Finstämd fransk feelgood

Årets upplaga av Bok- och biblioteksmässan i Göteborg inleds i dag och traditionsenligt uppmärksammar jag det här på bloggen med att tipsa om en bok: i år Drömlistan (La chambre des merveilles i original) av Julien Sandrel. Hemma i Frankrike gavs den ut förra året medan den svenska översättningen funnits ute sedan i somras.

I fallet Drömlistan pratar vi om välskriven melankolisk fransk feelgood, alldeles utmärkt som sällskap i läsfåtöljen så här när hösten på allvar börjar göra sig påmind. Den handlar om den ensamstående Parismamman Thelma vars liv bryskt välts över ända en till synes helt vanlig morgon. Hennes tolvårige son Louis råkar ut för en trafikolycka och hamnar i koma.

En dag hittar hon en anteckningsbok på hans rum. Den visar sig innehålla en lista över saker han drömmer om att göra. Thelma beslutar sig för att genomföra sakerna på listan i hans ställe, i fall han aldrig skulle vakna upp igen. Det handlar om saker som för henne en bra bit utanför sin komfortzon men samtidigt in i sig själv.

Drömlistan är ytterst en berättelse om det starka bandet mellan en mor och en son, en övervägande insiktsfullt författad sådan därtill. Det finns förvisso ett visst mått av banal melodram insprängt i den lite drygt 200 sidor tjocka boken, men jag tycker att den romandebuterade författaren Julien Sandrel överlag håller detta i schack. Och Drömlistan bjuder också i sina bästa stunder på psykologiskt djup.

Han skriver medryckande och med en rytm och driv som passar den känslostarka berättelsen finemang. Han har en puls i sitt sätt att skriva som jag tycker mycket om och rollfigurerna är lätta att ta till sitt hjärta.

Alex botar deckartröttheten

Kanske känner du igen dig i begreppet deckartrötthet? Jag har i alla fall en tid haft svårt att närma mig deckare, en genre där det går tretton böcker på dussinet och där i ärlighetens namn väldigt mycket påminner starkt om varann. Kort sagt, det är svårt att bli överraskad av en deckare, hur snillrikt än själva gåtan kan vara formulerad. Det är desto lättare att känna igen greppen och formateringen.

Jag ska inte påstå att Alex av Pierre Lemaitre vänder upp och ner på alla konventioner och revolutionerar deckargenren, men den botade i alla fall min deckartrötthet. Och det är tvivelsutan en originell och underhållande historia som överraskar flera gånger om. Så Alex får bli mitt traditionella inför Bokmässan tips. Årets upplaga av mässan slår ju upp sina portar i morgon.

Titelpersonen blir i inledningen av boken kidnappad, bortförd i en skåpbil och upphängd naken i en trälåda i en lagerlokal. Den egensinnige kommissarien Camille Verhoeven får utreda fallet och har mycket knapphändiga uppgifter att gå på. Och i takt med varje steg framåt i utredningen blir gåtan Alex bara mer fängslande, för detta är en berättelse som tar den ena oväntade vändningen efter den andra.

Pierre Lemaitre skriver effektivt och kryddar den bitvis brutala intrigen med mörk humor. Han är kanske inte den största av stilister, men det finns ett driv framåt i berättandet som är svårt att stå emot. Och att han har en bakgrund som manusförfattare för film och tv skiner igenom. Alex är fylld av blodisande och kraftfulla bilder som stannar kvar långt efter att det sista bladet är vänt. Jag läste den i en solstol i somras, men den här boken passar lika bra att krypa upp i soffan och kura ihop sig tillsammans med.

En lite allvarsam och sorgsen glädjespridare

I dag öppnar årets upplaga av Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, den 30:e i ordningen. Fullt så länge har jag inte hängt med, men årets mässa blir faktiskt min 14:e raka. Sedan jag var där för första gången 2001 har Bokmässan varit en av årets självklara kulturella höjdpunkter för mig och jag ser verkligen fram emot årets mässa också.

Sedan jag kickade i gång den här bloggen för lite drygt tre år sedan har det blivit en tradition att jag uppmärksammar starten av mässan genom att tipsa om en bok. I år får det bli Tom, lille Tom av den i Nice födda författaren Barbara Constantine, nyligen utgiven på svenska av Sekwa förlag. Det är den svenska översättningen jag har läst men jag måste ändå börja med att få säga hur oerhört förtjust jag är i den franska originaltiteln Tom, petit Tom, tout petit homme, Tom. Det sjunger så härligt rytmiskt om den. Tyvärr är det en ordlek som inte alldeles lätt låter sig översättas till svenska så jag förstår att man valt den rakare och enklare titeln Tom, lille Tom till den svenska utgåvan.

Tom, lille Tom är en feelgood-bok, men som all riktigt bra feelgood har (och kanske också måste ha för att den ska bli riktigt minnesvärd) finns det en stor portion allvar i botten. Titelns Tom är en 11-årig pojke som bor i en sliten husvagn med sin unga, ensamstående mamma. Hon vill väl men är vid blott 26 års ålder märkt av livets tuffa törnar. Hon har inget fast jobb men tar de små påhugg hon kan få och lägger samtidigt ner mycket tid på att försöka läsa in sina gymnasiebetyg.

Eftersom hon också gillar att hänga ute med vänner blir det inte mycket tid över till Tom. Han får helt enkelt till stor del klara sig själv.  Inte bara sig själv, förresten. Han tar också stort ansvar för att det kommer mat bordet genom att på ett varsamt och vördnadsfullt sätt stjäla råvaror från grannarnas trädgårdsland.

Tom verkar dock ta det hela med stort jämnmod och har en grundläggande positiv syn på livet och tillvaron. När han en kväll hittar en av sina grannar, en gammal dam, som ramlat och slagit sig i sin trädgård och hjälper henne in i huset öppnar sig en ny värld för Tom och han får en oväntad vän på kuppen. I ungefär samma veva dyker en annan person upp som kommer att spela en viktig roll för lille Tom.

Det är som framgår av beskrivningen en hel del socialrealism i denna feelgood-anrättning och som läsare är det svårt att inte beröras och fundera över Toms och de andras levnadsförhållanden, men det är inte på något vis någon tung bok. Barbara Constantine skriver med  ömsinthet och värme och det märks hur mycket hon känner för sina karaktärer. Hennes språkbruk är flyhänt och välavvägt.

Den alltigenom dominerande känslan i boken är livsglädjen och ljuset sipprar alltid igenom. Dessutom är det snart sagt omöjligt att värja sig mot Toms optimism inför livets utmaningar. Tom, lille Tom är en charmig och lättläst berättelse som stämmer till eftertanke. Som all bra feelgood gör.