Dags för ett nytt avsnitt av den serie i vilken jag uppmärksammar den fantastiska Adèle Haenel. Denna gång med anledning av att en av mina starkaste bioupplevelser förra året nu blir tillgänglig för svensk publik. Det handlar om den egensinniga, märkliga och djupt fascinerande Deerskin (Le Daim i original) i regi av Quentin Dupieux.
Jag såg den under mitt besök i Paris förra midsommarhelgen och det är film som funnits med i mina tankar sedan dess. Det var något i det vildsinta och absurdistiska genreöverskridandet mellan mörk komedi, drama och skräck – kryddat med filosofiska funderingar kring såväl mans- som konstnärsrollen – som verkligen fångade mig. Lägg därtill storartade insatser av Jean Dujardin och Adèle Haenel i huvudrollerna och känslan av filmisk jackpott framträder än tydligare.
Deerskin är en underhållande, överraskande, olycksbådande, tankeväckande och inte minst mycket rolig film.
Deerskin är berättelsen om medelålderskrisande Georges som i filmens inledning gör sig av med sin gamla jacka och sedan av en person på den franska landsbygden köper en begagnad mockajacka av rådjursskinn för en smärre förmögenhet. Säljaren skickar med en digitalvideokamera som bonus i köpet och Georges tar in på ett litet hotell.
Ganska snabbt märker han att jackan börjar ta över hans liv, till och med till den grad att den talar till honom. Jackan vill vara den enda jackan i världen och George börjar agera för att uppfylla dess önskan. Han börjar också att filma med sin nya kamera och övertygar bartendern på den lokala baren att han är filmmakare. Det visar sig att hon har viss erfarenhet av att klippa film och hon går med på att hjälpa honom att färdigställa filmen.
Utan att veta vad hon kan vänta sig blir hon djupt fängslad av de märkliga och osammanhängande filmsnuttar han levererar till henne och snart är hon indragen i hans värld.
Som beskrivningen skvallrar om är detta inte en film för alla smaker men om du vågar chansa på att ge dig i kast med något annorlunda så kanske du som jag blir rikligt belönad? En varning är dock på plats: Deerskin innehåller en del blodiga splatter-element.
Med sina tidigare filmer har Quentin Dupieux etablerat sig som en regissör med ett helt eget sätt att berätta och rör sig i ett alldeles unikt, absurdistiskt filmuniversum. Med Deerskin når han sin karriärs hittills högsta topp och levererar något som inom ramen för hans sätt att göra film snuddar vid fulländning.
Att han också arbetar inom reklamfilm visar sig i den stilmedvetenhet och visuella utformning han gett filmen. Fotot och klippningen (som han själv står för) osar av en ”style de malade” (som George stolt beskriver sin nya klädstil i filmen).
Deerskin finns nu tillgänglig i Sverige på dvd och vod.
BleuBlancRouge 