Den brittiske författaren D.H. Lawrences mest kända verk är naturligtvis Lady Chatterleys älskare, ett portalverk inom den erotiska litteraturen. Vad som kanske är mindre känt är att det var först den tredje versionen av samma berättelse som han skrev som gavs ut och nådde klassikerstatus.
Den franska filmen Lady Chatterleys älskare (Lady Chatterley i original) från 2006 är baserad på den andra versionen, John Thomas and Lady Jane. Det är en mycket fin, respektfull och sensuell version av berättelsen om den uttråkade brittiska överklasskvinnan som i tiden just efter första världskriget faller för skogsvaktaren på den stora lantegendom hon bor.
Hennes man har återvänt från kriget invalidiserad och ser henne mer som ett sällskap än något annat och visar inget större intresse för henne. Under en promenad i skogen träffar den sexuellt frustrerade Lady Chatterley den kärve och aningen råbakade skogsvaktaren och sakta men säkert börjar något att spira mellan dem. Det hela är naturligtvis inte okomplicerat, de är gifta på varsitt håll och dessutom finns där en på den tiden i stort sett oöverstiglig klassklyfta mellan dem.
Regissören Pascale Ferran tar god tid på sig att berätta sin historia, filmen klockar in på strax under tre timmar, och förhåller sig nära originaltexten. Hon bygger med relativt enkla medel sakta och effektivt upp stämningen. Trots att det, så småningom, rör sig om kraftiga känslor som sätts i svall så är det en återhållsam, långsamt berättad och avskalad film. Något som jag tycker passar berättelsen utmärkt.
Ett genomgående problem när det gäller erotiska skildringar på film är att de är övertydliga men Pascale Ferrans Lady Chatterleys älskare låter en hel del (även om den innehåller sin beskärda del av nakenhet) vara outtalat. Hon jobbar effektivt med tystnader, blickar och ett bildspråk mättat med metaforer och symbolik från naturen. Själva fotot är enkelt, men ofta svindlande vackert och dröjande vid detaljer. Marina Hands är lysande i huvudrollen och fångar perfekt alla de motstridiga känslor som forsar genom den komplexa karaktär som Lady Chatterley är.
Lady Chatterleys älskare blev den stora vinnaren vid Césargalan 2007. Den vann totalt fem priser: bästa film, bästa kvinnliga huvudroll, bästa foto, bästa kostymer och bästa manus baserat på annat material. De fyra sistnämnda känns befogade men även om jag tycker väldigt mycket om den här filmen så tycker jag att priset för bästa film kanske inte var helt välförtjänt.
2006 var ett starkt filmår i Frankrike och Lady Chatterleys älskare snuvade priset framför näsan på, i mitt tycke, lite vassare filmer som Infödd soldat (Indigènes) och framförallt Berätta inte för någon (Ne le dis à personne).
BleuBlancRouge 