Kvällen då PSG verkligen tog steget in i finrummet!

Det var målet som kan ha tagit Paris Saint-Germain till semifinal i Champions League och vilket mål det var sedan! Javier Pastore (som jag har klagat på dig den senaste tiden men nu är allt förlåtet) av alla drog när matchuret tickat in på tilläggstid med en ”Kurre Hamrin”, snurrade upp Chelsea försvaret och tryckte in bollen vid den närmsta stolproten. Målet fastställde slutresultatet till 3-1 och gör all skillnad i världen inför returmötet på Stamford Bridge i London nästa tisdag. Nu har PSG ett riktigt bra resultat att gå på, Chelsea måste vinna med minst 2-0 för att vända på steken. Vilket naturligtvis långtifrån är omöjligt men samtidigt finns det goda möjligheter för PSG att kontra in ett eller annat mål. Helt klart är att Chelsea har pressen på sig att kliva fram i banan och det kan öppna upp för vindsnabba anfallare som Edinson Cavani, Lucas Muora och Ezequiel Lavezzi. När vi ändå är inne på den sistnämde, vilken match han gjorde! Förmodligen hans bästa i PSG-tröjan och vid sidan av Thiago Silva var han i mina ögon bäste spelare på planen.

PSG fick en drömstart med ledningsmål av Lavezzi redan i den tredje minuten men efter att Chelsea utjämnat på straffspark var det i ärlighetens namn gästerna från London som såg ut som det vassaste laget. I det läget var jag riktigt nervös och orolig, men efter att ha snackat ihop sig i pausvilan kom PSG ut som ett helt nytt lag och i den andra halvleken var det liksom inget snack, PSG malde sakta med säkert ner Chelsea och hade med lite flyt kunnat ha vunnit med större siffror. Men 3-1 duger så oerhört bra så och jag hade varit fenomenalt lycklig över situationen om det inte hade varit för den där skadan som kan visa sig bli blytung.

I mitten av den andra halvleken tvingades Zlatan Ibrahimovic lämna matchen efter en misstänkt bristning i ena lårets baksida. Om det visar sig vara en bristning så kommer han säkert att vara borta i minst en månad och då missa inte bara returen mot Chelsea i nästa vecka utan även flera ligamatcher och ligacupfinalen mot Lyon. En skada som riskerar att bli kostsam i så fall. Jag är inte särskilt orolig för ligaspelet, med 13 poängs marginal till Monaco på andraplats ska det inte behöva vara någon fara, men inför returen mot Chelsea vore det såklart ett enormt avbräck. Å andra sidan finns det ju fler spelare med goda kvaliteter i laget. Inte minst ger det Edinson Cavani möjligheten att få spela i sin naturliga centrala anfallsposition. Det borde gynna honom. Men jag skulle ljuga om jag påstod något anant än att jag håller alla tummar jag kan för att det inte är någon fara med Zlatan. PSG är ett bättre lag med honom på plan, inget snack om det.

Nu ska jag suga på den här fotbollskaramellen i några dagar sedan är det laddning inför helgens ligamatch hemma mot Reims, då ska ytterligare ett steg mot ligatiteln tas. Sedan väntar som sagt returen borta mot Chelsea. Oavsett hur det går där har PSG nu med eftertryck visat att laget hör hemma i den absoluta Europatoppen. Kvällens match var ett stryrkebesked som heter duga! Paris est magique!

Nu drar det igång igen!

Efter en sommar med först stor turbulens och sedan några riktiga stjärnvärvningar är det nu äntligen dags. I kväll kickar den ny säsong av Ligue 1 igång och det med den ovana situationen att det är Paris Saint-Germain som är titelförsvarare. Efter 19 långa år blev ju laget i mitt hjärta äntligen mästare igen. Försvaret av titeln inleds ikväll med match mot Montpellier på bortaplan. Att påstå att jag är laddad är närmast en underdrift. Att försvara en ligatitel är naturligtvis inte helt lätt och i det här specifika fallet gör en ny aktör på scenen det ännu lite tuffare. Nyrika nykomlingen Monaco har laddat inför återkomsten till Ligue 1 med den ena spektakulära storvärvningen efter den andra och kommer högst förmodligen att bjuda på tufft motstånd. Dessutom kommer självklart inte Marseille, Lyon och Saint-Etienne att ge sig utan säkerligen vilja sätta käppar i hjulen för de två giganterna.

Jag är mycket spänd att se hur nye tränaren Laurent Blanc väljer att formulera sina trupper. Kommer Zlatan Ibrahimovic och nyförvärvet Edinson Cavani att få starta? I så fall är det första matchen de spelar ihop och det blir spännande att se hur deras samspel kommer att fungera. Olyckskorparna har ju kraxat att det inte ska gå att få ett fungerande spel med dem båda samtidigt på planen men jag håller inte med. Det borde absolut gå att formulera ett riktigt vasst anfallspar av dessa storstjärnor och deras respektive spelsätt och kvalitéter känns definitivt kompatibla. Jag kan dessutom fortfarande tycka att laget saknar en riktigt vass spelfördelare på mittfältet, något som bland annat visade sig mot på pappret sämre motstånd i ligan under förra säsongen. PSG hade vid flera tillfällen påfallande svårt att dyrka upp och ta sig genom kompakta och högt pressande försvar. Men det kanske Laurent Blanc, som i grunden är mer offensiv i sitt fotbollstänk än föregångaren Carlo Ancelotti, har lyckats lösa till denna säsong med hjälp av de befintliga spelarna. Kompetens och spelförståelse finns där. Det gäller bara att kunna få ut den också. En nyckel kan definitivt vara att få fart på Javier Pastore. Försäsongsmatcherna har indikerat att något sådant kan vara på gång.

Jag förväntar mig ingen klang och jubel-föreställning i kväll men hoppas naturligtvis att laget inte ska vara lika trögstartat som förra säsongen. Avspark är det 20.30. Som jag längtar. Allez, PSG!

Bienvenido il Matador!

Äntligen bra nyheter på PSG-fronten! Glädjeurladdningen efter att det där första ligaguldet sedan 1994 hade säkrats byttes snabbt, i gammal god PSG-tradition, ut mot fullskaligt kaos och efter att både tränaren Carlo Ancelotti och sedan sportchefen Leonardo båda lämnat skutan fanns det all anledning att känna oro inför klubbens närmsta framtid. Speciellt eftersom lösningen på flera veckors cirkus när det gäller ny tränare blev en nödlösning, klubbens enligt uppgifter åttonde alternativ på listan över tänkbara namn. Laurent Blanc som spelare i all ära, men som tränare på den här nivån har han en del att bevisa. Jag hoppas att jag har fel men min känsla när det stod klart att just han skulle ta över tränarsysslan var inte direkt positiv. Ihärdiga rykten om att både Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva skall vara på väg att lämna klubben har spätt på den där gnagande oroskänslan i kroppen. Nu återstår det naturligtvis att se vad som händer med dessa två herrar men helt klart är att dagens presentation av att den uruguayanske skyttekungen Edinson Cavani nu är helt klar för fem år i Paris Saint-Germain gör att jag kan somna med ett leende på läpparna och en känsla av tillförsikt när det gäller projektet PSG:s vidareutveckling. Att klubben sedan fick betala Napoli en löjligt, för att inte säga absurt, stor summa pengar för att köpa loss honom är en annan diskussion.

Nu önskar jag definitivt inte att Zlatan ska lämna, och jag tror absolut att han och Edinson Cavani kan komplettera varandra bra på planen, men om han skulle göra det så är Edinson Cavani en fullgod ersättare. Att han i PSG dessutom kommer att återförenas med två tidigare klubbkamrater som han fungerat ypperligt i samarbete med i Ezequiel Lavezzi och Javier Pastore gör naturligtvis inte saken sämre. Kanske är Edinson Cavani nyckeln till att laget äntligen ska kunna få ut den fulla potential i Javier Pastore som Carlo Ancelotti aldrig lyckades locka fram med sitt spelsätt.

Allez, PSG! Ici c’est Paris!

 

En seger kvar…

Trots århundradets kanske sämsta domarinsats, knackigt spel och två hårresande målmissar blev det seger med 1-0 för PSG borta mot Evian. Javier Pastore avgjorde med ett synnerligen vackert mål. Därmed är försprånget ner till jagande Marseille fortsatt nio poäng. I praktiken tio tack vare den överlägsna målskillnaden. Fyra omgångar återstår vilket betyder att PSG kan säkra det efterlängtade mästerskapet redan mot Valenciennes nästa söndag. Seger i den matchen räcker. Såvida inte Bastia skulle skrälla i Marseille på lördag och vinna. Då är saken klar utan att PSG ens behöver spela.

Läget inför matchen mot Valenciennes hemma på Parc des Princes kompliceras dock av den där usla domarinsatsen jag inledde inlägget med att nämna. PSG råkade ut för tre (!) utvisningar och har därmed avstängningar att vänta. Den första utvisningen är det inget att säga om, Marco Verratti hade i själva verket kunnat bli utvisad tidigare. Men de övriga två, på David Beckham och Salvatore Sirigu var rena skämtet. Med tanke på att Thiago Motta redan är avstängd kan avsaknaden av Verratti bli kännbar där på mittfältet. När det gäller Sirigu är det så klart att avbräck men på målvaktssidan finns trots allt ett rutinerat alternativ i Nicolas Douchez, så i det avseendet är jag inte orolig. Och alldeles oavsett ska trots allt PSG kunna klara av att besegra Valenciennes. Vore härligt om man lyckas slå in redan den första matchbollen så att firandet kan dra igång vid ungefär den här tiden nästa vecka. Paris est magique!

Nu börjar det verkligen likna något

Efter en trög inledning på säsongen så börjar kugghjulen i maskineriet att på allvar haka i varandra för PSG. I kväll kom andra raka segern via en stabil och spelmässigt bitvis riktigt fin insats mot Toulouse på hemmaplan. Matchen slutade 2-0 efter två riktigt tjusiga mål av Javier Pastore, som gjorde sin bästa match för säsongen, och Zlatan Ibrahimovic. Zlatan har därmed svarat för fem av PSG:s totalt sex mål såhär långt denna säsong. Imponerande.

Men faktum är att det inte var någon av målskyttarna som imponerade allra mest i kväll, utan bäst på plan var den blott 19-årige italienske innermittfältaren Marco Verratti. Där har PSG gjort ett riktigt fynd och funnit spelare som kan bli riktigt, riktigt bra och en stöttepelare för lång tid framöver.

Det finns fortfarande en del att jobba på för PSG, men nu börjar verkligen konturerna av något riktigt bra att framträda. Vilket känns riktigt bra med tanke på att nästa uppgift för laget är Dynamo Kiev hemma på Parc des Princes i första omfången av gruppspelet i Champions League på tisdag. Med två raka ligasegrar och en stigande formkurva i ryggen ser jag med tillförsikt fram emot att laget ska ta sig an den uppgiften. När det gäller ligaspelet så väntar på lördag i nästa omgång match borta mot Bastia. Förhoppningsvis blir det besöket på Korsika en muntrare historia än när PSG häromveckan med nöd och näppe klarade 0-0 borta mot Ajaccio.

Enfin!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser. Ja, eller åtminstone 3 oavgjorda matcher, så kom till slut säsongens första seger för PSG. Och vilken blytung seger det var. Inte bara för att Lille är en av de allra tuffaste konkurrenterna om ligatiteln utan också för at PSG historiskt sett har haft det ruggigt svårt i just Lille. Jag vill inte påstå att det i kväll gick som en dans eller så,  men efter den fantastiska starten med ett vackert ledningsmål av Zlatan Ibrahimovic redan efter 27 sekunder så kändes det att detta var PSG:s match. Trots den förhållandevis snabba kvitteringen av Lille så var jag aldrig riktigt orolig. Och mycket riktigt så satte Zlatan Ibrahimovic tämligen omgående efter att själv ha brustit i markeringen i samband med kvitteringen dit det som skulle bli segermålet. Visst, Lille hade en hel del bollinnehav och kom  till några vassa avslut, men jag hade ändå hela tiden en känsla av att PSG på något vis skulle reda ut det hela och det hela tiden fanns en extra växel I PSG-maskineriet att sätta in.

Det var inte på något vis en felfri match från PSG:s sida, men för första gången den här säsongen så visade laget under långa sekvenser upp något som i alla fall påminnde om ett spel som dels ska vinna laget sin första ligatitel sedan 1994, dels ta laget laget långt i Champions League. Det här var kvällen då min tro på att det trots att kan leda till något stort redan denna säsong för det här laget återvände. Det finns alltjämt en hel del att jobba med. Christophe Jallet slarvde på tok för mycket och höll på att ställa till det rejält för laget vid upprepade tillfällen, Alex är alldeles för trög för att riktigt längre hålla på den här nivån och Javier Pastore kommer fortrfarande inte till sin rätt. I det senare fallet handlar det nog mest om att tränare Ancelotti ännu inte riktigt hittat rätt roll för Pastore i sitt spelsystem. Men det fanns absolout en hel del att glädja sig åt också. Zlatan var majestätisk under den första halvleken och Mamadou Sakho och Marco Verratti var bitvis fullständigt briljanta.

Nu är det två veckor till nästa match, Toulouse hemma på Parc des Princes. Då är Ezequiel Lavezzi tillbaka från avstängning och förhoppningsvis Thiago Silva redo att debutera i laget efter den skada han ådrog sig när han representerade sitt Brasilien i OS. Med tanke på vad laget uträttade utan dessa herrar i dag så vattnas det i munnen på mig bara vid tanken på hur bra det kan bli med dem.  Paris est magique!

Point of no return

Det drar ihop sig. Avgörandets stund närmar sig. Javier Pastore kallar det säsongens viktigaste match medan Nenê drar till med att det till och med är karriärens viktigaste match. Själv säger jag…att det blir en riktigt nervös kväll framför tv-apparaten. Serieledande Montpellier vann sin svåra bortamatch mot Toulouse i fredags, det betyder att det inte finns någon som helst återvändo. Mitt älskade Paris Saint-Germain måste vinna kvällens match mot serietrean och tillika regerande mästaren Lille på bortaplan. Annars är det au revoir, championnat. Åtminstone i praktiken. Att ett stabilt spelande Montpellier skulle tappa ett försprång på fem poäng, som laget har om PSG förlorar i kväll, med bara fyra matcher kvar att spela känns inte särskilt troligt. Så om det är seriesegern man vill åt så är det full fart framåt som gäller för PSG i kväll.

Men läget är egentligen lite mer komplicerat än så. Visst gäller det att gå för seger, men samtidigt handlar det om att inte släppa Lille närmare sig i tabellen. Det handlar också om att säkra upp att hamna som sämst tvåa i tabellen för att knipa en av de två franska direktplatserna till nästa upplaga av Champions league. En eventuell förlust för PSG i kväll skulle göra att avståndet ner till Lille bara är två poäng efter i kampen om andra platsen. Det finns med andra ord en del bryderier för Carlo Ancelotti när det gäller att lägga upp taktiken inför matchen i kväll.

Det som gör mig lite orolig är att det är ett Lille i sorform det handlar om. Laget har vunnit fem av sina sex senaste matcher. PSG å sin sida har inte alls visat upp samma fina form, kanske föll bitarna på plats förra helgen när Sochaux besegrades med hela 6-1 på hemmaplan. Jag hoppas att det var starten på en stark avslutning på serien. Och jag håller med Javier Pastore som i en intervju i tidningen L’Equipe i dag säger att mycket talar för att det blir ligaseger om laget vinner mot Lille i kväll. Fast faktum kvarstår dock att även om det skulle bli seger i kväll och i de resterande matcherna så behövs hjälp från annat håll om PSG ska ta sin första ligatitel sedan 1994. Montpellier har än så länge allt i egna händer.

Nog med spekulationer nu. Dags att fokusera på kvällens match. Den börjar klockan 21.00. Jag känner redan nu hur pulsen börjar stiga… Ici c’est Paris!

 

Alex is the man!

Det var inte vackert, inte övertygande och egentligen inte välförtjänt. Men det spelar liksom ingen roll. Det blev seger med 2-1 för mitt älskade PSG i prestigemötet med Marseille på Parc des Princes. PSG inledde förvisso lysande men efter att Jérémy Ménez redan efter 6 minuter givit laget ledningen med 1-0 så var det som att forceringen kom av sig och Marseille fick ta över, utan att för den skull dominera. Men det var betydligt närmre 1-1 än 2-0 under den första halvleken. Och när Marseille kvitterade en bit in i den andra halvleken kändes det absolut inte oväntat. Den dominerande känslan där och då var en oro över att det hela snart skulle rinna över i gästernas favör. Härligt nog lyckades dock PSG snabbt replikera. Mittbacken Alex nickade bara två minuter efter Marseilles kvittering in det som skulle bli segermålet. Trots några riktigt bra chanser för Marseille mot slutet och ännu en, vet inte vilken i ordningen, onödig utvisning på Momo Sissoko efter vårdslöst spel kunde PSG hålla undan och inkassera tre blytunga poäng i kampen med Montpellier om seriesegern. Efter den här omgången torde det vara helt klart att det kommer att handla om en duell mellan dessa två lag om pokalen. Montpellier leder på bättre målskillnad än PSG, men har å andra sidan en match mindre spelad. Mot Marseille för övrigt. Den spelas på onsdag och det kommer att bli en annorlunda känsla att hålla på Marseille för en gångs skull, för det är naturligtvis så att jag kommer att göra just det.

Även om det inte var någon helgjuten insats från PSG den här gången heller, Javier Pastore var ånyo i stort sett osynlig i matchen, och ingen total revansch för utspelningen på Stade Velodrome i Marseille i höstas så tror jag att det här kan ha varit en vändpunkt. En mental boost som kan räcka riktigt långt i guldstriden. Någon gång måste det trots allt lossna ordentligt med det spelarmaterial som coach Ancelotti har till förfogande. Ici c’est Paris!

Il est de retour!

I kväll smäller det! Nenê kallar det för årets match och det är svårt att inte hålla med honom. Ligaettan Paris Saint-Germain drabbar samman med ligatvåan Montpellier på Parc des Princes. En poäng skiljer mellan de två lagen, som har dragit ifrån lite i toppen av tabellen, när domaren blåser igång matchen klockan 21.00 i kväll. Även om självklart inget kommer att avgöras när det gäller själva mästerskapet i kväll (det återstår trots allt 14 matcher att spela efter denna) så är det en match som betyder lite mer än de tre poängen som står på spel. Det lag som vinner, om nu något gör det, får förmodligen en mental skjuts som inte kan överskattas.

Extra skönt är det som PSG-fan att konstatera att Javier Pastore lagom till supermatchen i kväll är tillbaka efter en tids skadefrånvaro. Om han sedan kommer att spela från start eller får börja på bänken är nye tränaren Carlo Ancelotti förtegen kring. Det kommer att avslöjas i eftermiddag, men det är klart att det oavsett hur det blir med den saken är skönt att ha tillbaka lagets bästa spelare i spelbart skick. Att Pastore var majestätisk och gjorde två mål när PSG i höstas bortabesegrade Montpellier med 3-0 ger honom och laget ett mentalt övertag inför matchen. Ett övertag som kommer att behövas, för spelet har klickat en del den senaste tiden, åtminstone offensivt. 0-0 borta mot bottenlaget Nice förra helgen imponerar sannerligen inte. Nu är det dags för Ancelottis mannar att bekänna färg och visa vad de kan. En repris av matchen i Montpellier vore inte helt fel.

Mindre än sju timmar kvar. Nervositeten, den ständiga följeslagaren under match, börjar sätta in. Det är precis så det ska vara. Det är den härliga känslan av att något stort är på gång. Allez, Paris Saint-Germain!

Paris est tragique

Baserat på hur laget spelar just nu är det en betydligt mer passande slogan än den officiella Paris est magique. Kvällens insats mot Marseille var direkt pinsam och Javier Pastore som jag hoppades skulle glänsa igen var istället sällsynt blek och blev till och med utbytt med en halvtimme kvar att spela! Det säger en hel del om vilken sorts kväll detta var för mitt PSG. Faktum är att de 3-0 till Marseille som matchen slutade med var i underkant. Det var helt enkelt en gammal hederlig överkörning det handlade om. Ett högmotiverat och hungrigt OM trampade gasen i botten och gav aldrig ett desillusionerat och vilset PSG skuggan av en chans. Inte den söndagskväll framför tv:n som jag hade önskat. För nattsömnens skull hoppas jag att jag kan glömma detta så snabbt som möjligt. Osäkert hur bra det går. Men ingen tycker om en medgångssupporter och någon sådan är det per definition omöjligt att vara om man som jag har följt PSG under lång tid. Så…Allez, Paris Saint-Germain! Vi tar dem nästa gång och låter Auxerre sota för detta redan nästa vecka. Sämre än såhär kan det under alla omständigheter inte gärna bli.