För första gången denna vinter har det fallit snö som faktiskt också ligger kvar på backen här i sydvästra Sverige. Så att jag möts av ett förvisso tunt men ändock ett täcke snö på den mark som jag ser utanför fönstret till det arbetsrum där jag oftast sitter och skriver ger en inramning som känns extra passande för detta inlägg.
I dag ska det nämligen handla om den franska familjefilmen Ailos resa (Aïlo: une odyssée en Laponie i original) som just släppts på svensk dvd. I denna film, regisserad av Guillaume Maidatchevsky får vi följa renen Ailo under dennes första levnadsår i norska Lappland.
I majestätiska och vindunderligt vackra landskap, fint fångade av fotograferna Teemu Liakka och Daniel Meyer, och under årstidernas skarpa skiftningar behöver Ailo och hans hjord genomföra långa vandringar samtidigt som de måste hålla utkik efter och undvika naturens många faror. Som speakertexten, i den svenska versionen inläst av Rolf Lassgård, mycket riktigt poängterar: i naturen är det oftast den starkaste som överlever.
Ailos resa bygger på ett gammalt beprövat recept att göra familjefilm med djur i huvudrollen, dokumentära scener blandas med dramatiserade skeenden. Den Nordamerikanska filmen, med Disney i spetsen, var först att göra den här typen av film populär, men Frankrike har en stark nutida tradition med Luc Jacquets internationella succé Pingvinresan (La marche de l’empereur) från 2005 som kanske främsta exempel.
Ailos resa är inte lika fängslande och fascinerande som den utan känns på gott och ont mer gammalmodig och traditionell. Men en fin och underhållande film som hela familjen, möjligtvis inte de allra yngsta, att samlas kring är det. Och filmens själva huvudperson, renen Ailo, är omöjlig att inte charmas av.
BleuBlancRouge 