Allez Les Bleus!

Förberedelserna är i full gång, nervositeten börjar krypa sig på och drömmen om att senare i kväll få släppa loss firandet för full lever i allra högsta grad.

Besvikelsen efter förlusten i EM-finalen för två år sedan ska förhoppningsvis bytas ut mot glädjeyra över ett andra VM-guld (nära nog på dagen 20 år efter det första).

Men jag tar absolut inget för givet, Kroatien är en mycket tuff motståndare och min uppskattning är att det är 50-50 vilket lag som vinner. Bägge lagen har gott om individuell briljans, men också ett imponerande lagspel.

Håller en extra tumme för att det blir Kylian Mbappés individuella briljans som avgör och han han gör sig giganterna Michel Platini och Zinedine Zidane som med nummer 10 på ryggen som lett Frankrike till guld. Allez Les Bleus!

Frankrike bryter ny teknisk mark i VM – igen!

Då var VM-festen i gång även för Frankrikes del. Fast så värst festligt var det inte. I alla fall inte spelmässigt. Men det räckte till en seger med 2-1 mot Australien i den inledande gruppspelsmatchen efter ett sent avgörande mål av Paul Pogba och det är ju ändå segrarna som räknas och inga stilpoäng som delas ut.

Men helt klart är att det kommer att krävas en rejäl uppryckning om laget ska nå så långt i turneringen som det som en av huvudfavoriterna tippas göra. Å andra sidan går det att dra sig till minnes att EM på hemmaplan för två år sedan också inleddes med krampaktigt spel och en knapp seger. Då bar det så småningom hela vägen till final.

Intressant är hur Frankrikes första mål i matchen mot Australien kom till. Det var nämligen ett historiskt mål. Den straff som Antoine Griezmann säkert satte i nät utdömdes först efter att det för VM nya videogranskningssystemet VAR använts – och det var första gången som det användes till att korrigera ett så avgörande domslut på planen.

Frankrike har en förmåga att vara inblandat i nymodigheter. I det förra mästerskapet i Brasilien för fyra år sedan användes målkamerasystemet Goal-line technology för första gången och det första mål som tilldelades genom det var ett av Karim Benzemas mål för Frankrike mot Honduras i gruppspelet. Till det kan tilläggas att Frankrike också var VM-historiens första lag att vinna en match genom den nu avskaffade Golden Goal-regeln. Det var Laurent Blancs mål i förlängningen i åttondelsfinalen mot Paraguay i hemma-VM 1998.

Allez Les Bleus!

 

Festen kan börja!

Som den fotbollsnörd jag är har jag längtat och längtat. Nu är äntligen stunden här. I kväll drar EM i fotboll för herrar i gång och en hel månad av fotbollsmässig njutning ligger framför oss. Som bekant så är det i Frankrike som står för värdskapet denna gång.

Vilket är ett gott omen för oss som håller tummarna för franska framgångar. Frankrike har ju vunnit de två senaste fotbollsmästerskapen som landet arrangerat: EM 1984 och VM 1998. Om det blir segeryra på Champs-Élysées även denna gång återstår naturligtvis att se.

Ett första steg mot det vore ett bra resultat i kvällens invigningsmatch mellan Frankrike och Rumänien. Efter en fin insats i VM för två år sedan och ett på papperet spännande lag så finns det i alla fall förhoppningar och förväntningar att Frankrike ska kunna gå långt i turneringen.

För Sveriges del inleds turneringen på måndag, med match mot Irland på Stade de France i Paris. Återstår att se om Sverige och Frankrike kommer att mötas även i detta EM, för fyra år sedan möttes lagen redan i gruppspelet. Den här gången blir det i så fall i slutspelet.

Ett inte helt otänkbart scenario med tanke på hur turneringens spelschema ser ut är faktiskt att det kan bli en åttondelsfinal mellan Sverige och Frankrike i Lyon den 26 juni.

Men det är än så länge bara spekulationer och något vi får återkomma till om det skulle bli så. Innan vi är framme vid vilka som går vidare från gruppspelet och vilka som får möta varandra i slutspelet är det massor av spännande gruppspelsmatcher att njuta av. Och allra först är det alltså Frankrike-Rumänien som gäller. Allez, Les Bleus!

Paris est héroïque!

Bragd. Det är ett på många sätt vid det här laget utslitet och därmed en aning värdedevalverat ord, men ibland sker saker som verkligen gör användandet av ordet befogat. PSG:s fantastiska insats i matchen mot Chelsea i kväll är i min mening en sådan sak. Den här kvällen på Stamford Bridge i London skapades hjältar. Det här var en match som det kommer att talas om länge, länge bland alla oss som håller PSG nära hjärtat.

Trots numerärt underläge i, som det skulle visa sig 90 minuter, och målmässigt underläge två gånger om var laget aldrig nära att vika ner sig. Man lyckades hela tiden kämpa sig tillbaka och nå det oavgjorda resultat 2-2 som gjorde att det denna säsong var PSG som gick vidare efter totalt 3-3 och fler mål gjorda på bortaplan.

Jag känner en extra stor glädje över att det var just det ofta ifrågasatta och ibland hårt kritiserade mittbacksparet David Luiz och Thiago Silva som fick göra målen som tog PSG vidare mot nya utmaningar i den största av klubblagsturneringar i fotboll.

Jag har en känsla av att den här laginsatsen kan komma att betyda oerhört mycket för hela den återstående säsongen för PSG. Den sammanhållning och vilja att kämpa för varandra som man visade i kväll skvallrar om exakt den harmoni i truppen som elaka tungor menat saknats i PSG och ett PSG som visar den här viljan blir svårt att tas med.

Oavsett om det handlar om det fortsatta Champions League-slutspelet, slutspurten av Ligue 1, den franska cupen eller den franska ligacupen. PSG är fortsatt med i striden på alla dessa fyra fronter. Det blir naturligtvis galet tufft att gå i land med det, men det känns som att det här laget skulle kunna göra det. Vägen dit är lång. Mycket lång. Första steget på den vägen är ligamatch mot Bordeaux på söndag.

Och så ska det naturligtvis bli spännande att få se vilket lag PSG så småningom kommer att lottas mot i den kommande kvartsfinalen i Champions League. Det blir tufft oavsett vilket lag det blir, men efter i kväll känner jag mig som en Gunde Svan som med självklarhet utbrister i ett: ingenting är omöjligt! Allez, Paris!

Äntligen dags igen!

Det finns få saker som jag tycker är lika häftiga som ett stort mästerskap i fotboll. När det vankas VM eller EM är min ambition alltid att se alla matcher, vare sig Sverige är med eller inte. Vi är bara inne på den fjärde dagen av världsmästerskapet än men såhär långt har jag sett alla matcher. Men det är klart, vissa matcher känns mer speciella än andra. Naturligtvis Sveriges i de fall där Sverige har lyckats kvalificera sig, men också Italiens och Frankrikes. Min kärlek till det italienska landslaget daterar sig till VM i Spanien 1982 (det första fotbollsmästerskap som jag kommer ihåg helt och hållet och medvetet följde), medan kärleken till Frankrike inte riktigt är lika gammal.

Mitt frankofila jag föddes som jag har varit inne på tidigare här på bloggen några år in på 80-talet och den där frankofilin smittade av sig även på mina fotbollsmässiga sympatier lite senare. VM i Mexiko 1986 var det första mästerskap där jag började följa det franska landslaget med mer positiv blick och därifrån har det utvecklats. Sedan hade ju franska landslagsfotboll en lite tyngre period, man misslyckades till exempel kvala in till världsmästerskapen1990 och 1994 (efter att ha hamnat efter Sverige och Bulgarien i kvalgruppen) så det var egentligen inte förrän i hemma-VM i Frankrike som jag som fullskalig frankofil fick nöjet att följa ett franskt landslag nästa gång. Det blev som bekant en synnerligen angenäm upplevelse med VM-guld och fullständig upprättelse.

EM 2000 och VM 2006 blev närmast perfekta fotbollsupplevelser för mig, helt perfekt hade naturligtvis varit om Sverige gått hela vägen och vunnit, eftersom Frankrike och Italien i dessa mästerskap möttes i final. I bägge fallen blev det dramatiska, välspelade och härliga matcher. En dröm för min del vore såklart en repris på det i Rio de Janeiro om en knapp månad. Italien tog ju ett litet steg mot ett sådant scenario genom att i natt svensk tid inleda sin turnering med att rättvist besegra England med 2-1. Italien var ju också i final i EM för två år sedan så där finns det relativt färska, fina minnen att falla tillbaka på.

När det gäller Frankrike har det dock varit motgång på motgång sedan den där VM-finalplatsen 2006. Själva finalen där kan väl också sägas ha varit en motgång eftersom det blev förlust på straffar och ikonen Zinedine Zidane fick avsluta sin spelarkarriär i skam efter att ha blivit utvisad efter att i förlängningen ha satt en dansk skalle i bröstet på den italienske försvararen Marco Materazzi, men ett VM-silver bör rimligtvis ses som en framgång.

EM 2008 slutade redan i gruppspelsfasen, vilket också var fallet i det senaste världsmästerskapet i Sydafrika för fyra år sedan. I EM för två år sedan gick det något bättre. Då blev det trots allt en kvartsfinalplats (trots förlust mot Sverige i den sista gruppspelsmatchen) men Frankrike gjorde en tämligen blek figur även i den turneringen. Vad värre är så har fransk landslagsfotboll under åren sedan 2006 skaffat sig ett dåligt rykte och fått något av ett löjets skimmer över sig. Värst var läget under och efter VM i Sydafrika. Då utspelade sig de inre stridigheter som det länge ryktats om inför mer eller mindre öppen ridå och spelare skickades av disciplinära skäl hem mitt under brinnande mästerskap.

Frankrike lyckades förvissa endast med ett nödrop kvalificera sig till detta världsmästerskap men sedan dess verkar förbundskapten Didier Deschamps ha fått ordning på sina styrkor. De värsta oroshärdarna har rensats ut ur truppen och det har till synes givit resultat. Spelet har börjat stämma och det finns en glädje i det franska spelet som man inte har sett på många år nu. Spelarna verkar trivas tillsammans och då har resultaten också kommit. I den sista matchen inför resan till Brasilien besegrades Jamaica (inte det tuffaste motståndet i världen, jag vet, men ändå) med hela 8-0. Detta utan den skadade fixstjärnan Franck Ribéry i truppen. Ribéry som också kommer att missa VM.

Om bara två timmar är det avspark i Frankrikes första match i detta VM. Honduras står för motståndet och då får vi se hur det står till med den franska landslagsfotbollen även i skarpt läge. För det är klart att det är skillnad på träningslandskamp och tävlingslandskamp. I synnerhet i ett världsmästerskap där marginalerna är små och där varje misstag kan vara ödesdigert. Frankrike är naturligtvis storfavorit i mötet med Honduras, men favoritskap betyder ingenting. Fråga bara Uruguay (fyra i förra VM) som i går fick stryk med 1-3 mot Costa Rica. Jag tar absolut inte ut något i förskott men tycker ändå att det känns riktigt bra när det gäller möjligheterna för Frankrike att sätta avtryck i detta VM. Och då menar jag positiva avtryck och inte den typ av avtryck som Frankrike har satt de senaste mästerskapen. Allez, Les Bleus!

Chelsea, it is!

Det var onekligen med viss bävan jag inväntade resultatet av dagens lottning av kvartsfinalerna i Champions League. Alla lag som nått till kvartsfinal är naturligtvis riktigt bra men nog var det lätt att se några dröm- respektive mardrömsmotståndare. Om Bayern München och Real Madrid var mardrömsmotståndet och Manchester United och Dortmund drömmotståndet så var Chelsea som det till slut blev något mittemellan. Det ÄR en tuff lottning, men det känns absolut inte omöjligt att PSG kan klara av utmaningen som den engelske ligaledaren kommer att innebära. Som jag ser det känns det på förhand som ett ganska jämnt möte med liten fördel för Chelsea. Så känslan efter att resultatet av lottningen var bättre än i samma läge förra året då lotten föll på Barcelona.

Kvartfinalmötet mellan PSG och Chelsea inleds på Parc des Princes den 2 april med returmöte i London den 8:e april. Naturligtvis är det riktigt viktigt för PSG att få med sig ett bra resultat från hemmamatchen och helst inte släppa in något mål. Vad mål på bortaplan kan betyda fick ju laget bittert erfara förra säsongen efter att spelat 2-2 hemma och sedan 1-1 borta mot Barcelona.

PSG och Chelsea har inte mötts i någon tävlingsmatch sedan säsongen 04/05 då lagen ingick i samma grupp i gruppspelsfasen av Champions League. Då vann Chelsea med 3-0 i Paris medan mötet i London slutade mållöst. Chelsea var redan då den storklubb som den är i dag medan det i fallet PSG har hänt massor sedan dess, så det bör kunna bli en mycket jämnare kamp denna gång. Lagen möttes senast i en försäsongsmatch i New York inför förra säsongen och du blev slutresultatet 1-1.

I skuggan av Champions League-lottningen i Nyon spelade PSG i kväll också ligamatch på konstgräset i Lorient. PSG vann utan att förta sig med 1-0 efter mål av Thiago Motta. Det var verkligen en dag på jobbet för PSG som verkligen ine gjorde mer än vad som verkligen behövdes. Faktum är att Lorient när det gäller chanser hade minst lika mycket som PSG av den varan och hade förtjänat åtminstone ett oavgjort resultat. Men jag tackar naturligtvis och tar emot. Segern innebär att PSG nu leder ligan med hela 11 poäng före Monaco, men då har Monaco en match mindre spelad.

En hel del smolk i glädjebägaren och skäl till viss oro inför det som komma skall efter matchen i ett för kvällen regning Bretagne var att Thiago Silva tvingades bryta matchen på grund av skada efter att ha fått en smäll i ansiktet. förhoppningsvis var bytet bara en ren säkerehetsåtgärd men om det visar sig att det är något som håller honom borta från spel i några veckor är det inte bra. Inte alls. Kapten Silva måste finnas på plan för att PSG ska ha någon riktig chans att rubba Chelsea. Försvarsspelet utan honom, med Marquinhos och Alex som mittbackspar, känns bitvis riktigt skakigt.

Men alldeles oavsett ska det bli en häftig upplevelse att få se mitt älskade PSG mäta sina krafter med ett storlag som Chelsea. Men före det väntar en viktig ligamatch borta mot Nice nästa helg. Ici c’est Paris!

Giganternas kamp överskuggar OS

OS i all ära, riktigt roligt med de svenska skidframgångarna hittills, men dagens stora händelse i idrottsvärlden är i  mina ögon utan tvekan kvällens stormöte mellan giganterna Monaco och Paris Saint-Germain i Ligue 1. Klockan 21:00 är det avspark på Stade Louis II i Monte Carlo. I potten ligger naturligtvis bara tre poäng och det är löjligt att som vissa påstå att ligan kan avgöras i kväll, men samtidigt går det inte att säga annat än att detta blir en speciell match. Och om PSG lyckas vinna, vilket de sällan gör i just Monaco, så innebär det i så fall ett ryck i toppen som kan visa sig vara av avgörande för utgången av ligan. Inför matchen skiljer det fem poäng mellan ettan PSG och tvåan Monaco i tabellen och det är klart att det är en oerhörd skillnad mellan om det efter matchen skulle skilja åtta poäng eller bara två mellan lagen vilket ju är följden av en seger för PSG respektive för Monaco. Alldeles oavsett ligger det naturligtvis oerhört mycket prestige i potten i detta möte mellan de två miljarbyggena.

Matchen mellan lagen på Parc des Princes i höstas slutade 1-1 efter mål av respektive lags största stjärna Zlatan Ibrahimovic och Radamel Falcao. Den sistanämnda kommer inte att finnas på plan i kväll, han är långtidsskadad och borta för resten av säsongen, och det är självklart ett stort avbräck för Monaco. Men eftersom Edinson Cavani saknas i Paris så kan det kanske sägas gå jämt ut på skadefronten. Dessutom har Monaco värvat in en ytterst kompetent ersättare i bulgariske stjärnan Demitar Berbatov.

Det har varit lite frågetecken kring även Zlatan Ibrahimovics skadestatus de senaste dagarna men de senaste uppgifterna från Frankrike talar om att han kommer att spela från start i kväll. Och det är klart att jag innerligt håller tummarna för att det blir så. Om Zlatan Ibrahimovic skulle tvingas göra Edinson Cavani sällskap vid sidan av planen skulle maktbalansen mellan lagen onekligen påverkas starkt. Då skulle i mina ögon Monaco bli knappa favoriter att vinna. Med Zlatan är PSG alltid favorit.

Det blev alltså oavgjort mellan lagen i Paris i höstas och ett liknande utfall i kväll känns verkligen inte otänkbar. Mitt utgångstips är 1-1 även den här gången men jag har naturligtvis gärna fel. En seger för PSG och åtta poängs försprång i ligatoppen skulle sitta underbart! Allez, PSG!

Nu drar det igång igen!

Efter en sommar med först stor turbulens och sedan några riktiga stjärnvärvningar är det nu äntligen dags. I kväll kickar den ny säsong av Ligue 1 igång och det med den ovana situationen att det är Paris Saint-Germain som är titelförsvarare. Efter 19 långa år blev ju laget i mitt hjärta äntligen mästare igen. Försvaret av titeln inleds ikväll med match mot Montpellier på bortaplan. Att påstå att jag är laddad är närmast en underdrift. Att försvara en ligatitel är naturligtvis inte helt lätt och i det här specifika fallet gör en ny aktör på scenen det ännu lite tuffare. Nyrika nykomlingen Monaco har laddat inför återkomsten till Ligue 1 med den ena spektakulära storvärvningen efter den andra och kommer högst förmodligen att bjuda på tufft motstånd. Dessutom kommer självklart inte Marseille, Lyon och Saint-Etienne att ge sig utan säkerligen vilja sätta käppar i hjulen för de två giganterna.

Jag är mycket spänd att se hur nye tränaren Laurent Blanc väljer att formulera sina trupper. Kommer Zlatan Ibrahimovic och nyförvärvet Edinson Cavani att få starta? I så fall är det första matchen de spelar ihop och det blir spännande att se hur deras samspel kommer att fungera. Olyckskorparna har ju kraxat att det inte ska gå att få ett fungerande spel med dem båda samtidigt på planen men jag håller inte med. Det borde absolut gå att formulera ett riktigt vasst anfallspar av dessa storstjärnor och deras respektive spelsätt och kvalitéter känns definitivt kompatibla. Jag kan dessutom fortfarande tycka att laget saknar en riktigt vass spelfördelare på mittfältet, något som bland annat visade sig mot på pappret sämre motstånd i ligan under förra säsongen. PSG hade vid flera tillfällen påfallande svårt att dyrka upp och ta sig genom kompakta och högt pressande försvar. Men det kanske Laurent Blanc, som i grunden är mer offensiv i sitt fotbollstänk än föregångaren Carlo Ancelotti, har lyckats lösa till denna säsong med hjälp av de befintliga spelarna. Kompetens och spelförståelse finns där. Det gäller bara att kunna få ut den också. En nyckel kan definitivt vara att få fart på Javier Pastore. Försäsongsmatcherna har indikerat att något sådant kan vara på gång.

Jag förväntar mig ingen klang och jubel-föreställning i kväll men hoppas naturligtvis att laget inte ska vara lika trögstartat som förra säsongen. Avspark är det 20.30. Som jag längtar. Allez, PSG!

Århundradets match!

Nåja, rubriken är naturligtvis överdriven. Rejält dessutom. Men jag kan inte hjälpa att det faktum att mina två favoritlag Hammarby och Paris Saint-Germain ska spela mot varandra i sommar, dessutom på svensk mark, känns såväl overkligt som obeskrivligt stort för mig.  Även om det rör sig om en träningsmatch. Beskeden om drömmatcher avlöser helt enkelt varandra. Häromveckan gav lotten besked att det blir PSG-Barcelona i den stundande kvartsfinalen i Champions League och i dag offentliggjordes det att PSG kommer att spela två träningsmatcher på svensk mark i sommar. Mot Hammarby i Stockholm den 23 juli och mot Real Madrid i Göteborg kvällen före. Nu blir det till att se över semesterplanerna och försöka få tag på biljetter. Hammarby-PSG får jag bara inte missa. Forza, Bajen och Allez, PSG! Och matchen mot Real Madrid blir säkert helt okej den också. Men hur märkligt det än låter så smäller den inte lika högt i mina öron.

(Mar)drömlottning!

Efter att i ärlighetens namn ha haft rejält med flyt i lottningen under hela det här Champions League-äventyret så här långt så gav slumpen tillbaka rejält när kvartsfinalspelet lottades för en stund sedan. Barcelona var i mina ögon det näst tuffast tänkbara motståndet. Av någon anledning har jag fått för mig att tyska Dortmund skulle ha varit det tuffaste. När dessutom lotten gav besked om att PSG får börja på hemmaplan kändes genast det hela ännu värre. Den pågående överklagansprocessen av Zlatan Ibrahimovics orättfärdigt (och det säger jag rent objektivt 😉 ) tuffa avstängningsdom efter det tuffa röda kortet i matchen i Valencia får nu monumentala proportioner. Att, som det ser ut nu, behöva avstå sin bästa offensiva spelares tjänster i det så viktiga första mötet på hemmaplan gör uppgiften så oerhört mycket svårare än vad den redan är.

Men samtidigt som detta på sätt och vis är en mardrömslottning så känner jag också att det också är en drömlottning. Att snart få se PSG gå upp mot mäktiga Barcelona i ett tävlingsmatchmöte är ett kvitto på att satsningen börjar bära frukt och att PSG är på väg att bygga ett lag för det europeiska toppskiktet. Att det sedan riskerar att bli en rejäl näsbränna rent resultatmässigt, om PSG spelar som mot Valencia nu senast samtidigt som Barca spelar som mot Milan häromdagen kommer det att bli utskåpning, spelar kanske inte så stor roll. De erfarenheter som laget kommer att ta med sig ur detta dubbelmöte är oavsett resultatet ovärderliga inför framtiden. För det är i framtiden, om någon eller några säsonger, som PSG på allvar ska kunna utmana om segern i Champions League. Fast det är klart, om den framtiden infinner sig redan den här säsongen så är det inte mig emot. Men alldeles oavsett har jag satt ett stort rött kryss i min kalender den 2:a april, det är nämligen då som det första mötet PSG-Barca spelas på Parc des Princes. Returen sker i Barcelona en vecka senare. Ici c’est Paris!