla i sig.

Kändisskap har väl alltid varit något tämligen flyktigt och med tempot i dagens informationssamhälle med sitt i styrka ständigt tilltagande mediebrus är det förmodligen flyktigare än någonsin. Det går med andra ord undan på toppen och utan uppföljande succéer riskerar du snart vara bortglömd. Än så länge tycks intresset för honom även utanför frankofona kretsar hålla i sig. Inom de frankofona kretsarna är han vid det här laget så etablerad att det inte bör vara någon fara för honom att han ska bli bortglömd i första taget.

Här i Sverige är han nu för andra gången på kort tid aktuell i dvd-hyllorna med en alldeles nyutgiven film. Efter Svindlarna släpps nu också hans senaste film, thrillern Secret Agents, även här. Möbius som den heter i original, hade fransk biopremiär så sent som för ett knappt halvår sedan men får alltså här gå direkt till dvd-hyllorna. Jag kan på sätt och vis förstå varför den aldrig fick biopremiär här.

Det är förvisso en hantverksmässigt elegant och snygg film, som de flesta filmer producerade av Luc Bessons bolag EuropaCorp brukar vara, men manuset lämnar en del i övrigt att önska. Även om det är betydligt mer intelligent och välskrivet än den genomsnittliga filmen från nämnda bolag. Problemet i det här fallet är snarare att det har för höga ambitioner och verkligen slår knut på sig självt för att vara så smart och oförutsägbart som möjligt.

Resultatet blir tyvärr att det är aning svårt att hänga med i svängarna emellanåt och att skeendet därmed blir bitvis obegripligt. Att filmen sedan utspelas i den cyniska storfinansens kretsar och är kryddad med den branschens ofta svårtydda fikonspråk gör det inte lättare att hänga med. Åtminstone för en sådan som jag med måttligt intresse och kunskap för och om den världen.

Manusförfattaren Eric Rochant, som också har regisserat filmen, har satsat så mycket på att framstå insatt i den finansiella världen och att få till de där överraskande twisterna (som originaltiteln Möbius kommer sig av) att han missat en del i uppbygganden av berättelsen och karaktärspsykologin.

Framförallt saknas det en del när det gäller förklaringar till varför rollfigurerna agerar som de gör i vissa skeenden. Men en del av de bristerna vägs upp av genomgående finfint skådespeleri. Jean Dujardin och (Belgiskfödda!) Cécile De France är lysande och fullständigt trovärdiga i filmens två nyckelroller. Kemin mellan dem, som mycket av filmen vilar på, är alldeles utmärkt. Även resten av den internationella ensemblen, med Tim Roth i spetsen, sköter sig med den äran.

Själva storyn är som sagt lite snårig och därmed inte lätt att sammanfatta med bara några meningar. Men man kan i korthet säga att det är en sorts finansiell multinationell spionthriller. Den innehåller svek, dubbelspel och, faktiskt, också passionerad kärlek. Flera länders underrättelsetjänster är involverade och berättelsen tar som sagt flera dramatiska vändningar längs med vägen.

Jag skulle kunna ha kallat Secret Agents för god underhållning för stunden, för det är vad det egentligen är. Men eftersom det är en film som man måste vara på helspänn hela tiden under för att riktigt hänga med i så är det inte riktigt den typ av film som jag skulle kategorisera som underhållning för stunden.

Det är en lite svårhanterad film i det avseendet. Den är inte tillräckligt märkvärdig för att vara riktigt bra, för komplicerad för att bara slötitta på men samtidigt också sevärd. Det låter knepigt, jag vet, men jag kan för tillfället inte uttrycka det bättre.