Champions League-final!

Kvartsfinalen mot Atalanta förra veckan blev en pärs, men i kvällens semifinal mot Leipzig var det aldrig något snack.

Säkra 3-0 efter en oerhört imponerande och sammanhållen laginsats och Paris Saint-Germain är klart för sin första Champions League-final någonsin!

Efter de många och häpnadsväckande misslyckandena efter fantastiska utgångslägen tidigare säsonger är lyckan över att till slut ha nått hela vägen fram till final dessutom ännu större.

Om det blir tunga och mäktiga maskinen Bayern München eller ligakonkurrenten Lyon som står för motståndet i finalen på söndag avgörs i morgon kväll.

Bayern är solklar favorit men vet, det kanske blir en helfransk final? Det är åtminstone vad jag drömmer om!

Och i drömmen vinner såklart PSG den också!

Paris Saint-Germain 50 år i dag – blir det ett firande i dur eller moll?

I dag är det exakt 50 år sedan sammanslagningen av klubbarna Paris FC och Stade Saint-Germain klubbades igenom och mitt älskade Paris Saint-Germain såg dagens ljus. Själva sammanslagningen höll dock i bara två säsonger och Paris FC behöll platsen i den högsta serien medan den del som även fortsatt kallade sig Paris Saint-Germain fick börja om i den tredje divisionen. Till säsongen 74/75 var klubben tillbaka i högsta ligan och har hållit sig kvar där sedan dess.

Inte utan besvär dock. Innan de nuvarande av oljepengar stinna ägarna kom in i bilden och gjorde klubben till den odiskutabla stormakten i fransk fotboll som radat upp de inhemska titlarna var PSG med få undantag något av en kroniskt underpresterande huvudstadsklubb, inte sällan med krisstämpel kring sig och så sent som säsongen 2007/08 låg klubben inför den sista omgången på nedflyttningsplats men räddades kvar av en seger med 2-1 i den sista omgången. Ivorianen Amara Diané som gjorde bägge målen i den där matchen mot Socheaux har efter det för alltid hjältestatus hos oss fans.

Men några stora framgångar nådde man alltså även före oljemiljarderna. Till exempel framfarten i Cupvinnarcupen säsongen 1995/96 som ledde fram till klubbens enda stora europeiska titel hittills. Det var också den PSG-upplagan som fick mig att verkligen få upp ögonen för klubben och bli det stora fan som jag är i dag. Semifinalen i Champions League året innan och finalplatsen i Cupvinnarcupen året efter är två andra stora framgångar på europeisk nivå.

Franska ligatitlar är något av stapelvara på Parc des Princes nuförtiden, laget har ju vunnit sju av de senaste åtta, men innan dess hade klubben bara vunnit två.

Där slutar historielektionen och framåtblicken börjar. För denna kväll har PSG ett gyllene läge att ge sig självt en mycket fin födelsedagspresent. För ett bättre läge att för första gången ta sig till semifinal i det betydligt större och mer penningstinna format som Champions League har i dag än vad man har när man i kvartsfinal på neutral plan i Portugal i kväll möter italienska Atalanta kan man knappast få.

Absolut inget ont om Atalanta, det är ett mycket bra lag som kommer att kunna ställa till rejäla problem för PSG, men i jämförelse med vilka lag man kunde ha ställts mot är det relativt sett en drömlottning. Så frågan är alltså om det blir ett firande i dur eller moll i kväll? Jag vet så klart vad jag önskar och drömmer om, men oavsett om det blir ytterligare ett bittert uttåg i ännu en kvartsfinal eller inte så är en sak helt klart. Min kärlek till PSG kommer för alltid att bestå!

Så allez, Paris Saint-Germain! Nu och för alltid! Grattis på 50-årsdagen!

(Des)champ(s)ion(s) du monde!

 

Så underbart! Frankrike är världsmästare i fotboll igen efter 20 långa år. Och visst är det något poetiskt över att PSG-spelaren Kylian Mbappé, en spelare som föddes samma år som det där första guldet vanns, fick göra ett av målen och ännu en gång bli historisk.

Han gjorde målet som gav Frankrike 4-1 och i praktiken stängde matchen blev blott andre tonåring att göra mål i en VM-final. Den förste var en viss Pelé…

Kylian Mbappé som efter slutsignalen högst välförtjänt också fick ta emot priset som mästerskapens främste unga spelare, innan han som synes på bilden ovan fick kyssa pokalen.

Förbundskaptenen Didier Deschamps som ska tillskrivas oerhört mycket ära för framgångarna blev också blott tredje person i historien att vinna VM både som spelare och förbundskapten.

4-2 kanske inte speglade matchbilden och Frankrike hade flyt med en del avgörande domslut men det spelar mindre roll. Nu blir det firande och sett till hel turneringen är det nog inte många som inte håller Frankrike som värdiga mästare! Allez les Bleus! Champion du monde!

Allez Les Bleus!

Förberedelserna är i full gång, nervositeten börjar krypa sig på och drömmen om att senare i kväll få släppa loss firandet för full lever i allra högsta grad.

Besvikelsen efter förlusten i EM-finalen för två år sedan ska förhoppningsvis bytas ut mot glädjeyra över ett andra VM-guld (nära nog på dagen 20 år efter det första).

Men jag tar absolut inget för givet, Kroatien är en mycket tuff motståndare och min uppskattning är att det är 50-50 vilket lag som vinner. Bägge lagen har gott om individuell briljans, men också ett imponerande lagspel.

Håller en extra tumme för att det blir Kylian Mbappés individuella briljans som avgör och han han gör sig giganterna Michel Platini och Zinedine Zidane som med nummer 10 på ryggen som lett Frankrike till guld. Allez Les Bleus!

PSG 4 Barcelona 0

Vilken match! Vilken fotbollskväll! Egentligen säger inläggsrubriken allt om vilken fantastisk upplevelse för ett person vars hjärta bultar för Paris Saint-Germain detta var. En kväll som vida överträffade ens de vildaste drömmar man kunde ha inför matchen.

Att 4-0 sedan med tanke på hur spelet på planen såg ut snarast var smickrande för Barcelona gör sannerligen inte saken sämre. Födelsedagsbarnen Angel dí Maria och Edinson Cavani kunde ha gjort något fler mål än de 2 respektive 1 de gjorde. Men jag klagar absolut inte. 4-0 mot mäktiga Barcelona räcker mer än väl för att få mig att somna lycklig i kväll.

Jag har följt PSG sedan mitten av 90-talet och kan på rak arm inte komma på någon match då laget spelat lika bra eller bättre än i denna. Det finns naturligtvis inga helt perfekta matcher, men detta var snubblande nära. Och den här upplevelsen väger med råge upp för alla frustrerande stunder av dåligt spel som PSG denna såhär långt ganska problematiska säsong bjudit på. Förhoppningsvis ger denna seger en självförtroendeboost och rejäl skjuts i titelracet med Monaco i franska ligan. Det kommer att behövas.

Att få med sig 4-0 inför returmötet i Barcelona om tre veckor ger såklart ett minst sagt utmärkt utgångsläge att återigen ta sig till kvartsfinal i Champions League, men jag tar det sannerligen inte för givet. Barcelona är normalt sett mycket hemmastarka och om PSG ger det katalanska storlaget utrymme till det kan returmatchen utvecklas till en mardröm.  Om PSG genomför en liknande stark kollektiv laginsats som på Parc des Princes i kväll så ska det dock kunna gå vägen.

Men det är något som jag väljer att inte fundera på just nu. Nu ska jag bara njuta av en en av mitt livs mest fantastiska upplevelser som fotbollsfan. Paris est magique!

Det är nu som det stora vemodet rullar in

Nej, det blev ingen drömavslutning på Europamästerskapet för arrangörsnationen Frankrike. Det som hade sådan potential att bli en explosion i eufori slutade i stället med tårar av silver. Portugal vann med 1-0 efter ett avgörande i förlängningen av en spelare som till vardags dessutom hör hemma i Lille i den franska ligan.

Med tanke på hur det såg ut i förlängningen känns Portugals seger rättvis, men nog är det allt en känsla av bitterhet i det hela. Inte minst med tanke på att Frankrike hade de bästa chanserna under ordinarie speltid och var en stolpträff av André-Pierre Gignac i slutminuten från att vinna matchen. Det var som ofta de så berömda små marginalerna som spelade en avgörande roll.

I det stora hela var det annars en ganska blek final där Frankrike inte riktigt orkade sätta den fart i spelet som hade krävts för att dyrka upp det cyniskt men vägvinnande spelande portugisiska försvaret. Ett försvar som mer eller mindre bestod av hela laget.

Min känsla är att Frankrike inte riktigt hade tillräckligt med energi för det. Den enorma insatsen i semifinalen (den moraliska finalen?) mot Tyskland tog kanske ut sin rätt. Hur det än är med det så är det bara att säga grattis Portugal och så småningom konstatera att ett EM-silver trots allt inte är fy skam.

Just nu är det dock mest tomhet jag känner. Tomhet efter den snöpliga förlusten i sig och att den månadslånga fotbollsmässiga njutningen nu är över.

Det positiva är att säsongsstarten för de stora europeiska ligorna bara är ungefär en månad bort. Den 12 augusti kickar till exempel den franska ligan i gång med match mellan Bastia och mitt älskade PSG.

Det är trots allt en viss tröst i bedrövelsen efter finalförlusten för Les Bleus. För det ska bli mycket spännande att se hur det nya PSG utan Zlatan Ibrahimovic och under ledning av nye tränaren Unai Emery kommer att formera sig. Det kommer jag att få anledning att återkomma till senare.

Allez Les Bleus!

Exakt en månad efter invigningsmatchen ska det hela avslutas. Och vilken avslutning det kan bli. Frankrike har satt sig i en god position att göra just det som man gjort de två senaste gångerna man anordnat ett stort mästerskap i fotboll för herrar: nämligen att vinna.

Inför kvällens final mellan Frankrike och Portugal är hemmanationens hjältar klara favoriter att vinna, men Portugal kommer inte att bli något lätt nöt att knäcka. Men om man jämför hur de bägge lagen har presterar hittills under turneringen så känns Frankrike ändå klart bättre.

Så det är helt klart läge för en explosion av fransk fotbollseufori sent i kväll. För oss som gillar fransk fotboll finns det all anledning att känna stor förväntan på vad Antoine Griezmann, eller Grizou som han har kommit att kallas efter att gång efter annan visat vägen för Frankrike under detta mästerskap, och de andra franska spelarna ska kunna uträtta.

Jag tar inte ut något i förskott, men min känsla är åndå att det är den franska lagkaptenen som får höja bucklan mot skyn när domaren blåst av matchen. Och att fira en fransk seger skulle självklart lindra den tomhet som jag alltid känner när ett stort mästerskap i fotboll har tagit slut. Man vänjer sig ju så snabbt med ynnesten att få se toppfotboll nästan varje dag under en månads tid. Allez, Les Bleus!

Merci Zlatan!

Det började tidigt på sommaren 2012 som något som jag avfärdade som vanligt, grundlöst Silly Season-snack. Att Zlatan Ibrahimovic skulle lämna Milan för spel i Paris Saint-Germain? Det kändes helt osannolikt. Men med tiden blev snacket om det alltmer intensivt och dagarna innan det hela faktiskt blev officiellt och en sanning var hysteriska. Liksom fansens mottagande av Zlatan Ibrahimovic i Paris den där dagen i juli 2012 blev.

Fyra smått osannolikt framgångsrika år är sannsagan Zlatan i PSG över. Och det hela avslutades på ett värdigt sätt. Zlatan Ibrahimovic gjorde två mål (liksom han gjorde i sin första tävlingsmatch för PSG) och visade vägen när ärkerivalen Marseille besegrades med 4-2 i den franska cupfinalen. Därmed säkrades den tolfte (!) titeln för PSG under Zlatans fyra säsonger i klubben. För andra säsongen i rad kammade PSG hem samtliga fyra inhemska titlar.

En säsong där PSG redan slagit 13 rekord avslutades med ett tangerat 14:e. Detta var PSG:s 10:e cuptitel och därmed är laget uppe jämsides med just Marseille i den statistiken.

Nu skiljs alltså Zlatans och PSG:s vägar åt och det är bara att buga, bocka och tacka för de fyra härliga åren. Det har varit en ynnest att se Zlatan bära mitt favoritlags tröja och vara den enskilt viktigaste beståndsdelen under en period då klubben etablerat sig bland de största i Europa. Så: un grand merci, Zlatan!

Det var med en känsla av vemod jag tittade på bilderna av hur laget firade cupsegern. Det känns som att det är en epok som är över. Återstår att se vad som händer med PSG nu. Vem ska fylla luckan efter Zlatan? Ja, Silly Season-snacket är återigen igång. Det pratas intensivt om Cristiano Ronaldo, Neymar och Antoine Griezmann. Det känns osannolikt av någon av dem skulle gå att köpa loss, men det gjorde det ju när snacket om Zlatan Ibrahimovic drog igång. Så vem vet? Drömma går ju. Helt klart är att det krävs en spelare och ett namn av den kalibern för att kunna fylla tomrummet som nr 10 lämnar efter sig.

Vad som än händer i framtiden så kommer jag att leva gott på minnena från de senaste fyra säsongerna. Och för alltid gäller devisen Paris est magique!

Paris est historique!

Matchen i sig var kanske inte särskilt sprakande eller minnesvärd. Att vinna med 1-0 mot en motståndare som placerade sig i mitten av tabellen i den andra divisionen är sannerligen inget att göra vågen över, men det gör absolut ingenting.

Det var ju den franska cupfinalen det handlade om och i med att det blev seger för PSG mot Auxerre skrevs det fransk fotbollshistoria i kväll. För första gången någonsin lyckades en och samma klubb plocka hem samtliga de fyra inhemska titlarna under en och samma säsong! Ett rekord som naturligtvis är omöjligt att överträffa.

I tur och ordning inhämtades Trophée des champions (matchen mellan de regerande liga- och cupmästarna), Ligacupen, Ligan och Franska cupen. Lägg därtill avancemang till kvartsfinal i Champions League (där ett urstarkt Barcelona, förmodligen världens bästa klubblag, blev för svårt) och det är bara att konstatera att säsongen 2014/2015 blev en mycket framgångsrik och minnesvärd sådan för mitt älskade PSG!

Efter att ha plockat hem den historiska inhemska kvadrupeln bör nästa säsongs stora mål bli att gå ännu längre i Champions League en de tre senaste säsongernas respass på kvartsfinalnivå. Det blir naturligtvis inte lätt, men det känns som att det är dags att ta ett steg till på den europeiska toppnivån nu.

För det kommer det förmodligen att krävas att truppen vässas ytterligare. Det blir med andra ord mycket spännande att se vad som kommer att hända när transferfönstret öppnar om en månad. Hur ser PSG:s trupp ut när nästa säsong tar sin början om två och en halv månad?

Nåja, det är något som framtiden får utvisa. Nu ska jag bara njuta av och fira den historiska bedrift som PSG slutförde i kväll. Det är trots allt hela fyra titlar som ska firas. Paris est magique – et historique!

Parisiens et champions!

Det börjar bli en riktigt trevlig vana detta! För tredje året i rad är Paris Saint-Germain franska ligamästare i fotboll för herrar. Och denna klubbens totalt femte ligatitel säkrades på ett fint vis, med seger med 2-1 borta mot Montpellier. Målskyttar för PSG var Blaise Matudi och Ezequiel Lavezzi. PSG inledde starkt och hade ledningen med 2-0 och bud på fler mål, men efter en sen reducering i den första halvleken fick Montpellier nya krafter och i den andra halvleken hade laget några vassa möjligheter även till en kvittering.

Men det är historia nu och eftersom jagande Lyon samtidigt endast mäktade med att spela oavgjort mot Bordeaux så hade det heller inte spelat någon roll om Montpellier hade kvitterat eller till och med vänt på matchen. Fast det är klart, det känns naturligtvis ännu bättre att fira den säkrade ligatiteln efter en seger även i den enskilda matchen.

Detta är alltså den tredje raka ligatiteln för PSG. Den första av de tre känns fortfarande som den häftigaste eftersom det var den första som jag fått uppleva sedan jag vid mitten av 90-talet aktivt började följa laget, men jag måste säga att det känns nästan lika häftigt denna gång. Mycket på grund av att den här säsongen har varit så mycket av en kamp.

Spelet stämde länge inte alls och för inte allt för länge sedan var jag helt övertygad om att det inte skulle gå vägen. Många skador, ruskigt tufft matchande och en riktigt vass utmanare i ett frejdigt och ungdomligt Lyon såg ut att ställa till det.

Men då klev laget fram, och då menar jag verkligen LAGET, och spelade sin allra bästa fotboll när det gällde som allra mest. Den senaste tiden har det varit en ren fröjd att se hur PSG har spelat. Spelglädjen, kreativiteten och harmonin har flödat och resultaten har blivit därefter. Det är en synnerligen värdig fransk ligamästare som i kväll har korats, det tror jag att de allra flesta är helt överens om.

Nu återstår en ligamatch, hemma mot Reims nästa helg, och helgen därefter har PSG chansen att säkra en historisk trippel då man möter Auxerre i finalen i den franska cupen. Seger där och PSG blir första lag att samma säsong vinna såväl ligan som ligacupen och franska cupen. Paris est magique – et toujours champion!