Just i dag, den dag då Frankrike spelar sin kvartsfinal i EM-slutspelet, fyller en av de bästa spelare som fransk fotboll har fått fram genom åren 40 år. Enligt vissa till och med den bäste. För egen del håller jag förvisso Michel Platini som vassare, men därefter kommer i min mening dagens fördelsedagsbarn Zinedine Zidane. Och faktum är ju att Zizou har fler meriter att visa upp när det gäller att leda sitt Les Bleus till stora internationella framgångar: ett VM-guld, ett VM-silver och ett EM-guld för Zidane jämfört med ett EM-guld och ett VM-brons för Platini.
En synnerligen passande kollektiv 40-årspresent från det franska landslaget till den sedan några år tillbaka pensionerade legendaren Zinedine Zidane skulle naturligtvis vara att vinna kvartsfinalen. Det är klart att ingenting är omöjligt och att hoppet är det sista som överger människan och allt det där, men förhoppningarna om att det ska ske är inte särskilt stora. Dels för att det är den regerande världs- och europamästaren Spanien (det är för övrigt för första gången sedan det Zidaneledda Frankrike vann VM 1998 respektive EM 2000 som samma land är regerande mästare i de två turneringarna) som står för motståndet, dels för att det återigen är stora frågetecken kring sämjan inom den Franska truppen. Ännu har inga skadelscener liknande dem i VM i Sydafrika häromåret utspelat sig, men det har bekräftats från officiellt håll att det ska ha bråkats rejält i omklädningsrummet efter Frankrikes synnerligen bleka insats i förlustmatchen mot Sverige i den avslutande gruppspelsmatchen. Allra mest ilska ska enligt uppgift Samir Nasri, den spelare som en gång i tiden kallades för den nye Zizou, ha ådragit sig. Samma uppgifter gör gällande att flera andra spelare kritiserar honom för att bara spela för sig själv. Coach Laurent Blanc har med andra ord en hel del problem att ta itu med när det gäller att på bästa sätt förbereda sitt lag för kvällens match. Såväl när det gäller att hitta eventuella brister i det spanska lagets spel, som att få det egna laget att dra jämnt och återigen spela som ett lag. För det är helt klart att om Frankrike ens ska ha minsta chans att knäppa spanjorerna på näsan (som i EM-finalen 1984 och i VM-åttondelen 2006) då måste man spela som ett lag.
Tvksamheterna inför kvällens match är många, men på något sätt så har jag ändå en tämligen god känsla i kroppen inför kvällens match. Mot England och Ukraina spelade laget bitvis riktigt bra och visar att det finns stor potential i truppen och jag tror (hoppas) att Laurent Blanc är rätt man för att kunna svetsa samman laget och använda den dåliga insatsen mot Sverige som tändvätska. Min känsla är att i det stora hela är Frankrike ett landslag på väg upp samtidigt som Spanien är lite på väg ned. Frågan är om Frankrike redan i kväll kan visa sig starkare än Spanien eller om det kommer att ske i VM i Brasilien om två år eller först i EM på hemmaplan 2016. Jag är nämligen helt övertygad om att Frankrike är på väg att bygga upp något riktigt stort och att det kommer att leda till stora framgångar i någon eller några av de kommande turneringarna. Det vore en skräll om det skedde redan i den här turneringen, men ingenting är som sagt omöjligt och hoppet lever defintivt. Allez, Les Bleus – och grattis på 40-årsdagen Zinedine Zidane!
BleuBlancRouge 