20 mars 2015 – en dag av våryra, bakverk, frankofoni och fotboll

Ett år går fort. Det är redan den 20:e mars igen. Den dag då det i min värld finns tre ypperliga skäl att fira. Det är ju på samma gång Vårdagjämning, Jour du Macaron och kanske framförallt Journée internationale de la Francophonie.

Den internationella frankofonidagen uppmärksammas naturligtvis främst i frankofona länder, men även på många andra håll runtom i världen. Bland annat i Sverige. Det finns såklart mängder av olika sätt att hylla det franska språket. För egen del blir det nog genom att se någon bra fransk film och kanske läsa lite en fransk bok. Valmöjligheterna kring hur man ska fira Macarondagen är något mer begränsade . I det fallet handlar det väl, antar jag, mest om vilka smaker på bakverken man ska välja.

En annan sak som kommer att befinna sig i centrum av min uppmärksamhet denna dag är mitt kära Paris Saint-Germain. Först eftersom vi i dag får reda på vilket lag PSG kommer att få möta i kvartsfinalen av Champions League och sedan eftersom det senare i kväll är dags för ligamatch igen. Lorient på hemmaplan står på programmet.

Det är med spänd förväntan och en hel del nervositet jag ser fram emot bägge dessa händelser. Men mest nervös är jag nog trots allt inför lottningen av Champions League-kvartsfinalerna. Alla lag som tar sig såhär långt i en sådan turnering är naturligtvis bra, så det är vanskligt att prata i termer av önskelottning. Men det är klart att Monaco, Porto och Juventus känns som betydligt bättre alternativ än Bayern München, Real Madrid eller Barcelona. Om jag tvingas välja ett alternativ som skulle kännas mest överkomligt eller minst svårt så får jag nog ändå säga att jag hoppas att det blir Monaco. Vid lunchtid får vi veta vilket lag det blir.

Kors vad det vimlar av segel i dag!

I går skrev jag som bekant om Guillaume Canets Blood Ties. Den liksom alla andra av Guillaume Canets filmer har fotograferats av Christophe Offenstein.  I dag vänder vi lite på steken. Det ska nämligen handla om Den objudne gästen (En solitaire i original) från förra året, Christophe Offensteins debutfilm som regissör och i den medverkar Guillaume Canet i en av de ledande rollerna. Den objudne gästen släpptes häromveckan på svensk dvd.

Faktum är att de gemensamma beröringspunkterna mellan filmerna inte slutar där. I huvudrollen i Den objudne gästen syns François Cluzet, samme François Cluzet som ju spelar mot Guillaume Canet i den franska film som Blood Ties är en nyinspelning av.

Annars är Den objudne gästen en helt annan typ av film. Den utspelas under den tuffa världsomspännande ensamseglarävlingen Vendée Globe. Yann Kermadec uppfyller sin dröm genom att delta i tävlingen och när filmen inleds är han kitt ute på Atlanten en bra bit från startpunkten vid Lorient och dessutom i ledningen.

Då drabbas han av ett bakslag. Han råkar ut för en skada på båtens roder, en skada som naturligtvis måste fixas till. För att göra det gör han en avstickare till Kanarieöarna. Reparationerna går bra och snabbt och han tar upp jakten på de båtar som har hunnit passera honom.

Läget ser snabbt allt bättre ut men då händer det något igen. De här gången något som verkligen vänder upp och ner på hans värld. Han är inte längre ensam på båten. En afrikansk pojke har smugit sig ombord på båten i tron att det ska kunna föra honom till en bättre framtid i Europa. Hur ska Yann agera nu?

Den objudne gästen är så två filmer i en. Den ena lite bättre än den andra. Den övertygar mest i sin skildring av själva tävlingen och seglandet. Filmen är fylld av vackra och storslagna scenerier från haven och rent tekniskt är den mycket väl genomförd. Den andra delen av filmen som är mer av ett kammarspel och skildrar Yann och den unge fripassageraren är för all del inte dålig, men övertygar heller inte lika mycket. Filmen hade nog behövt vara lite längre än de 97  minuter den klockar in på för ett helt och hållet hinna med att fullt utveckla de båda delarna.

En spännande och underhållande film är det under alla omständigheter och jag tycker att Christophe Offenstein håller en bra ton i sitt berättande. Dessutom lyckas han få sin film att kännas förhållandevis oförutsägbar. För egen del måste jag tillstå att jag inte alls kände mig säker på hur filmen skulle sluta. Och det är enligt mig ett bra betyg.

Den objudne gästen var i vintras nominerad till en César för bästa debutfilm och har gjort succé på hemmaplan i Frankrike.

Chelsea, it is!

Det var onekligen med viss bävan jag inväntade resultatet av dagens lottning av kvartsfinalerna i Champions League. Alla lag som nått till kvartsfinal är naturligtvis riktigt bra men nog var det lätt att se några dröm- respektive mardrömsmotståndare. Om Bayern München och Real Madrid var mardrömsmotståndet och Manchester United och Dortmund drömmotståndet så var Chelsea som det till slut blev något mittemellan. Det ÄR en tuff lottning, men det känns absolut inte omöjligt att PSG kan klara av utmaningen som den engelske ligaledaren kommer att innebära. Som jag ser det känns det på förhand som ett ganska jämnt möte med liten fördel för Chelsea. Så känslan efter att resultatet av lottningen var bättre än i samma läge förra året då lotten föll på Barcelona.

Kvartfinalmötet mellan PSG och Chelsea inleds på Parc des Princes den 2 april med returmöte i London den 8:e april. Naturligtvis är det riktigt viktigt för PSG att få med sig ett bra resultat från hemmamatchen och helst inte släppa in något mål. Vad mål på bortaplan kan betyda fick ju laget bittert erfara förra säsongen efter att spelat 2-2 hemma och sedan 1-1 borta mot Barcelona.

PSG och Chelsea har inte mötts i någon tävlingsmatch sedan säsongen 04/05 då lagen ingick i samma grupp i gruppspelsfasen av Champions League. Då vann Chelsea med 3-0 i Paris medan mötet i London slutade mållöst. Chelsea var redan då den storklubb som den är i dag medan det i fallet PSG har hänt massor sedan dess, så det bör kunna bli en mycket jämnare kamp denna gång. Lagen möttes senast i en försäsongsmatch i New York inför förra säsongen och du blev slutresultatet 1-1.

I skuggan av Champions League-lottningen i Nyon spelade PSG i kväll också ligamatch på konstgräset i Lorient. PSG vann utan att förta sig med 1-0 efter mål av Thiago Motta. Det var verkligen en dag på jobbet för PSG som verkligen ine gjorde mer än vad som verkligen behövdes. Faktum är att Lorient när det gäller chanser hade minst lika mycket som PSG av den varan och hade förtjänat åtminstone ett oavgjort resultat. Men jag tackar naturligtvis och tar emot. Segern innebär att PSG nu leder ligan med hela 11 poäng före Monaco, men då har Monaco en match mindre spelad.

En hel del smolk i glädjebägaren och skäl till viss oro inför det som komma skall efter matchen i ett för kvällen regning Bretagne var att Thiago Silva tvingades bryta matchen på grund av skada efter att ha fått en smäll i ansiktet. förhoppningsvis var bytet bara en ren säkerehetsåtgärd men om det visar sig att det är något som håller honom borta från spel i några veckor är det inte bra. Inte alls. Kapten Silva måste finnas på plan för att PSG ska ha någon riktig chans att rubba Chelsea. Försvarsspelet utan honom, med Marquinhos och Alex som mittbackspar, känns bitvis riktigt skakigt.

Men alldeles oavsett ska det bli en häftig upplevelse att få se mitt älskade PSG mäta sina krafter med ett storlag som Chelsea. Men före det väntar en viktig ligamatch borta mot Nice nästa helg. Ici c’est Paris!

Bienvenue Zlatan!

Rêvons plus grand. Så lyder Paris Saint-Germains nya klubbmotto. Och visst har de senaste dagarnas händelser kring klubben i mitt hjärta fått det att kännas som att leva i en dröm. En dröm som, och jag kan knappt tro det ens nu när jag skriver det, har blivit sann. Jag får erkänna att jag har tagit allt snack och alla spekultationer kring att Zlatan Ibrahamovic skulle vara på väg att flytta till PSG som just snack och spekulationer. Och egentligen är det först efter att ha sett den nyss avslutade presskonferensen från Parc des Princes som det verkligen har gått upp för mig att Zlatan verkligen kommer att spela i PSG-tröjan de kommande säsongerna (det nyunderskrivna kontraktet är på tre säsonger). Att under en dryg veckas tid fått se världsspelare som Ezequiel Lavezzi, Thiago Silva och nu Zlatan Ibrahimovic ansluta till PSG känns lika fantastiskt som overkligt. Men, som Zlatan påpekade på presskonferensen, nu gäller det för drömlaget att leverera på planen också. Och att inget mästerskap vinner sig av sig självt och på papperet blev smärtsamt tydligt redan förra säsongen då spelet ofta hackade och PSG ”bara” slutade tvåa. Med det nu synnerligen förstärkta laget blir pressen inte direkt mindre. Inte minst på tänaren Carlo Ancelotti som får en grannlaga uppgift att snabbt bygga ett LAG av dessa lysande beståndsdelar, ett område där förra säsongens PSG lämnade en hel del i övrigt att önska och det blev som bekant Montpellier, det lag som spelade särklass bäst ihop som lag, som tog hem ligatiteln – trots en blygsam spelarbudget. Nu tror jag inte att det är Montpellier som blir den största utmanaren om ligatiteln. Det är Lille, som lite i tysthet har värvat oerhört intressanta spelare, som jag ser som den största rivalen. Lyon och Marseille kommer självklart också att vilja blanda sig i kampen om segerpokalen. En sak är dock säker: PSG kommer att bli laget att slå och den kommande säsongen kommer att bli den mest intressanta någonsin i Ligue 1. Det kan liksom inte bli den 11 augusti då PSG begår säsongspremiär hemma mot Lorient fort nog. Allez, PSG! Rêvons plus grand!

Miraklet som aldrig inträffade

Félicitations Montpellier! Jag hoppades in i det sista på ett mirakel men det infann sig aldrig. Trots att ett dåligt spelande PSG vände underläge till seger borta mot Lorient och att Auxerre faktiskt tog ledningen i matchen mot Montpellier känns det som att det aldrig ens var riktigt nära att miraklet skulle inträffa. Det här har varit Montpelliers säsong, inte minst efter juluppehållet. Laget har genomgående spelat den bästa och mest underhållande fotbollen, haft den där lilla turen som behövts vid rätt tillfällen och visat att ett bra och långsiktigt lagbygge kan övertrumfa miljardinvesteringar i stjärnspelare som PSG genomfört. Montpellier visade i kväll återigen sin styrka och vände till seger med 2-1,

Pengarullningen från PSG:s håll lär fortsätta i sommar. Och det känns som att det kommer att behövas. Laget behöver förstärkas med en eller två högklassiga forwards och en till spelfördelare av rang. Utöver det är det nog bäst att hålla sig lite lugna och jobba med att få det spelarmaterial man redan har att bli mer samspelt.

Så återigen grattis Montpellier. Njut nu av segern för nästa år är det vår tur! Paris est magique! Oavsett vad som händer. Och en andraplats och säkrat spel i Champions League är trots allt inte illa det heller.

Nenê!Nenê!Nenê!

Efter ett snabbt äkta hattrick av Nenê, som därmed dessutom gick upp i delad skytteligaledning med sina 21 mål, tog Paris Saint-Germain en skön seger med 3-o hemma mot Rennes i den näst sista omgången av ligue 1. Därmed lever drömmen om ligaseger ända in i slutomgången. Tyvärr så kommer det förmodligen att stanna vid en dröm. Detta efter att Montpellier, på övertid mot ett Lille som var tvunget att vinna för att ha en chans på seriesegern och därmed satte allt på ett kort, kunde slå in segermålet till 1-0. Därmed räcker det för Montpellier att ta en poäng mot jumbon och redan nedflyttningsklara Auxerre på bortaplan nästa söndag för att bärga klubbens första ligaseger. Hoppet är naturligtvis det sista som överger än, men i det här fallet handlar det om att be om ett mirakel. Och i ärlighetens namn så vore det rättvist om Montpellier klarar av det. Sett över hela säsongen har de inte bara tagit flest poäng utan också spelat den bästa och finaste fotbollen. PSG har bortsett från en kort period i höstas, då bland annat Montpellier krossades med 3-0 på bortaplan, inte förrän nu i de sista omgångarna fått bitarna att falla på plats och börjat spela riktigt bra. De många värvningarna och den stora spelaromsättningen har helt enkelt kostat för mycket i form av ett lag som ännu inte riktigt är samspelt. Men till nästa säsong så…

Och en viktig sak som det faktiskt går att glädja sig åt i kväll. Det är nu helt klart att PSG slutar sämst tvåa och därmed är klart för spel i penningstinna Champions League till hösten. En viktig byggsten i klubbens satsning för att bli ett av de stora lagen i Europa och något som kommer att göra det lite lättare att knyta till sig den högprofilforward som laget fortfarande behöver. Annars är det min förhoppning att klubben kommer att ligga ganska lågt när det gäller värvningar i sommar och låta tränare Carlo Ancelotti bygga vidare på det material han redan förfogar över. En riktigt vass forward eller två och ytterligare en spelfördelande mittfältare. Det skulle räcka ypperligt för att vässa truppen.

Men innan det är dags att fundera allt för mycket på nästa säsong ska naturligtvis denna tas i mål För PSGs del handlar det om att göra sitt och avsluta snyggt borta mot Lorient, inte minst för att ta revansch för den snöpliga förlusten hemma på Parc des Princes i premiären i höstas, och sedan hoppas på ett mirakel av Auxerre. Och det är klart, större under har faktiskt hänt…Allez, Paris Saint-Germain!

Ici c’est Paris!

Jag har sagt det förr och säger det igen: sport är också kultur. Den här säsongen finns det dessutom riktigt goda möjligheter att det blir finkultur när det gäller mitt älskade Paris Saint-Germain. Detta nästan konstant underpresterande huvudstadslag kommer för alltid att vara hackkyckling i övriga Frankrike, men uppbackade av nya stenrika ägare från Qatar är det nu förmodligen en hel del avundsjuka inblandad i de sneda blickarna från den övriga hexagonen. Förvisso kan man ha många (och välgrundade) åsikter kring det vulgärt nyrika sättet med vilket klubben har agerat på transfermarknaden de senaste veckorna. Åtta nya spelare har kontrakterats, till ett sammanlagt värde av över 80 miljoner euro! Bara i transferkostnader, allså. Sedan tillkommer saftiga månadslöner. I dag skrev lagets verkliga profilvärvning, den argentinske landslagsmittfältaren Javier Pastore, under ett femårskontrakt med PSG. Övergångssumman till italienska Palermo ligger enligt rapporterna på svindlande 42 miljoner euro. Dessutom ska Pastore enligt rapporterna få en årslön på 5 miljoner euro. Naturligtvis rent löjliga och fullständigt horribla siffror. Det finns ingen rim och reson i det hela. Ingen männsika är värd de summorna. Men sådan ser marknaden ut i världsfotbollen och jag skulle ljuga om jag påstod att jag i rollen som PSG-supporter inte är exalterad som ett barn på julafton över att få en spelare som Javier Pastore till laget i mitt hjärta. Vilket gäller för de övriga ju nyförvärven också. Kevin Gameiro, som i seriepremiären på Parc des Princes ikväll direkt ställs mot sina tidigare lagkamrater i Lorient), Jéremy Ménéz, Blaise Matuidi, Milan Bisevac, Salvatore Sirigu, Nicolas Douchez och Momo Sissoko. Det vattnas i munnen när jag tänker på vilket fantastiskt lag som PSG kan ställa på benen denna säsong – och hur bra det kan bli när alla spelare verkligen har kommit till rätta i laget och kommit in i spelsystemet. Att PSG, på papperet i alla fall, är laget att slå i den franska ligan i år understryks av att inte mindre än fem av de spelare som togs ut i den franska landslagstruppen till träningslandskampen mot Chile har PSG som klubbadress!

Nu är det bara en timme kvar till att den nya säsongen äntligen sparkar igång. Jag ska snart ta på mig min matchtröja, ta med mig en skål med popcorn och slå mig ner i tv-soffan för att följa matchen. Jag säger precis som speakern och publiken på Parc des Princes brukar skandera precis innan matchstart: Ici c’est Paris!