Tidigare i höst hade den biografiska filmen De Gaulle premiär på svenska biografer. I dag tänkte jag ta upp en annan Sverigeaktuell film som kan ses som ett komplement till den.
I örnens skugga (Je ne rêve que de vous i original) åt nämligen också en film om verkliga personer som satte starka avtryck i den franska motståndsrörelsen mot den tyska ockupationsmakten under andra världskriget.
Men även om kriget är ständigt och påtagligt närvarande i handlingen så är I örnens skugga i första hand en film om kärlek; närmare bestämt kärlekshistorien mellan Léon Blum och hans blivande hustru Jeanne.
Den socialistiske före detta premiärministern Blum blev genom sitt hårdnackade motstånd mot den franska kapitulationen och de maktbefogenheter som gavs till marskalk Pétian och Vichyregimen en viktig figur för den franska motståndsrörelsen och eftersom han var jude blev han än mer av en måltavla för ockupationsmakten och dess medlöpare.
I örnens skugga är dock i huvudsak Jeannes berättelse. När den franska kapitulationen är ett faktum vägrar hon att följa med sin man och son när de lämnar landet för att sätta sig i säkerhet, allt för att i stället följa Léon Blum som hon har ett passionerat förhållande med.
Långtifrån alla ser med blida ögon på den betydligt yngre Jeannes relation med Blum men inget kan stoppa henne från att följa med vid hans sida. Inte ens att Vichyregimen arresterar, fängslar och åtalar honom.
I örnens skugga, som regisserats av Laurent Heyneman, hade biopremiär hemma i Frankrike hösten 2019. Här går den alltså direkt till dvd/vod. Vilket jag tycker känns rimligt eftersom den i min mening har produktionsvärden och känns som en tv-film.
Den innerliga kärlekshistorien mellan Léon och Jeanne är fin och deras berättelse gripande men Laurent Heyneman lyckas tyvärr inte förvalta materialet till en helgjuten film.
Personregin haltar emellanåt och berättandet drar då och då åt det melodramatiska och en del interiörer och scenografi känns som något överblivet från tv-serien En liten fransk stad (Un village francais).
Men med det sagt tycker jag att det trots allt är en sevärd film, inte minst i kombination med De Gaulle. Tillsammans utgör de ändå en bra inblick (från två olika fronter) av det franska motståndet under den andra världskriget. En dos fransk modern historia med andra ord.
BleuBlancRouge 