PSG 3, Barcelona 2

Egentligen räcker det så. Wow, vilken match det var! Så härligt efter en tid av knackigt spel och resultatmässig besvikelse var det så underbart att se ett skadedrabbat och på senare tid utskällt och kritiserat PSG samla sig och visa vilka enorma kvaliteter det finns i truppen och hur bra laget kan spela. Jag är naturligtvis fortfarande i ett lyckorus och en aning förblindad av det, men just nu känns detta som en av de bäst matcher jag sett PSG spela och en av de mest underhållande och häftiga Champions League-matcherna jag sett.

At ett PSG utan Zlatan Ibrahimovic, försvargeneralen Thiago Silva och den vindsnabbe kontringsspelaren Ezequiel Lavezzi skulle kunna rubba Barcelona hade jag knappt ens vågat drömma om. Men andra klev fram och det stort. David Luiz och Marco Verratti gjorde sina respektive första mål för klubben (vilket väl valt tillfälle att göra det!) och grovjobbaren Blaise Matuidi fick göra det som skulle visa sig bli det matchavgörande målet. Allra mest gladde jag mig nog ändå åt att den unge mittbacken Marquinhos äntligen fick visa prov på in fulla potential som den blivande världsspelare han är. Konkurrensen var stenhård men i mitt tycke var han bäst på plan.

Hoppas att detta nu gör så att bitarna faller på plats för laget även i ligaspelet. Det kan behövas eftersom det är Monaco som står för motståndet härnäst. Men innan jag funderar vidare alltför mycket på den matchen, det är långt till söndag kväll, ska jag fortsätta att suga på den här karamellen. PSG 3, Barcelona 2. Det känns oerhört skönt att skriva det. Allez, Paris! Det här skakade liv i drömmen om att ta flytta fram positionerna ytterligare och verkligen kunna utmana i Champions League.

En seger kvar…

Trots århundradets kanske sämsta domarinsats, knackigt spel och två hårresande målmissar blev det seger med 1-0 för PSG borta mot Evian. Javier Pastore avgjorde med ett synnerligen vackert mål. Därmed är försprånget ner till jagande Marseille fortsatt nio poäng. I praktiken tio tack vare den överlägsna målskillnaden. Fyra omgångar återstår vilket betyder att PSG kan säkra det efterlängtade mästerskapet redan mot Valenciennes nästa söndag. Seger i den matchen räcker. Såvida inte Bastia skulle skrälla i Marseille på lördag och vinna. Då är saken klar utan att PSG ens behöver spela.

Läget inför matchen mot Valenciennes hemma på Parc des Princes kompliceras dock av den där usla domarinsatsen jag inledde inlägget med att nämna. PSG råkade ut för tre (!) utvisningar och har därmed avstängningar att vänta. Den första utvisningen är det inget att säga om, Marco Verratti hade i själva verket kunnat bli utvisad tidigare. Men de övriga två, på David Beckham och Salvatore Sirigu var rena skämtet. Med tanke på att Thiago Motta redan är avstängd kan avsaknaden av Verratti bli kännbar där på mittfältet. När det gäller Sirigu är det så klart att avbräck men på målvaktssidan finns trots allt ett rutinerat alternativ i Nicolas Douchez, så i det avseendet är jag inte orolig. Och alldeles oavsett ska trots allt PSG kunna klara av att besegra Valenciennes. Vore härligt om man lyckas slå in redan den första matchbollen så att firandet kan dra igång vid ungefär den här tiden nästa vecka. Paris est magique!

Nu börjar det verkligen likna något

Efter en trög inledning på säsongen så börjar kugghjulen i maskineriet att på allvar haka i varandra för PSG. I kväll kom andra raka segern via en stabil och spelmässigt bitvis riktigt fin insats mot Toulouse på hemmaplan. Matchen slutade 2-0 efter två riktigt tjusiga mål av Javier Pastore, som gjorde sin bästa match för säsongen, och Zlatan Ibrahimovic. Zlatan har därmed svarat för fem av PSG:s totalt sex mål såhär långt denna säsong. Imponerande.

Men faktum är att det inte var någon av målskyttarna som imponerade allra mest i kväll, utan bäst på plan var den blott 19-årige italienske innermittfältaren Marco Verratti. Där har PSG gjort ett riktigt fynd och funnit spelare som kan bli riktigt, riktigt bra och en stöttepelare för lång tid framöver.

Det finns fortfarande en del att jobba på för PSG, men nu börjar verkligen konturerna av något riktigt bra att framträda. Vilket känns riktigt bra med tanke på att nästa uppgift för laget är Dynamo Kiev hemma på Parc des Princes i första omfången av gruppspelet i Champions League på tisdag. Med två raka ligasegrar och en stigande formkurva i ryggen ser jag med tillförsikt fram emot att laget ska ta sig an den uppgiften. När det gäller ligaspelet så väntar på lördag i nästa omgång match borta mot Bastia. Förhoppningsvis blir det besöket på Korsika en muntrare historia än när PSG häromveckan med nöd och näppe klarade 0-0 borta mot Ajaccio.

Enfin!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser. Ja, eller åtminstone 3 oavgjorda matcher, så kom till slut säsongens första seger för PSG. Och vilken blytung seger det var. Inte bara för att Lille är en av de allra tuffaste konkurrenterna om ligatiteln utan också för at PSG historiskt sett har haft det ruggigt svårt i just Lille. Jag vill inte påstå att det i kväll gick som en dans eller så,  men efter den fantastiska starten med ett vackert ledningsmål av Zlatan Ibrahimovic redan efter 27 sekunder så kändes det att detta var PSG:s match. Trots den förhållandevis snabba kvitteringen av Lille så var jag aldrig riktigt orolig. Och mycket riktigt så satte Zlatan Ibrahimovic tämligen omgående efter att själv ha brustit i markeringen i samband med kvitteringen dit det som skulle bli segermålet. Visst, Lille hade en hel del bollinnehav och kom  till några vassa avslut, men jag hade ändå hela tiden en känsla av att PSG på något vis skulle reda ut det hela och det hela tiden fanns en extra växel I PSG-maskineriet att sätta in.

Det var inte på något vis en felfri match från PSG:s sida, men för första gången den här säsongen så visade laget under långa sekvenser upp något som i alla fall påminnde om ett spel som dels ska vinna laget sin första ligatitel sedan 1994, dels ta laget laget långt i Champions League. Det här var kvällen då min tro på att det trots att kan leda till något stort redan denna säsong för det här laget återvände. Det finns alltjämt en hel del att jobba med. Christophe Jallet slarvde på tok för mycket och höll på att ställa till det rejält för laget vid upprepade tillfällen, Alex är alldeles för trög för att riktigt längre hålla på den här nivån och Javier Pastore kommer fortrfarande inte till sin rätt. I det senare fallet handlar det nog mest om att tränare Ancelotti ännu inte riktigt hittat rätt roll för Pastore i sitt spelsystem. Men det fanns absolout en hel del att glädja sig åt också. Zlatan var majestätisk under den första halvleken och Mamadou Sakho och Marco Verratti var bitvis fullständigt briljanta.

Nu är det två veckor till nästa match, Toulouse hemma på Parc des Princes. Då är Ezequiel Lavezzi tillbaka från avstängning och förhoppningsvis Thiago Silva redo att debutera i laget efter den skada han ådrog sig när han representerade sitt Brasilien i OS. Med tanke på vad laget uträttade utan dessa herrar i dag så vattnas det i munnen på mig bara vid tanken på hur bra det kan bli med dem.  Paris est magique!