I mitt pågående, och tämligen långsamt framåtskridande, projekt att återbesök och undersöka mina frankofila rötter fortsätter jag att se om de där favoritfilmerna från förr. De där filmerna från mitten av åttio- till det tidiga nittiotalet som lade grunden till och formade min frankofili.
Den här gången har turen kommit till Coline Serreaus Romauld et Juliette från 1989. Det är kanske inte så många svenskar som reagerar instinktivt på titeln och omedelbart kan placera den, men om jag klämmer till med den (svårslagbara) svenska titeln Det ligger en vit man i din säng, mamma så blir säkert bilden en annan.
En förmildrande omständighet när det gäller den knepiga svenska titeln är att det är en variant på den internationella titeln Mama, There’s A Man In Your Bed. Och det går inte att sticka under stolen med att det var en effektiv och iögonenfallande titel. Det ligger en vit man i din säng, mamma blev också en framgång på de svenska biograferna.
Fast i dag, drygt 20 år senare, framstår den mer som en bortglömd liten pärla. För en pärla är det. En film som med fördel kan ses, eller ses om, i samband med aktuella Intouchables för de känns verkligen som syskonfilmer. De är lika varma och godhjärtade – och nästan lika roliga.
Det ligger en vit man i din säng, mamma handlar om den aningen självupptagne affärsmannen Romauld, spelad av en Daniel Auteuil i sitt esse (och med något som liknar en hockeyfrilla). Han basar över ett framgångsrikt företag i mejeribranschen.
Juliette, en ensamstående fembarnsmor av västindisk börd, arbetar som städerska på företaget och en sen kväll när hon ska städa Romaulds kontor råkar hon höra en konversation som avslöjar att några av Romaulds närmaste tänker iscensätta en komplott för att få bort honom.
Hon försöker berätta det för honom, men han avfärdar det som lögner från en ”enkel” städerska. Planerna sätts dock i verket och Romauld hamnar ute i kylan. Bokstavligt talat. Komplotten mot honom har gjort att han saknar såväl pengar som någonstans att bo.
Desperat vänder han sig till Juliette för hjälp och hon låter honom, trots hans dåliga beteende mot henne tidigare, bo hos henne under den tid det tar för honom att rentvå sitt namn. Mot alla odds, och trots den enorma kulturkrock det innebär när Romauld flyttar in hos Juliette och hennes fem barn, kommer de två snart allt närmre varandra.
I motsats till Coline Serreaus Trois hommes et un couffin (Ungkarlsbabyn i Sverige) som i Hollywoodversion blev (den sämre) Tre män och en baby så fick aldrig, även om det fanns planer på det, Romauld et Juliette någon amerikansk nyinspelning.
Ingen regelrätt sådan i alla fall. Däremot är det lätt att se parallellerna mellan den och Pretty Woman som hade premiär året efter. Och jag vet att jag säkert trampar någon på tårna här, men jag tycker att Coline Serreaus film är så mycket bättre än den i mitt tycke tämligen överskattade (och egentligen i sin kvinnosyn ganska obehagliga) Pretty Woman.
Precis som Intouchables gör nu så utmanar Det ligger en vit man i din säng, mamma fördomar och förutfattade meningar, såväl när det gäller etnicitet som klasstillhörighet. Och tyvärr så är det lika nödvändigt att göra det nu som då, längre har vi sorgligt nog inte kommit. Vilket gör Intouchables och Det ligger en vit man i din säng, mamma till viktiga och välbehövliga filmer. Dessutom varma, godhjärtade och livsbejakande sådana.
BleuBlancRouge 