Här kommer ett något sent tv-tips inför kvällen. Med start klockan 23:35 (inte den bästa tiden för att se en film på tv i mitten av veckan, jag vet) visar SVT1 den grekiskfranske regiveteranen Costa-Gavras näst senaste film Eden à l’ouest (som i Sverige också visats under sin internationella titel Eden Is West) från 2009. Det är en film som med tanke på sitt ämne är högaktuell. Den handlar nämligen om illegala immigranter som söker lyckan i Europa.
Den duktige italienske skådespelaren Riccardo Scamarcio spelar den unge Elias som kommer från ett icke namngivet land och vill ta sig till Paris. Han och flera andra immigranter försöker att via Grekland ta sig in i Europa, men en bit utanför kusten närmar sig en patrullbåt och immigranterna kastar sig i panik i vattnet. Elias flyter i land på en nudiststrand men lyckas ta sig in på ett närliggande turisthotell. Där misstas han för att vara en i personalen och därifrån börjar han sin mödosamma resa mot Paris, med polisen (som söker efter honom och de andra överlevande från båten) hack i häl. Det blir en tragikomisk odyssé för Elias i jakt på ett nytt liv i det som han föreställer sig vara paradiset.
Elias råkar ut för både det ena och det andra och den ständigt politiske och socialt engagerade Costa-Gavras använder honom som en symbol för vad illegala invandrare kan råka ut för. Det är en ofta gripande berättelse men det är inte någon strikt socialrealistisk film Costa-Gavras denna gång gjort.
Den har ett lätt Fellini-inspirerat magiskt realistiskt anslag. Costa-Gavras betonar också den hoppfullhet över en bättre tillvaro som Elias känner oavsett vilka vedermödor han än råkar ut för. Filmen har också ett komiskt stråk och Elias känns emellanåt som en tragikomisk Chaplin-liknande figur.
Eden à l’ouest är inte någon av Costa-Gavras bästa filmer, den är i själva verket ganska långt från den klass han visade i de tungt prisbelönade Z – han lever och Försvunnen, från 1969 respektive 1982, men den är samtidigt mycket bättre än hans senaste film Kapitalet som släpptes på svensk dvd för lite drygt två månader sedan.
Det går inte att ta miste på Costa-Gavras engagemang, han säger själv att filmen är inspirerad av hur han själv kände när han för ungefär 50 år sedan anlände till Frankrike som flykting från Grekland, men det går inte att komma ifrån att han på senare år tappat lite av den sprängkraft som hans berättande tidigare kännetecknades av. Men sevärd är Eden à l’ouest i alla fall.
BleuBlancRouge 