Den mörkaste noir Gabin-dagen till ära

Jag har några traditioner här på bloggen som jag håller hårt på även om takten när det gäller publicerade inlägg inte är den jag skulle önska. En av dessa är att den 17 maj skriva om några rader om någon av alla de filmer som Jean Gabin medverkade i under sin långa karriär. Helt enkelt för att hylla denne gigant inom fransk film och tillika personliga favorit på denna hans födelsedag.

I år föll valet på en av de mörkaste av franska noir-filmerna. Ja, kanske till och med den mörkaste: Voici le temps des assassins (eller Hon kom från Marseilles som den svenska titeln fick bli) i regi av Julien Duvivier från 1956. Det var en återförening av radarparet Duvivier och Gabin som bland annat med stor framgång samarbetade i den stilbildande Pépé le moko (Pépé från Marseille från 1937).

Julien Duvivier brukar omtalas för den pessimism och det mörker som genomsyrar hans filmer, vilket såklart har en del med den tid i vilken han var verksam att göra, och Voici le temps des assassins är något av ett typexempel. Det är som jag redan varit inne på en noir-film, men den är inte av den hårdkokta sorten utan har starka drag av drama också.

Den inleds med några fantastiska och fina bilder från Les Halles i Paris som området såg ut förr innan det revs för att ge plats åt det köpcentrum som många sentida Parisresenärer förknippar platsen med. Handlingen tar sin början med att en ung kvinna anländer till Paris.

Catherine som hon heter (utmärkt spelad av Danièle Delorme) söker upp den omtalade kocken André (Jean Gabin) på hans restaurang invid Les Halles. Hon presenterar sig som dotter till hans före detta fru som han sedan länge är skild från och berättar att mamman nyligen dött. André tar Catherine under sina vingar. Så långt är allt väl, men snart visar det sig att Catherine kanske inte är den väna gestalt som hon verkar vara.

Voici le temps des assassins räknas (trots det mörker, den cynism och det manipulativa beteende som delar av persongalleriet ger uttryck för) som en klassiker och bland dess mest namnkunniga tillskyndare återfinns bland andra François Truffaut och Bertrand Tavernier. Jag kan tycka att Duvivier gjort bättre filmer, men det är något fängslande och raffinerat över hans iscensättning av berättelsen. Skådespelarna är genomgående utmärkta och Armand Thirards svartvita foto är fantastiskt. Och bara de där inledande bilderna från Les Halles och det utomordentliga tidsdokument de gör filmen till gör den till i det närmaste obligatorisk att se för den som hyser varma tankar för den franska huvudstaden (och vem gör inte det ;)).

 

Kan man älska ett varuhus version 2.0

Nyss hemkommen från ett besök i ett högsommarvarmt Paris har jag anledning att uppdatera den ranking av mina favoriter bland den franska huvudstadens FNAC-butiker som jag publicerade här på bloggen förra året. Som den FNAC-oman jag en gång för alla nu är tillbringade jag en inte oansenlig del av Parisvistelsen i just FNAC-lokaler.

Det har onekligen hänt en del på FNAC-fronten under de knappa två år som gått sedan jag var i Paris senast, vilket föranleder den uppdatering av min personliga ranking som jag nu ska presentera.

1. FNAC LA DÉFENCE (En ny favorit. Bra utbud av såväl filmer som skivor och böcker i rymliga och fräsha lokaler över flera väningsplan. Butiken är dessutom belägen i det moderna, häftiga och lätt futuristiska köpcentret CNIT. Stort plus också för att butiken även har öppet på söndagar).

2. FNAC MONTPARNASSE (Håller stilen sedan sist. Liknar på många sätt butiken i La Défence men får nöja sig med andraplatsen på rankingen eftersom den inte har öppet på söndagar)

3. FNAC ITALIE 2 (Min ”hemma”-butik i Paris. Ligger i köpcentret Italie 2 invid Place d’Italie, bara hundratalet meter från det hotell där jag alltid bor när jag är i Paris. En ganska kompakt butik som har ett brett utbud men som kanska allra mest i imponerar när det gäller avdelningen film. Brände stor del av min reskassa här).

Förändringar sedan sist är att min tidigare absoluta favoritbutik FNAC CHAMPS-ÉLYSÉES har tappat mark. Den har förvisso fått en rejäl ansiktslyftning sedan sist och är verkligen superfräsch, men utbudsmässigt har den tappat till det sämre. Det är den FNAC-butik som tydligast bär spår av krisen inom både film- och musikindustrin. Det yttrar sig i att utrymmet för och utbudet av film och musik kraftigt har minskat i butiken. I gengäld har den förvisso fått en liten bokavdelning men det som verkligen lyfts fram i butiken numer är spel. Inget ont i det, men det är inte riktigt mitt intresseområde. Som alla andra FNAC-butiker så är den naturligtvis alltjämt väl vär ett besök men faktum är att jag nog nu främst skulle rekommendera ett besök på närliggande Virgin Megastore för den som vill handla film, musik eller böcker på mäktiga Champs-Élysées.

Även FNAC LES HALLES har förlorat sin plats på listan. Jag var förvisso inte inne i butiken den här gången så den kanske håller stilen. Däremot är hela området kring de gamla hallarna än mer rörigt än vanligt på grund av att det är föremål för ett minst sagt omfattande restaureringsarbete. En nödvändig ansiktslyftning som säkert kan föra med sig att butikerna i köpcentret per automtatik kommer att kännas trevligare. Så FNAC LES HALLES kanske snart är tillbaka på min topp 3 över Paris FNAC-butiker.

Kan man älska ett varuhus?

Hej! Jag heter Mattias och jag är FNAC-oman. Det är bara att erkänna. Mönstret är tydligt. Det första jag gör när jag kommer till Paris, efter att ha checkat in på det lilla och oansenliga hotell vid Place d’Italie som jag har kommit att betrakta som mitt hem i Paris, är att ta métron från Place d’Italie till Charles de Gaulle-Etoile – jag tar alltid 6:an eftersom man då slipper byta vid kroniskt överbelamrade Concorde eller Franklin D. Roosevelt, även om restiden kanske blir längre – och sedan promenera längs Champs-Élysées ner till FNAC-butiken (efter kanske halvannan timme där brukar nästa stopp bli PSG-butiken några hundra meter längre ner på andra sidan paradgatan, så’n vanemännsika är jag…). Under min nyligen avslutade semester i Toscana gjorde jag och min fru en dagstur till Florens. En liten utflykt som jag verkligen såg fram emot, inte bara för all berömd konst och stadens mytomspunna skönhet – eller för att Florens glassfestival just då pågick för fullt – utan också för att Florens är en av de få städer i Italien som har ett FNAC! Nu visade det sig att FNAC låg en bit utanför staden och att det skulle ta cirka 40 minuter med buss, enkel resa, att ta sig dit så det blev inget FNAC-besök. Lite motvilligt lät jag mig övertalas om det orimliga i att lägga så stor del av några timmars besök i Florens på att åka buss till ett köpcenter. Hon hade såklart helt rätt, men nog smärtade det lite. Nu fick vi en riktigt trevlig vistelse i Florens ändå, så jag är mycket nöjd. Men det är klart, jag hade hemskt gärna kunnat lägga FNAC i Florens till den rad av olika FNAC i världen som jag har besökt. En rad som i skrivande stund omfattar Bryssel (mitt första FNAC som därmed har en speciell plats i mitt hjärta), Milano, Nice, Marseille – och då Paris. Här tänkte jag nu bjuda på min topp tre-ranking (jag är inte bara FNAC-oman utan listoman också…) över Paris FNAC-butiker.

1. FNAC CHAMPS-ELYSEES (Ingen överraskning att den placerar sig etta med tanke på min beskrivning över hur mina Parisbesök brukar inledas. Synnerligen bra sortiment när det gäller skivor och filmer och en strategiskt placerad cafédisk för nödvändiga pauser i botaniserandet i det franska audiovisuella populärkulturella utbudet. Dessutom har jag fåt en känsla av att prisnivån faktiskt är aningen lägre här än på de övriga FNAC-butikerna. Dock är avsaknaden av en bokavdelning ett minus)

2. FNAC MONTPARNASSE (Bra belägen på trevliga Rue de Rennes och har i motsats till butiken på Champs-Élysées en bokavdelning. Skiv- och filmavdelningarna är dock inte lika välsorterade. Charmig planlösning över flera plan)

3. FNAC FORUM-LES HALLES (Är väl egentligen den största butiken och den har välsorterade skiv-, film- och bokavdelningar. Jag kan dock inte låta bli att tycka att hela Les Halles-komplexet är ganska osexigt och det drar ner helhetsintrycket. Brukar dock, naturligtvis, hamna även här vid alla Parisbesök)

Summa summarum är dessa tre butiker, eller kanske främst deras frestande utbud, ansvariga för åtskillig ångest när det gäller att hålla sig inom gränserna för tillåten vikt på bagaget inför hemresan.