Brevbäraren som byggde ett palats (L’Incroyable histoire du facteur Cheval i orignal som hade svenska biopremiär i fredags är den verklighetsbaserade historien bakom ett av Frankrikes mest märkliga byggnadsminnen: Le Palais idéal i byn Hauterives i departementet Drôme i den sydöstra delen av landet.
Palatset stod färdigt 1912 och tog 33 år att bygga för den för ändamålet helt outbildade upphovsmannen Ferdinand Cheval. Han var till yrket lantbrevbärare och byggnationen av palatset skötte han utöver att sköta sina jobbsysslor vilka bestod av att till fots dela ut posten längs sin rutt på dryga tre mil! Inspirationen till arkitekturen fick han genom att se exotiska vykortsmotiv läsa om dem i tidskrifter som han delade ut och han byggde palatset av stenar han hittade längs sin gångrutt.
Regissören Nils Tavernier gör detta till berättelsen om mannen Ferdinand Cheval snarare än det på alla sätt märkvärdiga byggnadsverket. Här tecknas ett porträtt av en tystlåten och viljestark – på gränsen till självutplånande envis – man som tacklar livets med- och motgångar med jobb. Och motgångar av de mest fruktansvärda slag råkar han ut för längs vägen.
Jacques Gamblin är fantastisk i rollen och mejslar med lika små medel som verklighetens Cheval använde för att bygga sitt palats fram vad som i all lågmäldhet kan vara sitt livs roll. Fotot är genomgående oerhört vackert och berättelsen gripande och inspirerande. Men jag känner ändå att jag saknar några beståndsdelar för att kunna leverera ett riktigt toppbetyg till den här filmen.
På gott och ont är detta mannens berättelse. På gott eftersom Ferdinand Cheval var en fängslande och intressant person men på ont eftersom en djupare dykning ner i vad omgivningen, främst hans fru och dotter, tvingades offra för hans envishet och besatthet hade gjort filmen än mer gripande. Dessutom hade jag gärna sett att själva byggnadsverket fått lite större del av berättelsen.
Men fängslande är Brevbäraren som byggde ett palats likafullt och utan tvekan en film jag skickar med en rekommendation om att se. På den franska dvd-utgåva som jag såg filmen via finns dessutom en fin kortdokumentär om Le Palais idéal som gav extravärde.
BleuBlancRouge 