Den franska dokumentären Sur le chemin de l’école var en av förra årets stora överraskningar på den franska biomarknaden. Knappt 1,4 miljoner sålda biljetter ledde till att det blev den i förhållande till hur mycket den kostade att spela in ekonomiskt sett mest inkomstbringande filmen i landet 2013. Den blev heller inte bara en publik framgång, utan fick också kritikernas bifall och belönades tidigare i år med en César för bästa dokumentärfilm.
För tre veckor sedan gick den upp på bio även här i Sverige. På väg till skolan som den fått heta här har dock ännu bara fått synnerligen begränsad distribution så någon succé i nivå med den i Frankrike är knappast att vänta. Nu finns det såklart andra sätt att nå ut än på den traditionella biorepertoaren. Jag vet inte hur planerna ser ut på den fronten, men det här är en film som med fördel borde kunna visas på svenska skolor. Det är under alla omständigheter en finstämd, uppbygglig och viktig film som egentligen alla har nytta av att se.
Huvudpersoner i den av Pascal Plisson regisserade filmen är fyra skolbarn som bor på otillgängliga håll runtom i världen och som tvingas förflytta sig långa sträckor för att kunna ta sig till skolan. Dessa sträckor bjuder dessutom på sina egna och särskilda utmaningar och umbäranden för barnen. Vi får följa 11-årige Jackson från Kenya, 12-åriga Zahira som bor i Atlasbergen i Marocko, 11-årige Carlos från Patagonien i Argentina och 13-årige Samuel från Bengalen i Indien.
För Jackson handlar det om att med ansvar för sin lillasyster ta sig över savannen och se upp för elefanter och andra potentiellt farliga vilda. Zahira måste under den fyra timmar långa vandringen till fots besegra slingrande och snåriga vägar längs branta bergsryggar. Carlos har liksom Jackson sin lillasyster med sig när han på hästryggen ska ta sig de 18 kilometerna genom det karga landskapet i Patagonien och Samuel, som är rullstolsburen efter att ha drabbats av en sjukdom som berövat honom kontrollen över sina ben, behöver få hjälp från och blir dragen av sina två yngre syskon för att ta sig till skolan.
Det är både fängslande och spännande att följa dessa barn. Det är lite som att se fyra parallella Disneyäventyrsfilmer av klassiskt snitt, med den stora och avgörande skillnaden att detta är på riktigt. Sensmoralen i filmen är uppenbar och mer eller mindre klart uttalad: att vi här i västvärlden bättre ska uppskatta sådant som vi ofta tar för självklart och förstå hur bra vi generellt sett har det. En stor risk med ett så tydligt förmedlat budskap är naturligtvis att det blir en pekpinnevinande moralkaka av alltsammans. Det lyckas Pascal Plisson skickligt nog undvika.
Rent berättartekniskt är På väg till skolan en anspråkslös och enkel film. Det korsklipps förvisso mellan de fyra handlingsförloppen, men berättandet är rakt och utan någon guidande berättarröst. Pascal Plisson litar helt enkelt på att det räcker att växelvis på avstånd och riktigt nära få följa barnens väg till skolan och de utmaningar de ställs inför under tiden. Det är en helt korrekt bedömning.
På väg till skolan är dessutom oerhört vackert fotograferad vilket gör att naturen och landskapen som barnen färdas genom blir en sorts huvudrollsinnehavare i sig. Filmen bjuder på flera magnifika bilder och scenerier.
Något som jag dock hänger upp mig en aning på är den emellanåt lite övertydliga och snusförnuftiga franska dubbningen av barnen. Jag hade gärna sett att filmen textats och att barnen fått prata själva på sina hemspråk.
I sammanhanget bör tilläggas att det jag har sett är den franska dvd-utgåvan och därför inte säkert vet vilken version det är som visas på bio här i Sverige. Jag misstänker dock att det är samma (fast naturligtvis textad på svenska då).
Denna invändning är dock inte av något som helst avgörande karaktär. På väg till skolan är verkligen en film att ses och hänföras av. Och inte minst förundras över och uppslukas av de skildrade barnens enorma styrka och beslutsamhet.
På väg till skolan är i all sin enkelhet en engagerande, gripande och spännande film, men allra mest är det en hjärtvärmande och mycket positiv film full av glädje. En humörhöjare som stämmer till eftertanke.
Ett tips är att göra en helkväll av det och se både På väg till skolan och den andra utmärkta just nu bioaktuella franska dokumentären med skoltema Franska för nybörjare.
BleuBlancRouge 