En ordens mästare har gått ur tiden

I helgen kom det sorgliga beskedet att ännu en tungviktare inom fransk film gått ur tiden. Denna gång handlar det om Jean-Loup Dabadie som i rollen som manusförfattare låg bakom en lång rad av fransk films största succéer och mest omtalade filmer under främst sjuttio- och åttiotalen.

Förutom filmmanus och dialoger var han också verksam som journalist, dramatiker och roman- och textförfattare också och hans framgångar och mångsidighet gav honom en plats i den franska akademien. Jean-Loup Dabadie blev 81 år gammal.

För att hylla honom tänkte jag skriva några rader om ett av hans många samarbeten med mästerregissören Claude Sautet, filmen Vänner emellan (Vincent, François, Paul et les autres) från 1974. Jag tänkte att den passar extra bra eftersom det blir ytterligare ett tillfälle att hylla skådespelaren Michel Piccoli vars dödsbesked vi ju också nåddes av förra veckan.

Michel Piccoli spelar nämligen en av huvudrollerna vid sidan av Yves Montand och Serge Reggiani. De spelar titelns François respektive Vincent och Paul. I viktiga biroller syns dessutom Stéphane Audran och en ung Gérard Depardieu. Så det vilar tung stjärnglans över ensemblen.

Vänner emellan handlar om de tre titelpersonerna som alla är inne i någon form av medelålderskris och vi får helt enkelt följa dem under en tid då de brottas med sina respektive problem i livet. Det handlar om relationer, pengaproblem och prestationsångest. Men också om den djupa vänskapen mellan dem, även om den också sätts på prov när de på var sitt håll krisar.

Jean-Luop Dabadies manus är välskrivet och fullt av de för honom typiska dialogerna med naturlig tonträff och Claude Sautet, i Sverige mest känd för nittiotalsfilmen Ett vinterhjärta (Un cœur en hiver) omsätter det varsamt, med sin typiska värme och känsliga personregi. Stilmässigt är filmen förankrad i sitt tidiga sjuttiotal, men innehållsmässigt känns den modern.

Dabadies ord och Sautets regi tas sedan om hand av den synnerligen kompetenta ensemblen. För vilket skådespelande vi bjud på i Vänner emellan. Och allra bäst är Yves Montand som verkligen glänser i varje scen han är med i.

Vänner emellan är en i dag tyvärr lite bortglömd pärla i den franska filmfloden.

Au revoir, Jean-Loup Dabadie!

Vinterhjärta och smärta

Veteranen Claude Sautet fick ett mycket fint slut på sin karriär som filmregissör. Ett vinterhjärta (Un cœur en hiver i original) från 1992 som kom att bli hans näst sista film är en riktig pärla och ännu en av de filmer som var viktiga för skapandet av den frankofil jag är i dag.

Även svanesången Nelly och Herr Arnaud (Nelly & monsieur Arnaud) från 1995 var en höjdare men Ett vinterhjärta betydde mer för mig och därför var det den jag nu valde att återkomma till.

Precis som i fallet Veronikas Dubbelliv som jag skrev om i förra veckan tycker jag om Ett vinterhjärta ännu mer nu när jag ser den med mer vuxna ögon och framförallt mer livserfarenhet i bagaget. Finstämdheten, nyanserna och de inre känslostormen framträder ännu kraftigare.

Claude Sautet som var 68 år när filmen fick sin premiär regisserar med stor känslighet och guidar huvudrollstrion Daniel Auteuil, Emmanuelle Béart och André Dusollier till storverk med hjälp av mycket små skådespelarmedel.

Ett vinterhjärta är en lågmäld och starkt melankolisk film om återhållna och komplicerade, men ack så starka känslor.

Maxime (Dusollier) driver en fiolverkstad med flera berömda violinister som kunder. Stéphane (Auteil) är hans närmaste kollega sedan flera år, en virtuos när det gäller hantverket fiolmakeri. När den utsvävande Maxime presenterar sin senaste älskarinna, den begåvade violinisten Camille (Béart) för den strikt återhållna Stéphane läggs grunden till ett triangeldrama.

Stéphane fattar tycke för Camille och känslorna visar sig vara besvarade, men hur ska Stéphane som låtit självkontrollen göra honom i det närmaste oförmögen att uttrycka vare sig känslor eller åsikter hantera situationen?

Det här är en ”typiskt fransk” film av finaste märke med storartad och välskriven dialog, fantastiskt skådespeleri och filosofiska funderingar kring konsten, kärleken och livet.

Claude Sautet fick Césarpriset för bästa regi för både Ett vinterhjärta och Nelly och herr Arnaud. Det är lätt att förstå varför. André Dusollier fick priset bästa manliga biroll medan Emmanuelle Béart och Daniel Auteuil fick nöja sig med att bli nominerade för bästa kvinnliga respektive manliga huvudroll.

Emmanuelle Béart är för övrigt värd ett speciellt omnämnande för att ha lärt sig spela fiol för att kunna göra sin roll som konsertviolinist så övertygande som möjligt. Ett lyckat grepp!

Claude Sautet gick ur tiden den 22 juli 2000, 76 år gammal.