Det är nu som det stora vemodet rullar in

Nej, det blev ingen drömavslutning på Europamästerskapet för arrangörsnationen Frankrike. Det som hade sådan potential att bli en explosion i eufori slutade i stället med tårar av silver. Portugal vann med 1-0 efter ett avgörande i förlängningen av en spelare som till vardags dessutom hör hemma i Lille i den franska ligan.

Med tanke på hur det såg ut i förlängningen känns Portugals seger rättvis, men nog är det allt en känsla av bitterhet i det hela. Inte minst med tanke på att Frankrike hade de bästa chanserna under ordinarie speltid och var en stolpträff av André-Pierre Gignac i slutminuten från att vinna matchen. Det var som ofta de så berömda små marginalerna som spelade en avgörande roll.

I det stora hela var det annars en ganska blek final där Frankrike inte riktigt orkade sätta den fart i spelet som hade krävts för att dyrka upp det cyniskt men vägvinnande spelande portugisiska försvaret. Ett försvar som mer eller mindre bestod av hela laget.

Min känsla är att Frankrike inte riktigt hade tillräckligt med energi för det. Den enorma insatsen i semifinalen (den moraliska finalen?) mot Tyskland tog kanske ut sin rätt. Hur det än är med det så är det bara att säga grattis Portugal och så småningom konstatera att ett EM-silver trots allt inte är fy skam.

Just nu är det dock mest tomhet jag känner. Tomhet efter den snöpliga förlusten i sig och att den månadslånga fotbollsmässiga njutningen nu är över.

Det positiva är att säsongsstarten för de stora europeiska ligorna bara är ungefär en månad bort. Den 12 augusti kickar till exempel den franska ligan i gång med match mellan Bastia och mitt älskade PSG.

Det är trots allt en viss tröst i bedrövelsen efter finalförlusten för Les Bleus. För det ska bli mycket spännande att se hur det nya PSG utan Zlatan Ibrahimovic och under ledning av nye tränaren Unai Emery kommer att formera sig. Det kommer jag att få anledning att återkomma till senare.

Allez Les Bleus!

Exakt en månad efter invigningsmatchen ska det hela avslutas. Och vilken avslutning det kan bli. Frankrike har satt sig i en god position att göra just det som man gjort de två senaste gångerna man anordnat ett stort mästerskap i fotboll för herrar: nämligen att vinna.

Inför kvällens final mellan Frankrike och Portugal är hemmanationens hjältar klara favoriter att vinna, men Portugal kommer inte att bli något lätt nöt att knäcka. Men om man jämför hur de bägge lagen har presterar hittills under turneringen så känns Frankrike ändå klart bättre.

Så det är helt klart läge för en explosion av fransk fotbollseufori sent i kväll. För oss som gillar fransk fotboll finns det all anledning att känna stor förväntan på vad Antoine Griezmann, eller Grizou som han har kommit att kallas efter att gång efter annan visat vägen för Frankrike under detta mästerskap, och de andra franska spelarna ska kunna uträtta.

Jag tar inte ut något i förskott, men min känsla är åndå att det är den franska lagkaptenen som får höja bucklan mot skyn när domaren blåst av matchen. Och att fira en fransk seger skulle självklart lindra den tomhet som jag alltid känner när ett stort mästerskap i fotboll har tagit slut. Man vänjer sig ju så snabbt med ynnesten att få se toppfotboll nästan varje dag under en månads tid. Allez, Les Bleus!

Festen kan börja!

Som den fotbollsnörd jag är har jag längtat och längtat. Nu är äntligen stunden här. I kväll drar EM i fotboll för herrar i gång och en hel månad av fotbollsmässig njutning ligger framför oss. Som bekant så är det i Frankrike som står för värdskapet denna gång.

Vilket är ett gott omen för oss som håller tummarna för franska framgångar. Frankrike har ju vunnit de två senaste fotbollsmästerskapen som landet arrangerat: EM 1984 och VM 1998. Om det blir segeryra på Champs-Élysées även denna gång återstår naturligtvis att se.

Ett första steg mot det vore ett bra resultat i kvällens invigningsmatch mellan Frankrike och Rumänien. Efter en fin insats i VM för två år sedan och ett på papperet spännande lag så finns det i alla fall förhoppningar och förväntningar att Frankrike ska kunna gå långt i turneringen.

För Sveriges del inleds turneringen på måndag, med match mot Irland på Stade de France i Paris. Återstår att se om Sverige och Frankrike kommer att mötas även i detta EM, för fyra år sedan möttes lagen redan i gruppspelet. Den här gången blir det i så fall i slutspelet.

Ett inte helt otänkbart scenario med tanke på hur turneringens spelschema ser ut är faktiskt att det kan bli en åttondelsfinal mellan Sverige och Frankrike i Lyon den 26 juni.

Men det är än så länge bara spekulationer och något vi får återkomma till om det skulle bli så. Innan vi är framme vid vilka som går vidare från gruppspelet och vilka som får möta varandra i slutspelet är det massor av spännande gruppspelsmatcher att njuta av. Och allra först är det alltså Frankrike-Rumänien som gäller. Allez, Les Bleus!

En ovan känsla

Kvällens tröja är framplockad. Som synes lite skrynklig, men den får duga. Om inte annat så är det ett passande uttryck för den ambivalens jag känner inför kvällens match. Under normala omständigheter hade det naturligtvis inte varit någon som helst tvekan om att jag hade hållit på Sverige. Men när nu Sverige redan är borta från chansen till avancemang och en svensk seger skulle kunna leda till att även Frankrike, det landslag som närmast efter det svenska är det jag håller mest på, elimineras känner jag att det den gär gången för min del är Frankrikes intressen som väger tyngst. Alltså är det en fransk och inte en svensk tröja jag kommer att ha på mig när matchen kickar igång 20.45.

Jag hoppas naturligtvis på en bra match och att Sverige gör en bra insats, men jag skulle bli ännu mer besviken än vad jag redan är efter Sveriges förlust mot England om även Frankrike fick lämna turneringen efter i kväll. Därför hoppas jag att det går bra, men inte för bra, för Sverige, om ni förstår vad jag menar. Ett oavgjort resultat, som skulle betyda att Frankrike går vidare, kanske vore det allra bästa, även fast det skulle betyda att laget förmodligen blir grupptvåa och i så fall får regerande världs- och Europamästaren Spanien i kvartsfinalen. Om Frankrike vinner gruppen ställs de nämligen mot det andra av de två fotbollslandslag som jag håller på efter Sverige, nämligen Italien. Det är bättre om Frankrike och Italien möts först i finalen. Som i EM 2000 och i VM 2006. Så när jag tänker på det så hoppas jag nog på oavgjort i kväll. Jag kanske ska ha på mig en svensk tröja under den franska?

Nu blir det BleuBlancRouge för hela slanten resten av mästerskapet

Först och främst vill jag lyfta på hatten och hylla det svenska laget för en hjältemodig insats i matchen mot England. I motsats till i matchen mot Ukraina så förtjänade den här gången laget verkligen inte att förlora, men så grym kan idrotten vara och det är inte alltid spelet på planen omsätts i ett rättvisande slutresultat. Ändå började ju kvällen så bra med en stabil och härlig seger för Frankrike (att det var PSG:s Jérémy Ménez som visade vägen med det första målet gjorde naturligtvis inte saken sämre i mina ögon) mot Ukraina och när Olof Mellberg nickade in det där svenska 2-1-målet i matchen mot England kändes det verkligen som att det här skulle bli en fotbollskväll utöver det vanliga. Men säg den lycka som varar för evigt. Det enda lilla positiva i bedrövelsen över det svenska uttåget ur turneringen är att jag nu inte behöver känna mig minsta kluven (vilket jag förvisso inte skulle ha gjort eftersom jag självklart håller på Sverige i alla lägen då minst lilla hopp lever) inför matchen mot Frankrike på tisdag, Kalla mig gärna förrädare men nu när Sverige inte har någon möjlighet att ta sig vidare kommer jag att hålla fullt ut på Frankrike. Jag vill absolut inte att Sverige i det här läget ska medverka till att även Frankrike blir utslaget. Det vore maximalt trist om både Sverige och Frankrike skulle få resa hem redan efter gruppspelet. Jag känner dessutom att Frankrike har en rejäl chans att gå riktigt långt i turneringen. Så jag hoppas att Sverige gör en riktigt bra match, men att slutresultatet ändå blir att Frankrike går vidare. Det är klart: det allra bästa vore kanske om Sverige vinner matchen, för att slippa nesan att inte vinna någon match i turneringen, och att England samtidigt slår Ukraina. Då går ju Frankrike vidare ändå. Men så skulle å andra sidan skulle då England vinna gruppen och Frankrike sålunda få en på pappret vassare kvartsfinalmotståndare. Nej, jag lutar nog trots allt åt att jag hoppas på fransk seger även i matchen mot Sverige. Som sagt kalla mig gärna förrädare, men när Sverige inte längre har någon möjlighet att göra det så ser jag gärna att Frankrike går hela vägen till guldfirandet den 1 juli. Allez, Les Bleus!

Bedrövelse!

Så mycket för mina positiva vibbar inför kvällens EM-matcher. Frankrike gjorde i och för sig en skaplig match mot England och var det något starkare laget, men 1-1 lämnar trots allt ett nja som mest bestående intryck. Men när det gäller Sveriges insats mot Ukraina finns det inga förmildrande omständigheter. Ukraina vann som jag ser det fullt rättvist och som Milan-fan kan jag inte annat än att glädjas åt att det var Milanikonen Andrej Sjevtjenko som gjorde de Ukrainska målen. Att det var denne gentleman som fällde Sverige i kväll gör smärtan och svedan lite lättare att uthärda.

Kvällens resultat gör att det ser svårt ut för min dröm om att det ska bli Sverige och Frankrike som går vidare från gruppen att kunna uppfyllas. Inte minst eftersom det nu ser ut som att Sverige kommer att behöva slå både England och Frankrike, men än är allt möjligt. Fast det orkar jag inte tänka på just nu. Nu gäller det att så snabbt som möjligt bli av med besvikelsen och den bittra smaken i munnen efter den svenska förlusten. Och lite kan jag nog trots allt glädjas åt den franska poängen, även om det är en klen tröst i skenet av den svenska förlusten. Viktigt att tänka på är att det väntar två nya, härliga EM-matcher redan i morgon kväll. Och så är det faktiskt att jag tycker att varje stort mästerskap är riktigt, riktigt kul oavsett vad Sverige hittar på eller ens är med. Men det är klart att det är en angenäm extra krydda om det går bra för Sverige, något annat ska jag inte påstå.

Blågul och blåvitröd spänning!

Nej, BleuBlancRouge har inte helt plötsligt blivit en halvtaskig modeblogg. Jag ville bara visa den nya tröja (nylevererad från Frankrike mästerskapet till ära) som jag kommer att ha på mig under den första delen av kvällen, sedan blir det naturligtvis de svenska färgerna som åker på.

Det här blir den hittills mest nervösa och spända EM-kvällen för den här gången för mig. Både Frankrike och Sverige går ju in i elden. Lite trist är det allt att vi lottades i samma grupp och därmed löper viss risk att eliminera varandra. Jag hoppas naturligtvis på dubbla segrar för Sverige och Frankrike så att mötet mellan oss i den sista gruppspelsomgången blir en defilering för två kvartsfinalklara lag.

Ett första steg mot det önskescenariot är självklart segrar för först Frankrike mot England och sedan Sverige mot Ukraina. Det blir tufft på båda fronter, men jag känner mig förhoppningsfull och tror att det ordnar sig. Så: först allez Les Bleus och sedan heja Sverige!

Say Oh Ah Cantona, Say Oh Ah Cantona

I morgon drar årets verkliga höjdpunkt för oss fotbollsentusiaster igång. Jag pratar naturligtvis om EM i fotboll för herrar. För Sveriges och Frankrikes del, vi återfinns som bekant denna gång i samma grupp, startar allvaret på måndag med matcher mot Ukraina respektive England.

Sveriges och Frankrikes öden i detta EM kommer jag naturligtvis att återkomma till vartefter mästerskapet framåtskrider. Så här lagom till fotbollsfesten släpps den franska thrillern Switch från i fjol med ingen mindre än den franska före detta fotbollstjärnan Eric Cantona i en ledande roll på svensk dvd.

Att Eric Cantona inte är någon oäven skådespelare har han visat tidigare, han gjorde sina första roller redan innan fotbollskarriären var över, och han gör en riktigt bra prestation i Switch. Han är förvisso inte i närheten av den genialitet och det artistskap som känneteckade honom som fotbollsspelare, men ändå.

Switch är regisserad av den franske regissören Frédéric Schoendoerffer. Manuset är skrivet av Schoendoerffer själv i samarbete med Jean-Christophe Grangé, Frankrikes kanske främste författare när det gäller mörka och psykologiska spänningsromaner. I Sverige är han kanske mest känd för att det var han som skrev boken som låg till grund för Mathieu Kassovitz effektiva thriller De blodröda floderna.

Switch är en på många sätt ganska typisk Grangé-historia. Den är mörk, våldsam och rör frågeställningar kring identitet och barndomstrauman. Den handlar om Sophie, en arbetslös tecknare i från Montréal. För att få en välbehövlig nystart i livet får hon rådet att via en internetsida byta lägenhet med någon i Paris under några semesterveckor. Hon tycker att det verkar vara en bra idé och får snabbt ett perfekt svar. Alla formaliteter överstökas snabbt och Sophie beger sig iväg på det som ska bli ett hennes livs äventyr. Och ett äventyr blir det sannerligen, men inte på det sätt hon kunnat tro.

Redan under sin andra morgon i den lånade lägenheten i Paris vänds hela hennes värld över ända och drömmen blir till en mardröm. Tungt beväpnad polis stormar lägenheten och griper henne misstänkt för ett brutalt mord. Det visar sig att hon har blivit lurad in i en fälla och att personen som hon bytt lägenhet med har snott hennes identitet och iscensatt en diaboliskt konstruerad konspiration för att sätta fast henne. Sophie lyckas fly och måste nu själv på något sätt se till att bevisa att hon inte är den skyldiga. Hela tiden med polisen, ledda av kriminalkommissarien Damien Forgeat (Eric Cantona), i hasorna.

Switch är en snygg och synnerligen tempostark actionthriller. Det är kanske inte den mest originella film du kan se, men tillräckligt underhållande för att vara värd att lägga 100 minuter av ditt liv på. Inte minst för Eric Cantonas skull. Han lyckas faktiskt gestalta sin allt mer pressade polis på ett trovärdigt sätt. Annars är trovärdigheten kanske inte alltid den här filmens allra starkaste kort.

Firma Schoendoerffer/Grangé tar några genvägar här och där i berättelsen och kombinationen av rejält uppskruvat tempo och en tämligen snårig intrig gör att regissör Schoendoerffer känner sig tvingad att lägga in några förklarande scener, ni vet sådana formmässigt trista saker där poliserna rekapitulerar vad som har hänt – mer för publiken är för sig själva. Allt som oftast, så också här, är den typen av scener mest ett tecken på haltande berättande.

Till plusskontot kan föras att Jean-Christophe Grangé alltid är bra på att piska upp en stämning av obehag och spänning. Trots att Switch inte direkt är hans allra vassaste skapelse så gäller det även denna gång. En annan sak att glädjas åt är den smittande energi som huvudrollsinnehavaren Karine Vanasse strålar av i sitt skådespelande. Och naturligtvis de fina parismiljöerna. Åtminstone i inledningen av filmen då staden presenteras i all sin prakt.

Polen/Ukraina, här kommer vi!

Vilken härlig kväll det blev när kvalet till nästa års EM i fotboll avslutades. Dramatik och spänning, kast mellan hopp och förtvivlan – och ett lyckligt slut. Sverige gjorde det ”omöjliga” och besegrade Holland med 3-2 (tack Johan Elmander, bäst på plan) och ett krampaktigt spelande Frankrike lyckades mot slutet av matchen på straff lyckades kvittera till 1-1 (tack, Samir Nasri) i den direkt avgörande matchen mot Bosnien/Hercegovina om segern i sin kvalgrupp. Det betyder att både Sverige och Frankrike kan boka sina biljetter till fotbollsfesten nästa sommar. Att Frankrike skulle klara av att ta den nödvändiga poängen mot Bosnien/Hercegovina hemma i Paris kändes som något man kunde förvänta sig på förhand, men att Sverige som så sent som i fredags hade alla preoblem i världen med att besegra Finland skulle kunna besegra det Holland som just nu rankas som världens bästa landslag kändes som jag varit inne på tidigare, omöjligt. Nu kan vi dock dra ett fett streck över Sveriges, förutom matchen mot Holland nu då, miserabla spel denna kvalhöst och Frankrikes måttligt imponerande kvalinsats. Nu startar vi om på noll – i Polen/Ukraina i sommar. Jag vet inte ens om det är teoretiskt möjligt med tanke på seedning och så, men vore det inte häftigt om Sverige och Frankrike hamnar i samma grupp i EM? Lottningen sker i början av december. Den ska bli angenämt spännande att följa. Liksom de stundande play off-matcherna om de återstående slutspelsplatserna. Med favoritlandslagens biljetter redan lösta kan jag lugnt luta mig tillbaka och följa dramatiken och låta mig underhållas, utan några stora känslomässiga insatser. Sport är för härligt. Ibland.