Den korrupta polisen Thomas råkar ut för en bilolycka där han kör ihjäl en annan man. Redan stressad av att ha internutredare efter sig tar han beslutet att försöka dölja vad som hänt.
Thomas som råkar vara på väg till bårhuset för att ta farväl av sin just avlidna mamma lägger den döda mannens kropp i bakluckan och kör iväg.
Den dramatiska händelsen är dock bara början för den sätter igång en serie andra händelser i en allt snabbare snurrande nedåtgående spiral för Thomas som snart finner sig jagad från flera olika håll.
Så lyder grundpremissen för den franska Netflix-thrillern Sammanbrottet (Sans répit i original) i regi av debutanten Régis Blondeau som annars har sin bakgrund som filmfotograf.
Manuset, som bygger på den sydkoreanska filmen A hard day, bjuder på en del vändningar och en och annan överraskning men töjer också rejält på sannolikhetsgränserna. Särskilt trovärdigt blir det aldrig, men Sammanbrottet har i mina ögon underhållningsvärde.
Dock kanske inte främst som spännande thriller utan för mig känns den mest som en absurdistisk kriminalkomedi (vilket det förvisso är synnerligen oklart om den var tänkt som).
Inspirerade insatser av Franck Gastambide och Simon Abkarian hjälper till att höja underhållningsvärdet och att rädda den bitvis rejält klichéfyllda filmen att kantra.
Sammanbrottet är ingen omistlig film på något vis men den höll mitt intresse uppe hela vägen in i mål och bjuder på underhållning för stunden för den som inte har alltför höga krav på logik.
BleuBlancRouge 