För andra veckan i rad kan vi njuta av franskspråkig film bland premiärerna på utvalda svenska biografer. Veckans premiär heter Den goda fen (La Fée i original) och är en synnerligen originell historia. Vilket säkert inte kommer som någon överraskning för den som har sett någon av trion Dominique Abel, Fiona Gordon och Bruno Romys två tidigare filmer L’Iceberg (2005) och Rumba (2008), ingen av dem tyvärr kommersiellt biovisad i Sverige.
Den goda fen fortsätter i samma stil. Skillnaden är att trions retrostil nu har gått och blivit ganska inne. Inte för att den egentligen på något vis liknar vare sig The Artist eller Hugo Cabret så tangerar den trots allt dessa två framgångsrika filmer genom att också bland in element av stumfilmsberättande. Skillnaden är den att Den goda fen inte stannar där. Rent Buster Keaton-aktiga och välkoreograferade slapstickscener blandas med 50-talsdoftande och lätt Pina Bausch-liknande dansnummer och en ton av samhällskritik som känns svidande aktuell. Den goda fen är kort sagt en film som spretar och om sticker ut i filmtablån.
Inte bara för att den också utspelas i ett luggslitet och retroaktigt Le Havre påminner Den goda fen om Aki Kaurismäkis underbara Mannen från Le Havre. Den goda fen är inte fullt lika stiliserad och framförallt inte lika stringent hållen som Kaurismäkis film och i ärlighetens namn inte alls lika bra.
Men som en pendang, eller kanske ännu hellre ett småsyskon, till Mannen från Le Havre fungerar den utmärkt. Dess naivistiska ton och anspråkslösa hållning är en frisk och fräsch fläkt och det är skönt att någon gång få se något som är genuint annorlunda och särskiljer sig totalt mot det företrädelsevis amerikanskproducerade skräpet i populärkulturens mittfåra som dominerar det svenska bioutbudet och som en stackars filmkritiker tvingas 😉 utstå.
Belgiskfödde Dominique Abel, australienfödda kanadensiskan Fiona Gordon och franskfödde Bruno Romy arbetar med Bryssel som bas och de tre inte bara regisserar sina filmer utan skriver också manus och spelar huvudrollerna. I Den goda fen spelar Dominique Abel nattportieren Dom. En natt dyker en kvinna vid namn Fiona, spelad av Fiona Gordon, upp på det slitna hotell där Dominique jobbar. Hon presenterar sig som en god fe och erbjuder Dom tre önskningar. Han kommer på två saker, men innan han hinner tänka ut en tredje är Fiona försvunnen från hotellet. Dom ger sig iväg för att försöka hitta henne för att få sin tredje önskning uppfylld. Frågan är bara om hon verkligen är en god fe eller om hon bara är en förvirrad kvinna.
Jag har redan namedroppat flera referenser men måste ändå klämma in en till självklar: Jacques Tati. Den goda fen är en uppsluppen och lekfull film, charmig och med ett stort bultande hjärta. Den hade kanske mått bra av att trimmas ner en aning i längd och den spretar kanske lite väl mycket ibland, men bristerna uppvägs definitivt av förtjänsterna. Vill du få dig en rejält annorlunda bioupplevelse såhär i påsktid då är Den goda fen filmen att välja.
BleuBlancRouge 