Nu har Frankofiliskolan nått fram till medaljplatserna. Nu återstår nämligen bara de tre mest sålda albumen någonsin av franskspråkiga artister och de tre mest sedda franskspråkiga filmerna i Frankrike.
I denna femtonde del ska vi ta oss an det tredje mest sålda albumet och det är en på många sätt anmärkningsvärd historia. Som den som följt Frankofilskolan säkert noterat så har samtliga platser på listan såhär långt innehafts av soloartister, vilket inte är särskilt oväntat eftersom den fransk musik i mångt och mycket bygger på chansontraditionen där en ensam sångare oftast står i fokus.
Men här bryts den trenden för här stöter vi på listans enda album av en grupp. Men det är ändå inte det mest anmärkningsvärda i sammanhanget, det är snarare att detta blev en stor succé överhuvudtaget. Det självbetitlade debutalbumet av gruppen Louise Attaque från 1997 som det handlar om släpptes nämligen helt utan någon som helst reklamkampanj eller promotioninsatser.
Eftersom det heller inte släpptes någon singel eller annat så fick gruppen inledningsvis mycket begränsad uppmärksamhet i etermedia. I stället var det gruppens ihärdiga turnerande och snabbt växande rykte som ett liveband utöver det vanliga som skapade hajpen som ledde till att albumet till slut såldes i svindlande 2,7 miljoner exemplar.
Louise Attaque som tog sitt namn som en hyllning till det amerikanska bandet Violent Femmes (vars förgrundsfigur Gordon Gano producerade debutplattan) dök upp som något nytt och unikt i franskt musikliv. Med sin intensiva, huvudsakligen akustiska och inlevelsefyllda blandning av folkrock och fransk chanson med Arnaud Samuels fiolspel och sångaren Gaëtan Roussels humoristiska, lekfulla och aviga texter i förgrunden skapade de sig ett namn och en plats i den franska musikhistorien.
Flera låtar från skivan är närmast att betrakta som klassiker i Frankrike i dag och kanske allra populärast blev J’temmène au vent. En låt som kan ses som en sorts signaturmelodi för gruppen. Min personliga favorit är dock den intensiva och lite udda kärleksförklaringen Fatigante.
Louise Attaques debutalbum genomsyras av en punkig attityd som man kan hitta spår av tidig Nick Cave and The Bad Seeds och The Waterboys i. De flesta av låtarna är under tre minuter långa och det 14 låtar långa albumet klockar in på 38 minuter.
Inget av de tre följande album som gruppen gjort har nått i närheten av samma succé som debuten men Louise Attaque är alltjämt ett aktat namn inom fransk musik.
BleuBlancRouge 