Med all respekt för alla norrmän som firar sin nationaldag i dag så betyder den 17:e maj något helt annat för mig. Detta datum 1904 föddes en av mina absoluta favoritskådespelare Jean Gabin och därför brukar jag varje år den 17:e maj försöka hinna med att se minst en av de många klassiska filmer som han medverkade i. I år fick det bli en riktig höjdare, faktiskt en av världens allra bästa filmer om du frågar mig (och många andra cineaster med för den delen), Jean Renoirs Den stora illusionen (La Grande illusion) från 1937.
Detta pacifistiska och humanistiska mästerverk som lagom till sitt 75-årsjubileum kommit ut i en nyrestaurerad version på Blu-Ray och det ska sägas att de som restaurerat filmen, från de originalnegativ som länge troddes vara förstörda men som till slut hittades hos cinèmateket i Toulouse, har gjort ett fenomenalt jobb. Bildkvalitéten är häpnadsväckande, vilket naturligtvis gör sitt till för att ytterligare förhöja upplevelsen.
Trots att det gått 75 år sedan den gjordes så har filmen inte tappat något av sin kraft och den framstår alltjämt, trots att den inte innehåller några egentliga krigsscener, som en av de starkaste antikrigsfilmer som någonsin gjorts. Det centrala budskapet om samförstånd och ömsesidig respekt stack rejält i ögonen på vissa samtida. Inte minst nazisterna i Tyskland som genast förbjöd filmen.
Den tyska propagandaministern Joseph Goebbels utnämnde den till ”samhällets filmiska fiende nummer 1” och efter det att Tyskland 1940 ockuperat Frankrike gavs order om att alla kopior av filmen skulle föras till Berlin och förstöras. Vilket många trodde var vad som hände. Men efter kriget lyckades man hitta delar av filmen på olika ställen och utifrån dessa kunde man pussla ihop en någorlunda komplett version av den som så småningom kunde visas. Och efter många år hittades så originalnegativen i Toulouse, så den version av filmen man nu kan se är alltså den ursprungliga.
Titeln La Grande illusion valde Jean Renoir sannerligen inte av en slump. Han, liksom många andra, kände naturligtvis av de spända politiska läget i Europa och vartåt det hela barkade och titeln är en direkt referens till den brittiske författaren Norman Angells bok The Great Illusion från 1909, en bok i vilken han argumenterade för att det inte skulle bli några krig i Europa på 1900-talet. Han menade att det i det industrialiserade samhället fanns sådana gemensamma ekonomiska intressen som skulle om inte omöjliggöra krig så i alla fall radera ut alla möjliga vinster av att föra krig och att det i längden skulle betyda att det inte skulle bli några fler krig i Europa. Vi vet alla hur fel han fick.
Jean Renoir använde sig delvis av sina egna erfarenheter från första världskriget när han gjorde Den stora illusionen. Han tjänstgjorde själv som pilot och Jean Gabin använder i några scener faktiskt exakt de kläder som Renoir använde under kriget. Den stora illusionen utspelas i inledningen av första världskriget. Två franska piloter, aristokraten kapten de Boëldieu och löjtnanten Maréchal som kommer från arbetarklassbakgrund, skjuts under ett spaningsuppdrag ner och tillfångatas av tyska styrkor.
De två möts av oväntad respekt av den tyske kommendanten von Rauffenstein, den stridspilot som skjöt ner dem. Von Rauffenstein, även han av aristokratisk börd, visar sig vara bekant med släkten de Boëldieu. De två fransmännen förs till ett fångläger där de sammanförs med engelsmän, ryssar och andra fransmän. Alla av olika militär grad och av olika börd. Även här behandlas de med respekt av sina tyska fiender och bland fångarna utvecklas en stark vänskap , men innerst inne finns naturligtvis hela tiden en tanke på att fly.
Utöver pacifismen och humanismen är klass ett viktigt tema i Den stora illusionen. Även om den är inne och rotar i och kommenterar mörka tendenser och strömningar i sin samtid så är den övergripande känslan den ger den av förbrödring och ett hopp om mänskligheten. Det rakt igenom utsökta skådespeleriet av finfina aktörer som exempelvis den ledande trojkan Jean Gabin (Maréchal), Pierre Fresnay (de Boëldieu) och Erich von Stroheim (van Rauffenstein) är en fröjd att skåda.
Den stora illusionen är en fantastiskt vackert fotograferad och perfekt iscensatt film. Den är gripande, varm och emellanåt faktiskt riktigt rolig film. Kort och gott: ett av filmhistoriens allra främsta verk. Historisk är den också eftersom det var den första icke engelskspråkiga film som nominerades till en Oscar för bästa film.
Som jag ser det ingår Den stora illusionen i vad som kan kallas för den filmhistoriska allmänbildningen och en film som den som på fullt allvar vill kalla sig för cineast måste ha sett. Har du dessutom ett specialintresse för fransk film (vilket du säkert har om du hamnat på den här bloggen) är det hela än mer solklart.
BleuBlancRouge 