I dag är det exakt 50 år sedan sammanslagningen av klubbarna Paris FC och Stade Saint-Germain klubbades igenom och mitt älskade Paris Saint-Germain såg dagens ljus. Själva sammanslagningen höll dock i bara två säsonger och Paris FC behöll platsen i den högsta serien medan den del som även fortsatt kallade sig Paris Saint-Germain fick börja om i den tredje divisionen. Till säsongen 74/75 var klubben tillbaka i högsta ligan och har hållit sig kvar där sedan dess.
Inte utan besvär dock. Innan de nuvarande av oljepengar stinna ägarna kom in i bilden och gjorde klubben till den odiskutabla stormakten i fransk fotboll som radat upp de inhemska titlarna var PSG med få undantag något av en kroniskt underpresterande huvudstadsklubb, inte sällan med krisstämpel kring sig och så sent som säsongen 2007/08 låg klubben inför den sista omgången på nedflyttningsplats men räddades kvar av en seger med 2-1 i den sista omgången. Ivorianen Amara Diané som gjorde bägge målen i den där matchen mot Socheaux har efter det för alltid hjältestatus hos oss fans.
Men några stora framgångar nådde man alltså även före oljemiljarderna. Till exempel framfarten i Cupvinnarcupen säsongen 1995/96 som ledde fram till klubbens enda stora europeiska titel hittills. Det var också den PSG-upplagan som fick mig att verkligen få upp ögonen för klubben och bli det stora fan som jag är i dag. Semifinalen i Champions League året innan och finalplatsen i Cupvinnarcupen året efter är två andra stora framgångar på europeisk nivå.
Franska ligatitlar är något av stapelvara på Parc des Princes nuförtiden, laget har ju vunnit sju av de senaste åtta, men innan dess hade klubben bara vunnit två.
Där slutar historielektionen och framåtblicken börjar. För denna kväll har PSG ett gyllene läge att ge sig självt en mycket fin födelsedagspresent. För ett bättre läge att för första gången ta sig till semifinal i det betydligt större och mer penningstinna format som Champions League har i dag än vad man har när man i kvartsfinal på neutral plan i Portugal i kväll möter italienska Atalanta kan man knappast få.
Absolut inget ont om Atalanta, det är ett mycket bra lag som kommer att kunna ställa till rejäla problem för PSG, men i jämförelse med vilka lag man kunde ha ställts mot är det relativt sett en drömlottning. Så frågan är alltså om det blir ett firande i dur eller moll i kväll? Jag vet så klart vad jag önskar och drömmer om, men oavsett om det blir ytterligare ett bittert uttåg i ännu en kvartsfinal eller inte så är en sak helt klart. Min kärlek till PSG kommer för alltid att bestå!
Så allez, Paris Saint-Germain! Nu och för alltid! Grattis på 50-årsdagen!
BleuBlancRouge 