(Des)champ(s)ion(s) du monde!

 

Så underbart! Frankrike är världsmästare i fotboll igen efter 20 långa år. Och visst är det något poetiskt över att PSG-spelaren Kylian Mbappé, en spelare som föddes samma år som det där första guldet vanns, fick göra ett av målen och ännu en gång bli historisk.

Han gjorde målet som gav Frankrike 4-1 och i praktiken stängde matchen blev blott andre tonåring att göra mål i en VM-final. Den förste var en viss Pelé…

Kylian Mbappé som efter slutsignalen högst välförtjänt också fick ta emot priset som mästerskapens främste unga spelare, innan han som synes på bilden ovan fick kyssa pokalen.

Förbundskaptenen Didier Deschamps som ska tillskrivas oerhört mycket ära för framgångarna blev också blott tredje person i historien att vinna VM både som spelare och förbundskapten.

4-2 kanske inte speglade matchbilden och Frankrike hade flyt med en del avgörande domslut men det spelar mindre roll. Nu blir det firande och sett till hel turneringen är det nog inte många som inte håller Frankrike som värdiga mästare! Allez les Bleus! Champion du monde!

Allez Les Bleus!

Förberedelserna är i full gång, nervositeten börjar krypa sig på och drömmen om att senare i kväll få släppa loss firandet för full lever i allra högsta grad.

Besvikelsen efter förlusten i EM-finalen för två år sedan ska förhoppningsvis bytas ut mot glädjeyra över ett andra VM-guld (nära nog på dagen 20 år efter det första).

Men jag tar absolut inget för givet, Kroatien är en mycket tuff motståndare och min uppskattning är att det är 50-50 vilket lag som vinner. Bägge lagen har gott om individuell briljans, men också ett imponerande lagspel.

Håller en extra tumme för att det blir Kylian Mbappés individuella briljans som avgör och han han gör sig giganterna Michel Platini och Zinedine Zidane som med nummer 10 på ryggen som lett Frankrike till guld. Allez Les Bleus!

Frankrike bryter ny teknisk mark i VM – igen!

Då var VM-festen i gång även för Frankrikes del. Fast så värst festligt var det inte. I alla fall inte spelmässigt. Men det räckte till en seger med 2-1 mot Australien i den inledande gruppspelsmatchen efter ett sent avgörande mål av Paul Pogba och det är ju ändå segrarna som räknas och inga stilpoäng som delas ut.

Men helt klart är att det kommer att krävas en rejäl uppryckning om laget ska nå så långt i turneringen som det som en av huvudfavoriterna tippas göra. Å andra sidan går det att dra sig till minnes att EM på hemmaplan för två år sedan också inleddes med krampaktigt spel och en knapp seger. Då bar det så småningom hela vägen till final.

Intressant är hur Frankrikes första mål i matchen mot Australien kom till. Det var nämligen ett historiskt mål. Den straff som Antoine Griezmann säkert satte i nät utdömdes först efter att det för VM nya videogranskningssystemet VAR använts – och det var första gången som det användes till att korrigera ett så avgörande domslut på planen.

Frankrike har en förmåga att vara inblandat i nymodigheter. I det förra mästerskapet i Brasilien för fyra år sedan användes målkamerasystemet Goal-line technology för första gången och det första mål som tilldelades genom det var ett av Karim Benzemas mål för Frankrike mot Honduras i gruppspelet. Till det kan tilläggas att Frankrike också var VM-historiens första lag att vinna en match genom den nu avskaffade Golden Goal-regeln. Det var Laurent Blancs mål i förlängningen i åttondelsfinalen mot Paraguay i hemma-VM 1998.

Allez Les Bleus!

 

Allez Les Bleus!

Exakt en månad efter invigningsmatchen ska det hela avslutas. Och vilken avslutning det kan bli. Frankrike har satt sig i en god position att göra just det som man gjort de två senaste gångerna man anordnat ett stort mästerskap i fotboll för herrar: nämligen att vinna.

Inför kvällens final mellan Frankrike och Portugal är hemmanationens hjältar klara favoriter att vinna, men Portugal kommer inte att bli något lätt nöt att knäcka. Men om man jämför hur de bägge lagen har presterar hittills under turneringen så känns Frankrike ändå klart bättre.

Så det är helt klart läge för en explosion av fransk fotbollseufori sent i kväll. För oss som gillar fransk fotboll finns det all anledning att känna stor förväntan på vad Antoine Griezmann, eller Grizou som han har kommit att kallas efter att gång efter annan visat vägen för Frankrike under detta mästerskap, och de andra franska spelarna ska kunna uträtta.

Jag tar inte ut något i förskott, men min känsla är åndå att det är den franska lagkaptenen som får höja bucklan mot skyn när domaren blåst av matchen. Och att fira en fransk seger skulle självklart lindra den tomhet som jag alltid känner när ett stort mästerskap i fotboll har tagit slut. Man vänjer sig ju så snabbt med ynnesten att få se toppfotboll nästan varje dag under en månads tid. Allez, Les Bleus!

Festen kan börja!

Som den fotbollsnörd jag är har jag längtat och längtat. Nu är äntligen stunden här. I kväll drar EM i fotboll för herrar i gång och en hel månad av fotbollsmässig njutning ligger framför oss. Som bekant så är det i Frankrike som står för värdskapet denna gång.

Vilket är ett gott omen för oss som håller tummarna för franska framgångar. Frankrike har ju vunnit de två senaste fotbollsmästerskapen som landet arrangerat: EM 1984 och VM 1998. Om det blir segeryra på Champs-Élysées även denna gång återstår naturligtvis att se.

Ett första steg mot det vore ett bra resultat i kvällens invigningsmatch mellan Frankrike och Rumänien. Efter en fin insats i VM för två år sedan och ett på papperet spännande lag så finns det i alla fall förhoppningar och förväntningar att Frankrike ska kunna gå långt i turneringen.

För Sveriges del inleds turneringen på måndag, med match mot Irland på Stade de France i Paris. Återstår att se om Sverige och Frankrike kommer att mötas även i detta EM, för fyra år sedan möttes lagen redan i gruppspelet. Den här gången blir det i så fall i slutspelet.

Ett inte helt otänkbart scenario med tanke på hur turneringens spelschema ser ut är faktiskt att det kan bli en åttondelsfinal mellan Sverige och Frankrike i Lyon den 26 juni.

Men det är än så länge bara spekulationer och något vi får återkomma till om det skulle bli så. Innan vi är framme vid vilka som går vidare från gruppspelet och vilka som får möta varandra i slutspelet är det massor av spännande gruppspelsmatcher att njuta av. Och allra först är det alltså Frankrike-Rumänien som gäller. Allez, Les Bleus!

Det drar ihop sig…

Mindre än en timme till avspark. Pulsen är i stigande och nervositeten börjar på allvar att sätta in. Men oj, vad kul det ska bli. Frankrike är tillbaka på den nivå landet som fotbollsnation ska befinna sig på. Som ett av världens allra främsta. Drömmen om att den 14 juli få fira dubbelt: både nationaldag och ett nyvunnet VM-guld lever i allra högsta grad, det här franska laget har kapacitet att störa alla de kvarvarande lagen. Men uppgiften i kväll blir riktigt tuff, för även om Tyskland förutom i överkörningen av Portugal i den första gruppspelsmatchen inte övertygat i turneringen är det ett lag att ta på allra största allvar.

Dessutom är jag, som jag varit inne på tidigare, lite orolig att avsaknaden av Franck Ribérys spetskompetens till slut kommer att märkas och få konsekvenser. För att kunna gå hela vägen behövs oftast spelare av den kalibern. Jag håller tummarna för att Antoine Griezmann, som spelar från start i kväll, går in och gör en stormatch. Griezmann som för övrigt ryktas vara på väg till mitt älskade PSG. Inte mig emot, i så fall. Men nu tänker vi inte på klubblagsfotboll. Nu är det full koncentration på VM. Det är kvartsfinaldags. Det är Frankrike mot Tyskland. Det är hur kul som helst! Allez, Les Bleus!

Gå all in på Frankrike i kväll!

I dag är det ett ypperligt läge att rejält släppa loss frankofilen inom dig. Först genom att kolla in Frankrikes åttondelsfinal mot Nigeria i fotbolls-VM, matchen börjar klockan 18.oo och sänds på SVT, och sedan genom att titta på fransk film. Klockan 21:30 visar SVT1 den atmosfärrika spänningsfilmen Mysteriet på Moulin Rouge (Mystère au Moulin Rouge) från 2011 i regi av Stéphane Kappes.

Vi börjar med det som jag ägnar det mesta av min uppmärksamhet åt just nu, fotbollen. Det har ju varit ett smått fantastiskt VM hittills och att det gått så bra för Frankrike gör ju inte den känslan mindre stark. Men att dominera i ett gruppspel (i en på pappret dessutom tämligen svag grupp) är en sak, utslagsmatcher något helt annat. Så även om Frankrike får ses som storfavorit att ta hem matchen mot Nigeria i kväll är det inte med någon bergfast övertygelse om att det verkligen kommer att bli fransk seger som jag kommer att ta plats framför tv:n om några timmar. Det har ju dessutom varit något av ett överraskningarnas VM såhär långt.

Det som känns betryggande inför kvällen är den harmoni som den franska truppen och spelet utstrålar, så långt ifrån den individualism och krampaktighet som kännetecknat den franska landslagsfotbollen de senaste mästerskapen. Avsaknaden av skadade storstjärnan Franck Ribéry har knappt märkts, kollektivet har klivit fram och Frankrike har blivit en lagmaskin. Vi får se hur långt det räcker.

Jag befarar att Franck Ribéry med den enorma spetskompetens han har hade behövts för att Frankrike ska kunna gå riktigt långt i den här turneringen, men jag har naturligtvis gärna fel. Med risk för att gå saker och ting i förväg väntar förmodligen Tyskland i en eventuell kvartsfinal för Frankrike och mot det stentuffa motståndet behövs spelare av Ribérys kaliber.

Men först och främst är det alltså full fokusering på Nigeria som gäller. Allez, Les Bleus!

Mysteriet på Moulin Rouge, som alltså visas på SVT1 efter fotbollen i kväll, är en inte helt oäven tv-film som (som titeln indikerar) utspelas 1892. Den unga och lite pryda kvinnan Diane anländer till Paris för att försöka ta reda på vad som har hänt hennes syster som försvunnit. Spåren leder henne till kabarén vid det mytomspunna nöjespalatset Moulin Rouge. För att på nära håll kunna söka vidare efter sin syster gör hon allt för att bli antagen som dansare i kabarén. I takt med att hennes efterforskningar framskrider börjar det hända hemska saker och Diane inser snart att även hon kan vara i fara.

Mysteriet på Moulin Rouge är sannerligen inget mästerverk men för att vara en tv-produktion känns den ändå hyfsat påkostad. Kläderna och La Belle Epoque-miljöerna är snygga och skickligt återskapade och storyn i alla fall dugligt utmejslad och spännande. Skådespelarmässigt svajar det på sina håll men belgiskan Emelie Dequenne (som gjorde en sensationellt stark debut i Dardenne-brödernas guldpalmvinnare Rosetta 1999) är riktigt bra i huvudrollen.

Med tanke på att Mysteriet på Moulin Rouge är en tämligen snäll kriminalhistoria som utspelas i fashionabla men också lite mörka parisiska sekelskiftesmiljöer kan jag tänka mig att den borde attrahera alla som gillar att läsa Claude Izners spänningsromaner. Stämningen i Mysteriet på Moulin Rouge påminner onekligen om den i Victor Legris-mysterierna.

Äntligen dags igen!

Det finns få saker som jag tycker är lika häftiga som ett stort mästerskap i fotboll. När det vankas VM eller EM är min ambition alltid att se alla matcher, vare sig Sverige är med eller inte. Vi är bara inne på den fjärde dagen av världsmästerskapet än men såhär långt har jag sett alla matcher. Men det är klart, vissa matcher känns mer speciella än andra. Naturligtvis Sveriges i de fall där Sverige har lyckats kvalificera sig, men också Italiens och Frankrikes. Min kärlek till det italienska landslaget daterar sig till VM i Spanien 1982 (det första fotbollsmästerskap som jag kommer ihåg helt och hållet och medvetet följde), medan kärleken till Frankrike inte riktigt är lika gammal.

Mitt frankofila jag föddes som jag har varit inne på tidigare här på bloggen några år in på 80-talet och den där frankofilin smittade av sig även på mina fotbollsmässiga sympatier lite senare. VM i Mexiko 1986 var det första mästerskap där jag började följa det franska landslaget med mer positiv blick och därifrån har det utvecklats. Sedan hade ju franska landslagsfotboll en lite tyngre period, man misslyckades till exempel kvala in till världsmästerskapen1990 och 1994 (efter att ha hamnat efter Sverige och Bulgarien i kvalgruppen) så det var egentligen inte förrän i hemma-VM i Frankrike som jag som fullskalig frankofil fick nöjet att följa ett franskt landslag nästa gång. Det blev som bekant en synnerligen angenäm upplevelse med VM-guld och fullständig upprättelse.

EM 2000 och VM 2006 blev närmast perfekta fotbollsupplevelser för mig, helt perfekt hade naturligtvis varit om Sverige gått hela vägen och vunnit, eftersom Frankrike och Italien i dessa mästerskap möttes i final. I bägge fallen blev det dramatiska, välspelade och härliga matcher. En dröm för min del vore såklart en repris på det i Rio de Janeiro om en knapp månad. Italien tog ju ett litet steg mot ett sådant scenario genom att i natt svensk tid inleda sin turnering med att rättvist besegra England med 2-1. Italien var ju också i final i EM för två år sedan så där finns det relativt färska, fina minnen att falla tillbaka på.

När det gäller Frankrike har det dock varit motgång på motgång sedan den där VM-finalplatsen 2006. Själva finalen där kan väl också sägas ha varit en motgång eftersom det blev förlust på straffar och ikonen Zinedine Zidane fick avsluta sin spelarkarriär i skam efter att ha blivit utvisad efter att i förlängningen ha satt en dansk skalle i bröstet på den italienske försvararen Marco Materazzi, men ett VM-silver bör rimligtvis ses som en framgång.

EM 2008 slutade redan i gruppspelsfasen, vilket också var fallet i det senaste världsmästerskapet i Sydafrika för fyra år sedan. I EM för två år sedan gick det något bättre. Då blev det trots allt en kvartsfinalplats (trots förlust mot Sverige i den sista gruppspelsmatchen) men Frankrike gjorde en tämligen blek figur även i den turneringen. Vad värre är så har fransk landslagsfotboll under åren sedan 2006 skaffat sig ett dåligt rykte och fått något av ett löjets skimmer över sig. Värst var läget under och efter VM i Sydafrika. Då utspelade sig de inre stridigheter som det länge ryktats om inför mer eller mindre öppen ridå och spelare skickades av disciplinära skäl hem mitt under brinnande mästerskap.

Frankrike lyckades förvissa endast med ett nödrop kvalificera sig till detta världsmästerskap men sedan dess verkar förbundskapten Didier Deschamps ha fått ordning på sina styrkor. De värsta oroshärdarna har rensats ut ur truppen och det har till synes givit resultat. Spelet har börjat stämma och det finns en glädje i det franska spelet som man inte har sett på många år nu. Spelarna verkar trivas tillsammans och då har resultaten också kommit. I den sista matchen inför resan till Brasilien besegrades Jamaica (inte det tuffaste motståndet i världen, jag vet, men ändå) med hela 8-0. Detta utan den skadade fixstjärnan Franck Ribéry i truppen. Ribéry som också kommer att missa VM.

Om bara två timmar är det avspark i Frankrikes första match i detta VM. Honduras står för motståndet och då får vi se hur det står till med den franska landslagsfotbollen även i skarpt läge. För det är klart att det är skillnad på träningslandskamp och tävlingslandskamp. I synnerhet i ett världsmästerskap där marginalerna är små och där varje misstag kan vara ödesdigert. Frankrike är naturligtvis storfavorit i mötet med Honduras, men favoritskap betyder ingenting. Fråga bara Uruguay (fyra i förra VM) som i går fick stryk med 1-3 mot Costa Rica. Jag tar absolut inte ut något i förskott men tycker ändå att det känns riktigt bra när det gäller möjligheterna för Frankrike att sätta avtryck i detta VM. Och då menar jag positiva avtryck och inte den typ av avtryck som Frankrike har satt de senaste mästerskapen. Allez, Les Bleus!