Gott om franska inslag i årets Oscarnomineringar

De enorma frankofona framgångarna vid Oscargalan häromåret då The Artist och Jean Dujardin firade stora triumfer kommer förmodligen inte att upprepas under överskådlig framtid men det finns möjligheter till frankofona framgångar även i år.

I fredags offentliggjordes nomineringarna till årets gala och inte minst när det gäller bästa animerade långfilm och bästa foto håller sig fransk film väl framme. Sedan är det frågan om det ska bli sjätte gången gillt för kompositören Alexandre Desplat som den här gången är nominerad för sin originalmusik i Stephen Frears Philomena.

Alexandre Desplat följer i Maurice Jarres och Michel Legrands fotspår i Frankrikes stolta tradition av filmmuskikskapande och skulle verkligen vara förtjäna att få priset denna gång.

Riktigt glädjande är att konstatera att den härliga  Victor och Josefine (Ernest et Célsestine i original) är nominerad till bästa animerade långfilm. Där stöter den på delvis franskt motstånd i form av Dumma mej 2. Den senare är ju medregisserad av den franske animatören och röstkonstnären Pierre Coffin.

Den senare spelar förutom regisamarbetet en mycket viktig roll för den filmens lyckade resultat eftersom det är han som ger röst åt de populära minionerna. Om jag får gissa så tror jag inte att vare sig Victor och Josefine eller Dumma mej 2 kommer att kamma hem priset.

Det känns som klippt och skuret för den japanske mästaren Hayao Miyazakis avskedsfilm film The Wind Rises. Jag har förvisso inte sett just den men med tanke på vad han har uträttat tidigare så är per definition en Miyazaki-film alltid en välförtjänt mottagare av priset för bästa animerade långfilm.

Den andra kategorin med starka franska inslag är alltså bästa foto. Även där finns det två nominerade att hålla tummarna för, Philippe Le Sourd och Bruno Delbonnel. Tyvärr så är de inte nominerade för sitt arbete med några franska filmer utan för Wong Kar Wais The Grandmaster respektive Coenbrödernas Inside Llewyn Davis.

Bruno Delbonnel har nominerats tre gånger tidigare, bland annat för sitt arbete i Jean-Pierre Jeunet-filmerna Amélie från Montmartre (Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulain) och En långvarig förlovning (Un long dimanche de fiançailles). Med tanke på att han blev förbisedd för dessa två fantastiska prestationer så kan det kanske vara dags för juryn att ge honom priset nu?

Julie Delpy är tillsammans med Richard Linklater och Ethan Hawke nominerad för bästa manus baserat på annat material för manuset till Before Midnight och dessutom är franska filmer nominerade i båda kortfilmsklasserna, det vill säga för spelfilm respektive animerad film.

Vilka som vinner priserna får vi veta under sedvanligt pampiga former natten till den 2 mars svensk tid.

Joyce Carol Oates möter David Lynch och bröderna Coen i de franska Jurabergen

Då var vi där igen med en märklig svensk titel på en fransk film. I morgon är det svensk biopremiär för den skruvade och annorlunda noir-komedin Poupoupidou från förra året. I engelskspråkiga länder har den lanserats under namnet Nobody Else But You, vilket känns som en acceptabel titel eftersom den alluderar till samma Marilyn Monroe-sång (I Wanna Be Loved By You) som den franska originaltiteln.

Här i Sverige har dock filmbolaget fastnat för den tämligen intetsägande titeln Mysteriet i Mouthe. Det lilla samhället Mouthe, beläget i Jurabergen precis intill den Schweiziska gränsen, må vara känt i Frankrike för att inneha nationsrekordet när det gäller den lägsta uppmätta temperaturen någonsin (-41!), men för en svensk publik är det med några få undantag helt okänt. Inget att sälja biobiljetter på med andra ord.

Dessutom måste jag säga att jag tycker att originaltiteln Poupoupidou är slagkraftig nog i sig för att behållas även internationellt. Men Mysteriet i Mouthe fick det bli. Låt dig dock inte luras av den fantasilösa titeln, det här är en egensinnig och allt annat än fantasilös film och det är bara att tacka och ta emot att den den till slut har letat sig hit till våra breddgrader.

Vill man göra det enkelt för sig kan man säga att Mysteriet i Mouthe är en korsning mellan Twin Peaks och Fargo, men med en omisskännlig fransk touch. Det säger sig självt att det är ohyggligt svårt att nå upp till samma nivå som de förebilderna, och det gör heller inte Mysteriet i Mouthe, men friskt vågat hälften vunnet som det brukar heta…

Dessutom är det svårt att helt helt misslyckas om man har både talang och den goda smaken att låta sig influeras av dessa två tidlös mästerverk. Talang har han definitivt, regissören Gérald Hustache-Mathieu. Med hjälp av två utmärkta skådespelare i form av Jean-Paul Rouve och Sophie Quinton i de bärande rollerna, ett galleri av färgstarka karaktärer och ett gnistrande vackert och kargt vinterlandskap som fond berättar han en engagerande, suggestiv och spännande historia kryddad med svart humor.

Jean-Paul Rouve spelar en framgångsrik deckarförfattare som drabbats av tillfällig skrivkramp. Han bilar från Paris till sin hemstad Mouthe för att närvara vid en bodelning efter en släkting. Han råkar anlända precis när den lokala skönhetsdrottningen och fixstjärnans döda kropp hittas i snön just utanför byn.

Polisen avskriver det hela som självmord men författaren anar att det finns en annan historia, kanske lämplig för hans nästa roman, och börjar undersöka det hela. Något som sannerligen inte gläder alla i det frusna samhället. Steg för steg lär han sig mer om vem den unga kvinnan, som trodde sig vara en reinkarnation av Marilyn Monroe, var och vad som egentligen hände henne.

Det finns några skönhetsfläckar här och där, men i det stora hela är det en fängslande, annorlunda och välgjord film. Mysteriet i Mouthe är stämningsfull så det räcker och blir över och innehåller en serie minnesvärda scener kryddade med populärkulturella referenser.

Mysteriet i Mouthe går iland med sin halsbrytande genrecrossover mellan hårdkokt noir, mörk komedi och gripande drama. Berättelsen om den unga skönhetsdrottningens öde är faktiskt gripande, inte utan paralleller till den bild av ikonen Marilyn Monroe som Joyce Carol Oates tecknade i sin briljanta roman Blonde.

Ta chansen att se Mysteriet i Mouthe på stor duk på bio. Gérald Hustache-Mathieu är en visuellt driven herre som ser till att fullt ut använda sig av vidbildsformatet.  Synd bara på det där med den svenska titeln. Poupoupidou hade varit en utmärkt titel även här.