Filmtips för årets firande av den franska nationaldagen

Det är som ni som följer denna blogg, trots mina ambitioner att råda bot på det, fortsatt glest mellan uppdateringarna. Nu är det det dock dags för ännu ett. Såhär på den franska nationaldagen brukar jag bjuda på ett filmtips med anknytning till densamma och den traditionen ämnar jag att upprätthålla.

Årets tips får bli Les Adieux à la reine (i Sverige hittas den under sin internationella titel Farewell, My Queen) från 2012. Benoît Jacquots film utspelas under några av den franska revolutionens mest intensiva dagar. Den skildrar nämligen livet på slottet Versailles mellan den 14 och 18 juli 1789.

Berättelsens huvudperson är den unga kvinnan Sidonie Laborde. Hon tjänstgör huvudsakligen som lektris åt drottningen Marie Antoinette. När ryktena om att någonting dramtiskt och omvälvande sker inne i Paris börjar florera på slottet sprider sig oron, framförallt bland aristokraterna. Många väljer också att lämna slottet.

Sidonie, som snabbt fått en speciell realtion till den nyckfulla drottningen, väljer dock att stanna. Allt för att kunna komma drottningen än närmre. Det blir några dramatiska dagar i drottningens närhet.

Les Adieux à la reine är baserad på Chantal Thomas prisbelönta roman med samma namn från 2002 och är en fiktionaliserad berättelse byggd utifrån det verkliga skeendet under de där julidagarna 1789.

Den kastar inget nytt ljus över det hela, vi har trots allt kunnat se och läsa åtskillga skildringar av just det här skedet i den franska historien tidigare, men den känns ända hela tiden intressant. Benoît Jacquot är omsorgsfull och noggrann med detaljerna. Scenografin och kostymerna är fantastiska.

Dessutom är det välagerat av den namnkunniga ensemblen med Léa Seydoux och Diane Kruger i rollerna som Sidonie respektive drottningen i spetsen.

Som allra bäst är filmen i de skeden då den skildrar tjuv och rackarspelet bakom kulisserna. Såväl bland tjänstefolket som noblessen pågår manövrerande nästan värdigt ett House of Cards. Då bränner det till i handling och dialog.

I andra lägen är det betydligt mer ljummet och lite väl traditionellt skildrat. Allt sammantaget så tycker jag dock att Les Adieux à la reine är klart sevärd. Inte minst en dag som denna.

Ha en riktigt trevlig Quatorze juillet, mina frankofila vänner!

Och de nominerade är…

Filmgalesäsongen fortsätter. I dag presenterades nomineringarna till årets Césargala, som hålls den 22 februari i Paris. De stora vinnarna när det gäller nomineringarna var Camille Redouble av Noémie Lvovsky, Amour av Michael Haneke och Rust and Bone (De rouille et d’os) av Jacques Audiard som noterades för 13 respektive 10 och 9 nomineringar, bland annat i alla de tunga kategorierna.

Les Adieux à la Reine av Benoît Jacquot som kammade hem 10 nomineringar och Leos Carax comebackfilm Holy Motors med sina 9 nomineringar måste naturligtvis också nämnas i sammanhanget.

Eftersom jag ännu inte sett vare sig Camille Redouble eller Les Adiuex à la Reine så är det svårt för mig att helt säkert uttala mig om var jag tror att favoritskapet att vinna flest priser ligger men jag har ändå en känsla av att Amour kommer att bli svårslagen. Helt klart är att 2012 var en stark årgång för fransk film, så konkurrensen är den här gången stenhård.

Bland de saker jag gläder mig extra åt när det gäller nomineringarna är att Jérémie Renier har nominerats i klassen bästa manliga huvudroll för sitt intensiva, starka och inte minst porträttlika roll som den legendariske sångaren och låtskrivaren Claude François i Cloclo. Filmen i sig var i mitt tycke kanske lite väl rapsodisk och melodramatisk men Renier var magnifik.

Annars får nog veteranen Jean-Louis Trintignant anses som favorit att vinna priset i den klassen för sin finfina prestation i Amour. I klassen bästa kvinniga huvudroll bör slaget stå mellan Emmanuelle Riva i Amour och Marion Cotillard i Rust and Bone (återigen med reservation för att jag inte har sett några av de nominerade filmerna).

Jag gläds naturligtvis också över att kunna konstatera att min favoritfilm från förra året, Xavier Dolans Laurence Anyways, är nominerad i klassen bästa utländska film.