RSS Flöde

Etikettarkiv: Gainsbourg – Ett legendariskt liv

Initials S.G.

Postat den

Gainsbourg

Je suis de retour! Det var ett tag sedan sist (minst sagt), men nu hade jag tänkt att äntligen komma till skott och skaka liv i den gamla bloggen. Jag gör det genom att som så många andra i den fransktalande världen uppmärksamma att det just i dag är exakt 25 år sedan en av de allra största ikonerna inom fransk populärkultur gick ur tiden. En man som rörde upp känslor och inte ryggade för att skapa kontroverser.

Jag pratar så klart om Serge Gainsbourg. En man som snart sagt alla inom den fransktalande världen har en åsikt om och ett förhållande till. Hans betydelse för den moderna franska populärkulturen kan inte överskattas. Eftersom han var en mångsysslare och gjorde musik i så många olika genrer kan man hitta spår av och influenser från honom i lite här och var inom franskt musikliv än i dag.

Jag har valt att uppmärksamma denna dag genom att tipsa om Joann Sfars Gainsbourg-skildring Gainsbourg – Ett legendariskt liv (Gainsbourg, vie héroïque i original) från 2010. Det är sannerligen ingen ordinär biografisk film vi talar om. Joann Sfar, som egentligen är serietecknare i grunden, väljer att teckna ett porträtt av myten (en mytbild som den kända artisten mer än gärna själv odlade) Serge Gainsbourg. Som han skriver i en sort programförklaring till filmen: jag är inte intresserad av den sanne Gainsbourg utan av hans lögner. Men samtidigt ger den faktiskt en ganska bra och kronologisk genomgång av den legendariske provokatörens karriär.

Joann Sfars bakgrund som serietecknare skiner igenom i hans sätt att komponera bilder och hans berättarstil. Det finns en mycket tilltalande formmässig lekfullhet som imponerar, inte minst med tanke på att det faktiskt är Sfars debutfilm som regissör.

Även om det inte handlar om någon sanningsenlig biografi, så känns det ändå på något märkligt sätt som att Sfars film kommer Serge Gainsbourg in på livet. Att det heller inte enbart är något medhårsstrykande idolporträtt känns som en styrka, även om det är tydligt att Joann Sfar återfinns i Serge Gainsbourgs fanskara. Han har också valt bort några av de mer ökända och skandalomsusade episoderna i Gainsbourgs karriär.

En annan sak som bidrar till att göra filmen till en sådan stark upplevelse är den klockrena rollbesättningen. Eric Elmosnino är inget annat än fantastisk i huvudrollen, han fick också helt i sin ordning en César för bästa manliga huvudroll 2011 som tack för besväret, men även den personer som fått i uppgift att porträttera några av de andra kända människor som Gainsbourg arbetade med och inspirerades av imponerar.

Filmens soundtrack är ett kapitel för sig. Ljudspåret innehåller dels originalversioner, dels också av ensemblen fint utförda tolkningar av flera av Gainsbourgs mest omtyckta och klassiska låtar. Och Joann Sfar använder musiken på ett mycket fint sätt i sitt berättande.

Enbart soundtracket i sig gör filmen sevärd. Bakom det, som det ibland kan kännas, aningen tvångsmässiga provocerandet var trots allt Serge Gainsbourg en låtskrivare utöver det vanliga. Det understryker den här filmen med emfas.