I morgon är det äntligen dags igen. Då öppnar årets upplaga av Bokmässan i Göteborg. Som traditionen bjuder här på bloggen så förbereder jag mig inför mässan med att leverera ett färskt boktips.
Den här gången handlar det om ett debutantverk, Viviane Élizabeth Fauville av Julia Deck. Det är ännu en av de där täta, intensiva och tämligen korta (i det här fallet ca 150 sidor) romaner som passar min läsrytm så bra, det dåliga samvetet över att jag tyvärr inte hinner läsa så mycket skönlitteratur som jag helst skulle vilja gör sig alltjämt ständigt påmint.
Att det rör sig om ett debutantverk tål att påpekas för det finns inget i den stilistiskt och formmässigt så gott som fulländade roman som skvallrar om det. Jag kan på rak arm inte komma ihåg att jag läst en annan debutant som på samma sätt som Julia Deck haft så fullständig kontroll över sitt språk och uttryck i en så utmanande berättarform som hon ger sig på i Viviane Élizabeth Fauville.
Språket är sparsmakat och exakt, tempot varieras ideligen och allra mest imponerande är hur hon på ett så ledigt och naturligt sätt går från ett berättarperspektiv till ett annat. Det är en bok som på ett effektivt sätt försätter läsaren i nästan samma förvirring över vad som händer som dess kvinnliga huvudperson känner och det är ett rasande skickligt och effektivt sätt att berätta och den skriver definitivt inte läsaren på näsan. Tvärtom.
Den lämnar flera öppningar till egna tolkningar av vad som egentligen händer i den kriminalromandoftande berättelsen. Viviane Élizabeth Fauville är en roman som ställer en del krav på läsaren men som å andra sidan ger rejäl lön för den extra mödan.
Julia Deck vilar inte på hanen utan slungar i den suggestiva inledningen läsaren direkt in i handlingen. Redan i det andra stycket är jag fast: ”Du är inte helt säker men det känns som att du för fyra fem timmar sedan gjorde något som du inte borde ha gjort. Du försöker minnas vad du gjorde, hur dina handlingar följde varandra, men så fort du får tag i en bit slinker det undan och, i stället för att automatiskt leda dig vidare till nästa, faller det rakt ned i det svarta hål som är vad som fanns kvar av ditt minne”. Sedan kan jag helt enkelt inte sluta läsa. Det finns ett driv i texten som det inte går att värja sig emot.
Duet i texten är berättelsens huvudperson, titelns Viviane Élizabeth Fauville. Hon är 42 år gammal, har ett bra jobb, ett tre månader gammalt barn och är nyseparerad från sin man. Allt detta överskuggas när hon morgonen efter den mystiska inledningen på romanen vaknar upp och kommer ihåg att hon dagen innan dödat sin psykiatriker. Hur är dock inte säker på varför och börjar försöka leta i sitt minne efter ledtrådar.
Att hon själv inte riktigt har koll på vad som hänt och krampaktigt kämpar för att få rätsida på situationen är naturligtvis illa nog och att hon samtidigt kallas till förhör och blir föremål för polisens utredning kring brottet gör självklart inte saken bättre. Vivianes förvirring tilltar av den stressade och pressade situationen och paranoian och de totala sammanbrottet tycks vänta runt hörnet. Och verklighet och fantasi blir allt svårare att hålla isär för henne.
Julia Deck lägger mycket skickligt bit för bit i det intrikata pussel som personen Vivane Élizabeth Fauville och berättelsen upphör aldrig att överraska eller fascinera. Och som sagt, hon lämnar en hel del öppningar för egna tolkningar. Det är naturligtvis i första hand en berättelse om psykisk ohälsa och det går definitivt att läsa in en kritik mot samhällets sätt att möta denna, men jag ser även Vivane Élizabeth Fauville som en fängslande och engagerande skildring av hur det är/kan vara att vara kvinna i ett Frankrike av idag.
Med tanke på att den är så intrikat, skickligt skriven och så mångbottnad och full av olika tolkningsmöjligheter borde det vara en i det närmaste perfekt bokcirkelbok. Jag har funderat och klurat en hel del på den sedan jag förrförra helgen slog ihop den efter att sträckläst den. Att en bok stannar kvar i tankarna på det viset, det är för mig ett riktigt bra betyg. Kanske det allra bästa.
Dela gärna med dig av dina tankar till mig om du som läser detta har läst Vivane Élizabeth Fauville. Jag är mycket nyfiken på att höra vad andra tycker och tänker om den. Och har du inte redan läst den så säger jag bara; sätt igång och gör det!
BleuBlancRouge 