Det var inte vackert, inte övertygande och egentligen inte välförtjänt. Men det spelar liksom ingen roll. Det blev seger med 2-1 för mitt älskade PSG i prestigemötet med Marseille på Parc des Princes. PSG inledde förvisso lysande men efter att Jérémy Ménez redan efter 6 minuter givit laget ledningen med 1-0 så var det som att forceringen kom av sig och Marseille fick ta över, utan att för den skull dominera. Men det var betydligt närmre 1-1 än 2-0 under den första halvleken. Och när Marseille kvitterade en bit in i den andra halvleken kändes det absolut inte oväntat. Den dominerande känslan där och då var en oro över att det hela snart skulle rinna över i gästernas favör. Härligt nog lyckades dock PSG snabbt replikera. Mittbacken Alex nickade bara två minuter efter Marseilles kvittering in det som skulle bli segermålet. Trots några riktigt bra chanser för Marseille mot slutet och ännu en, vet inte vilken i ordningen, onödig utvisning på Momo Sissoko efter vårdslöst spel kunde PSG hålla undan och inkassera tre blytunga poäng i kampen med Montpellier om seriesegern. Efter den här omgången torde det vara helt klart att det kommer att handla om en duell mellan dessa två lag om pokalen. Montpellier leder på bättre målskillnad än PSG, men har å andra sidan en match mindre spelad. Mot Marseille för övrigt. Den spelas på onsdag och det kommer att bli en annorlunda känsla att hålla på Marseille för en gångs skull, för det är naturligtvis så att jag kommer att göra just det.
Även om det inte var någon helgjuten insats från PSG den här gången heller, Javier Pastore var ånyo i stort sett osynlig i matchen, och ingen total revansch för utspelningen på Stade Velodrome i Marseille i höstas så tror jag att det här kan ha varit en vändpunkt. En mental boost som kan räcka riktigt långt i guldstriden. Någon gång måste det trots allt lossna ordentligt med det spelarmaterial som coach Ancelotti har till förfogande. Ici c’est Paris!