Deux-moi – melankolisk feelgood om det moderna livets utmaningar

Efter en ofrivillig paus på grund av den vanligaste av anledningar detta pandemiår är det äntligen dags för ett livstecken igen här på BleuBlancRouge. Och det blir genom att skriva några rader om en film som funnits tillgänglig i Sverige på streaming och vod i några månader och som hade fransk premiär i september 2019.

Deux-moi som den heter även här är den senaste filmen av Cédric Klapisch, en regissör som figurerat flera gånger tidigare på denna blogg. Denna får kategoriseras ,som de flesta av hans filmer, som någon sorts melankolisk feelgood, bara ytterligare ett snäpp melankolisk denna gång.

Det är en film om Rémy och Mélanie, två Parisare i trettioårsåldern, som trots att de i praktiken bor grannar och ofta rör sig i samma närbutiker inte känner till den andras existens. Båda två lever ensamma, har fått sina törnar av livet och känner sig vilsna i den moderna tillvaron. Han lider av svårigheter att sova, hon av att vara orkeslös och mest bara vilja sova.

Båda två längtar de också efter kärleken och någon att dela livet med. Motvilligt gör de som så många andra i samma situation: ger sig ut i nätdejtingens svårmanövrerade djungel. Dessutom bestämmer sig bägge för att ta hjälp för att komma tillrätta med sina sömnproblem och svårigheter att hantera det moderna livet i den stora staden.

Deux-moi är en lågmäld, välagerad och socialrealistisk feelgoodfilm gjord av en man som verkligen behärskar sitt hantverk. Cédric Klapisch har förvisso gjort bättre filmer än den här (till exempel Paris och Förälskad, förvirrad (Les poupées russes) men lugnt och tryggt och utan yttre bländverk eller stora åthävor levererar han i Deux-moi ett mer än sevärt brottstycke ur livet som det ser ut för många människor av idag.

François Civil och Ana Girardot (som bägge hade huvudroller i Klapischs förra film Vår vingård i Bourgogne (Ce qui nous lie) är mycket bra som Rémy respektive Mélanie och så vill jag gärna slå ett slag för favoriten Camille Cottin som gör en inspirerad insats som Mélanies terapeut.

Ett lättsmält och vinmarinerat familjedrama i Bourgogne

Såhär på vårdagjämningen och när solens strålar äntligen börjar kännas så varma att det börjar våras på riktigt kan det kanske vara på sin plats med något varmt, mysigt och glädjespridande. Vår vingård i Bourgogne (Ce qui nous lie i original) från förra året och som nyligen kom ut på svensk dvd levererar just det.

Det tuggmotstånd som krävs för att den här typen av film ska gripa tag ordentligt är det dock tyvärr lite sämre ställt med, men det är utan tvekan en rejält sevärd film som bjuder på frankofilt gemyt så det räcker och blir över. Vår vingård i Bourgogne är gjord av den hantverksskicklige veteranen Cédric Klapisch och hans namn borgar alltid för en snygg och klanderfri produktion, men här tar han inga som helst risker formmässigt.

Storyn är enkel. Den kretsar kring tre syskon och familjens vingård i Bourgogne. Den äldste av dem återvänder hem för första gången på tio år efter att pappan blivit svårt sjuk. Kvar på gården finns hans syster och bror och en hel del outtalat mellan dem alla. Förutom att hitta tillbaka till varandra, och hantera diverse egna relationsproblem, ställs de inför den besvärliga uppgiften att hålla familjegården över vattenytan ekonomiskt.

Fotot är mycket fint och det vackra landskapet kommer verkligen till sin rätt, skådespelarna sköter sig utmärkt och Klapisch är som tidigare sagt en skicklig hantverksman men manuset är rätt grunt och tämligen förutsägbart. Här finns potential till en riktigt bra film men de slarvas bort. I stället får vi nöja oss med god och stabil underhållning för stunden och det behöver ju inte vara helt fel!

För den som vill se starkare filmer av Cédric Klapisch kan jag bland annat rekommendera filmerna Paris, Förälskad, förvirrad och Den spanska lägenheten för att nämna några.

Kan vara läge att se någon av alla dessa filmer just denna dag. Det är ju trots allt den internationella frankofonidagen i dag. Journeé international de la Francophonie uppmärksammas inte bara över hela den frankofona världen utan även på många andra håll, till exempel här i Sverige. Jag kommer att se någon fransk film och äta något trevligt fransk bakverk (det är faktiskt Jour du Macaron också!) Hur uppmärksammar du den här dagen?