Eufori!

Jag vet, det här är en frankofilblogg men jag kan helt enkelt inte låta bli: Loreen! Vilken hjältinna! Jag kan ärligt säga att jag efter det ena misslyckandet efter det andra de senaste åren hade börjat misströsta och tänkt tanken att jag aldrig skulle få uppleva en svensk seger i Eurovision Song Contest igen – och så blir det så här. En överlägsen seger,utklassning, defilering….något likande hade jag inte ens kunnat drömma om. Som den vän av Italien jag är måste jag dock säga att jag känner mig lite besviken på att det var just Italien av alla länder som var ensamt om att inte ge Sverige någon poäng överhuvudtaget. Skönt då att det franska folket höll stilen och delade ut en tolva.

Och när vi ändå är inne på ämnet Frankrike så kan jag inte låta bli att tycka synd om Anggun. Låten och hennes framförande av den var definitivt värt ett mycket bättre öde än den 22:a plats som det till slut blev. Det var långt sämre än vad jag hade väntat mig. Nu hoppas jag att Frankrike kan övertyga David Guetta att skriva en riktig dänga som kan reprentera landet i finalen i Stockholm (som jag antar att det trots allt blir) nästa år. Det skulle kunna vara ett segerrecept för Frankrike. Men nu ska vi inte spekulera för mycket i vad som händer nästa år. Nu ska vi glädjas med Loreen och fira segern! Euphoria! Så sant som det är sjunget!

Inför den stora musikfesten

Det har gått hela 35 år sedan sist. Frågan är om den långa och tråkiga sviten av år utan seger för Frankrike i Eurovision Song Contest bryts i kväll. Inte sedan Marie Myriam i London den 7 maj 1977 vann med L’oiseau et L’Enfant har Frankrike fått äran att ståta överst på prispallen.

Några gånger sedan dess har det varit riktigt nära, till exempel 1991 då Frankrikes bidrag Le dernier qui a parlé med Amina med verkligen minsta möjliga marginal fick se sig besegrat av Sveriges Fångad av en stormvind med Carola, men i  mångt och mycket har Frankrike på senare tid haft mycket svårt att hävda sig i den tävling där Frankrike och det franska språket inledningsvis var dominerande. Det senaste franskspråkiga bidrag att vinna var Ne partez pas sans moi som Céline Dion framförde för Schweiz räkning 1988.

I fjol var det många som trodde att Frankrikes dystra svit skulle brytas. Landets bidrag Sugno med Amaury Vassili var favorittippat på förhand men experterna visade sig ha grovt missbedömt låtens potential. Det blev till slut en 15:e plats för den förvisso pampiga, men svårtillgängliga låten.

I motsats till hur det var för bara några år sedan så fortsätter dock Frankrike sin satsning på att försöka vinna tävlingen. Även i år har man valt att skicka en namnkunnig artist, den här gången i form av indonesiskfödda Anggun. Jag gillar Echo (You and I) som hennes låt i tävlingen heter, men är mycket tveksam till om den ska kunna bli låten som ger de franska eurovisonfantasterna sin efterlängtade framgång. Den har potential att nå topp 10, men mer än så ska vi nog inte hoppas på för Frankrikes räkning.

Då känns det betydligt bättre ur ett svenskt perspektiv inför kvällens final. Nu visade det sig som sagt så sent som i fjol hur lite ett favoritskap på förhand i praktiken kan betyda, men jag har en känsla av att Loreens Euphoria kommer att kunna motsvara det där favoritskapet riktigt bra.

Jag är inte så säker på att den kommer att vinna, min känsla är att det blir Ryssland som tar hem det (en catchy låt och en kul gimmick har på senare år visat sig vara en mycket effektiv kombination i den här tävlingen) och jag vill också höja ett varningens finger för Italiens, Serbiens och Spaniens bidrag. Men jag tror att Loreen mycket väl kan upprepa Eric Saades bronsplats från förra året och en seger är definitivt inom räckhåll.

Efter resultatet i de två semifinalerna och vetskapen om att alla de fem stora plus titelförsvarande Azerbajdzjan har skickat bra låtar känner jag mig övertygad om att det under alla omständigheter kommer att bli en härlig och underhållande kväll för oss Eurovisionentusiaster. Årets finalfält är det starkaste på flera år. En önskedröm vore Sverige etta och Frankrike tvåa. Som 1991. Vad sägs om det?